Jag har tyvärr haft en hel del strul med min internetuppkoppling under helgen och det har i sin tur lett till att jag inte har kunnat rapportera från Melodifestivalen som vanligt. Hur som helst, jag får bjuda på några väldigt komprimerade kommentarer så här i efterhand istället till er som väljer att följa festivalen här över bloggen:Överlag mikroskopiska kvalitetsförbättringar på låtarna i Skellefteå. Jennifer Brown hade förmodligen den minst sämsta låten men gick inte ens vidare till topp 5. Rikspajasen Markoolio snodde halva refrängen från Elton Johns Can You Feel The Love Tonight men det gick åt skogen ändå. 4-åringarna synade honom den här gången och det är tack och lov. Lasse Lindh är fortfarande andra klassens Håkan Hellström och Lill Och Susies comebacklåt lät oväntat pigg.
Att H.E.A.T. gick ända vägen till final förvånar mig inte ett dugg. Gränsen mellan hårdrock och schlager är hårfin, om ens synlig. Zelmerlöw var på gränsen till proffsigt tråkig i sitt framförande men lika väntad till finalen även han. Amy Diamond (stannat i växten?) och Cookies N Beens (idiotiskt bandnamn) låtar rullade förbi utav bara farten och lämnade inga bestående intryck på mig.
Jag väntar fortfarande på att Petra Mede ska dra ett skämt. Som är roligt. På riktigt.
Nästa vecka hörs vi från Leksand. Jag ska förhoppningsvis kunna rapportera snabbare och mer informativt då. Väl mött.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar