2009-01-31

Bandbilder

Världens mest missförstådda komiker Morrissey har tagit en sprillans ny bild med sitt band. Det blev rätt bra tycker jag. Denna hittar man i sleeven till singeln I'm Throwing My Arms Around Paris. Frågor; vad kommer den vinylsjuan kosta på Ebay? Dubbelhäftande tejp? Är den månne sju tum?

/K

2009-01-30

Dagens låt

Rockpile - Teacher Teacher (1980)


Varför? 1) Nick Lowe är svintuff. 2) Jag läste nyss en väldigt bra intervju med honom här. 3) Jag är sucker för stämsång i poprefränger.

/A

2009-01-28

Min sommar med Bruce

Efter diverse biljettstrul, magsår, panik och total förlösande avslutning sitter jag sen i måndags med en biljett till Bruce Springsteen på Stadion. Jag valde att köpa till fredagen då det är regel snarare än undantag att andra kvällen är bättre. Nu blev det ju till sist en extrainsatt spelning även på söndagen med en - vad jag hoppas för min skadeglädjesskull - nationalsdagsbakfull Bruce. Det ska säkert snapsas och ätas sill med Aftonbladet på mittuppslaget i vanlig ordning.

Hela debatten runt biljettproblemen orkar jag inte sätta tänderna i just nu. Jag har ingen konstruktiv lösning och inte all fakta på bordet vad som gick snett denna gång. Det kommer alltid finnas människor som vill tjäna en lätt penning och när det dessutom ska säljas över 90.000 (!) biljetter till ännu mera människor är det bäddat för problem.

Detta blir andra gången jag ser honom, första gången var i Globen under Seegerturnén och jag grämer mig än idag att jag överlät min biljett till Ullevispelningen för flera år sedan när han spelade Detroitmedleyt bl.a. Så jag hoppas nu på en uppsluppen och ljum sommarkväll med klassiker och några finstämda låtar under junisolen. Det ska också sägas att jag har svårt för långa konserter och brukar nöja mig med 60- max 90 minuter. Jag vill inte bli mätt på konserten utan lämnas hungrig.

Min önskespellista:
Rosalita (Come Out Tonight)
Tenth Avenue Freeze Out
Sherry Darling
Thunder Road
I'm Goin' Down
Tougher Than The Rest
Streets Of Philadelphia
Dream Baby Dream
41 Shots
I'm On Fire
Born To Run
Downbound Train
The E Street Shuffle
Born In The U.S.A.
Jungleland
Hungry Heart
Dancing In The Dark
Badlands

/K

Glasvegas ♥ Primal Scream

Skottlands finest Glasvegas och Primal Scream verkar vara på gång med ett samarbete. Respektive bands sångare James Allan och Bobby Gillespie diskuterar möjligheten att tillsammans spela in en Suicidecover åt en kommande limiterad EP-samling av Suicidecovers som ska släppas i oktober då originalbandets frontfigur Alan Vega fyller 70år.

Glasvegas är ju knappast främmande för covers då de redan bl.a. gjort The Korgis - Everybody's Got To Learn Sometime, The Ronnettes - Be My Baby, Nirvana - Come As You Are och nu senast den fullkomligt lysande valet av cover; East 17s Stay Another Day.

En annan Sverigeaktuell person, nämligen Bruce Springsteen kommer också medverka i detta projekt. Bossen har ju som bekant redan gjort en briljant cover av Suicides Dream Baby Dream. Om det blir denna eller en helt ny låt återstår att se i höst.

Glasvegas - Stay Another Day

Bruce Springsteen - Dream Baby Dream

Suicide - Dream Baby Dream

/K

2009-01-27

Nytt från Jamie T

Det mest intressanta från Wimbledon är inte tennis utan Jamie T, gammalt djungelordspråk. Jamie kom ju från nästan ingenstans 2007 med sitt debtualbum Panic Prevention och skakade om popvärlden, inklusive mig. Med sin perfekta hybrid av Mike Skinner, Billy Bragg och Joe Strummer var han en frisk fläkt från ett England som annars gång på gång levererar The Libertines-kopior. I väntan på skiva nummer två kan ni lyssna på ickealbumspåren The King And His Trobadour, Rawhide (feat. Lily Allen) och Back To Mine For A Moonshine på hans MySpace. Eller så laddar ni ner nya punkiga Fire Fire och ser videon nedan. Jag blev något förvånad över soundet men efter några lyssningar gillar jag det skarpt. Unge Herr T har dessutom blivit en mer skicklig MC.

Jamie T - Fire Fire

Download:

/K

Lake Heartbeat

I love the 90's. Jag ljuger, så klart. 90-talssoundet är fortfarande hopplöst ofräscht, men ändå har jag den senaste veckan gång på gång kommit på mig själv med att spela ohälsosamt mycket Brainpool och Popsicle. Fråga mig inte varför jag återigen är plötsligt drabbad utav just den här typen av popmusik, det är ju mot all logik egentligen. Samtidigt återfinns det ett visst värde i deras musik annars hade jag knappast fortsatt att lyssna. Deras styrka ligger i att lyckas blanda rent tönteri med skickligt utmejslade popmelodier. Lite som Gyllene Tider gjorde i början utav 80-talet fast med denna gång av två band inspirerade genom Oasis och Ride istället för Elvis Costello och T. Rex. Hur som helst, det jag ville ha sagt med det här inlägget förutom att Bandstarter och Hey Princess går repeat hemma hos mig är att en viss Janne Kask har gjort comeback under namnet Lake Heartbeat. Nu tänker ni säkert: "men la vie sportive gillar ju inte comebacker, allra minst när de kommer från avdankade popsnören som hade sina hey-days på 90-talet." Ja, det är helt korrekt, men nu är det så att Kask numera ligger på ett av Sveriges bästa bolag, Service, och har fåt låtarna producerade och mixade utav ena halvan av Studio d.v.s Dan Lissvik. Med andra ord: det är inte vilket skräpgäng som helst som ligger bakom Kasks nya material.

Om ni minns - förmodligen inte - så försökte sig Kask på en solosatsning redan i slutet utav 90-talet i samband med att han lämnade Brainpool. Låten Golden Heart blev en semihit. Nu är det alltså Lake Heartbeat som gäller och första singeln heter Mystery.

Lyssna och ladda ner på www.srvc.se/lakeheartbeat

Läs en intervju från 1998 (nostalgivarning) med Janne Kask gjord av Filip Hammar, då anställd av Aftonbladet, här.

/A

2009-01-23

Parker Lewis och jag

Gene Kelly

På ynka två månader i höstas blev Parker Lewis den mest spelade artisten enligt mitt iTunes. Det är en beundransvärd prestation då jag vurmade för MGMT och Glasvegas under hela året. I kväll står han på scen på Debaser Slussen och jag tänker närvara så kom fram och säg hej vettja.

Ni som ännu missat honom har gjort ett stort misstag men får ytterliga en chans nu att höra hans berättelser från ett New York, sett genom ögonen på någon som håller Woody Allen och Vilhelm Moberg som sina största influenser. Bara en sån sak.

Download:

/K

Och de nominerade är...

Idag offentliggjordes årets nomineringar till den 81a Oscarsgalan eller The Academy Awards som det heter därborta. Den stora snackisen har ju varit Heath Ledger i sin tolkning av Jokern i Batman - The Dark Knight. Nomineringen kom faktiskt precis på 1årsdagen av hans dödsdag. Ledger vann ju priset för bästa manliga biroll postumt redan på Golden Globe-galan häromsistens och den galan brukar alltid vara en fingervisning åt vilka som ror hem priserna på Oscars.

Jag känner mig lite avig till hela karusellen runt Ledgers död och rollprestation. Han gjorde självklart ett godkänt porträtt men jag vet inte om den är värd en statyett. Han var en medioker skådespelare som precis hade börjat blomma i en mer seriös karriär med Brokeback Mountain och nu Batman. Något oförtjänt kommer han nu bli ihågkommen som legendarisk. Jag blir mer imponerad av någon som storstilat spelar subtilt känslosamt istället för ett psykfall. Det känns som en heldel med lätthet skulle kunna axla den manteln. Det återstår nu att se vem som vinner.

Jag har för första gången i år missat de flesta nominerade filmerna. Jag brukar annars vid den här tiden sett de flesta filmerna och ser sedan resten tills det är galadags. Jag missade ju tyvärr Stockholms Filmfestival i höstas som är ett oerhört försprång. Dock finns lite tid nu att se ifatt det jag missat för jag kommer som vanligt sitta spikad framför teven när det är dags den 22a februari.

/K

Oasis - Better Let You Know

Det fanns en tid i mitten på nittiotalet när Oasis var det bästa jag visste. Jag kunde allting om dom, t.o.m. vad deras mammas katt hette. Viktigt kunskap när vi i min kompiskrets testade våra kunskaper mot varandra. Och givetvis ägde jag allting de släppte samt en hel uppsjö med bootlegs, rariteter och demos från de tidiga åren innan debutalbumet Definitely Maybe. Dessa saker ligger idag på en vind hos min mamma, som inte äger någon katt.

I ett svagt ögonblick av nostalgi i kväll så lyssnade jag på dessa rariteter från åren '92, '93 och '94. De är knappt lyssningsbara och förmodligen inspelade live på en kassett i någon smutsig källare i Manchesters förorter. Likt förbannat är flera av spåren - med sin unga charm - bättre än de mesta av deras 00-tal. 

Jag kom att tänka på alla dessa intervjuer då bröderna Gallagher envisades om att håna dansmusik och att de själva aldrig skulle komma på tanken att kliva in i den sfären. Idag vet vi ju att Noel sjöng bl.a. Setting Sun och Let Forever Be åt The Chemical Brothers och att Liam gästade Death In Vegas på låten Scorpio Rising. Vad många däremot inte vet är att deras demoraritet Better Let You Know från ´92 är rippad rakt av från en då populär danslåt av Cartouche, nämligen Feel The Groove.

Kan någon talangfull läsare producera en mash-up åt mig? Vilket fall som helst, lyssna och njut!

Oasis - Better Let You Know

Cartouche - Feel The Groove

/K

2009-01-22

Nya SVT Play

Ni har väl inte missat att Sveriges bästa tevekanal SVT Play har nylanserats i en snyggare och renare form? Det är en betaversion vi bjuds på som designats av webbyrån Doberman som av Dagens Industri utsågs till Sveriges bästa webbyrå '05 och '06. 

Jag tillhör den snabbt växande skaran av människor som väldigt sällan tittar på teve på det konventionella sättet, dvs på dumburken. Att schemalägga sitt liv efter tevetittande känns oerhört ofräscht och korkat, dessutom följer jag endast SVTs produktioner av de svenska program jag ser, därför är just SVT Play så lysande att jag i hög kvalitet kan välja när jag vill titta.
Musikministeriet, Kobra, lättsam och upplysande pensionärskultur som På Spåret och Antikrundan, briljanta litteraturprogrammet Babel som fått ny skepnad i år och Aktuellt är program jag inte missar.

Det känns betryggande att public service och SVT interaktiv ligger i framkant när nu t.o.m. skruttiga Kanal 5 erbjuder sina program online.


* När Interworld nyligen listade de 100 bästa webbsidorna blev svt.se återigen Sveriges bästa mediesajt och Sveriges nästbästa sajt överlag.

/K

Flight of the Conchords Säsong 2

Som jag väntat. I söndags hade säsong 2 av Flight of the Conchords äntligen premiär vilket innebär att måndagarna framöver kommer bli betydligt ljusare. Jag har säkert sett säsong 1 närmare tio gånger och kan låtarna och replikerna utantill vid det här laget så jag ser fram emot deras nya alster.

Om det råkar finnas någon som totalt missat denna duo och teveprogram kan jag kort berätta att det handlar om en Nya Zeeländsk komikerduo vid namn Bret och Jemaine som spelar digital-rap-funky-folkmusik med komisk tvist och de prövar lyckan i New York. Till sin hjälp har de den oduglige men godhjärtade managern Murray som jobbar för det Nya Zeeländska konsulatet och det besatta fanet Mel i hasorna.

Säsong 2 - Teaser

Missa inte detta för allt smör i Småland!


/K

Rockbjörnen - mina tips

Grammis för drygt två veckor sedan, nu alltså dags för Rockbjörnen. Egentligen borde jag inte bry mig. Jag menar, det är folket som röstar och ni vet säkert själva vid det här laget hur det brukar sluta när gemene man får vara och tycka. Men efter mina relativt dåliga förhandstips senast på Grammisgalan så känner jag att det är läge för revansch. Om det kommer bli svårare eller lättare att tippa Rockbjörnen vet jag inte. Det återstår att se. Rockbjörnen arrangeras av Aftonbladet och hålls i år på Cirkus i Stockholm. Det är 30-års jubileum, Melody Club har världspremiär för sin nya singel, bla bla bla... Hur som helst - här är mina tips inför kvällen:

Nominerade Rockbjörnen 2008
:

Årets svenska kvinnliga artist

Amanda Jenssen

Robyn

Miss Li

Säkert!
Veronica
Maggio


Robyn vinner. Jag är bombsäker. Jag har svårt att se någon tydlig konkurrent. Att hon fortfarande glider på sitt självbetitlade album från 2005 är bara det en bedrift i sig.


Årets svenska manliga artist

Håkan Hellström

Lars Winnerbäck

Ola

Danny

Markus Krunegård


Här är det ganska öppet. Winnerbäck har en enorm fanbase likaså Danny. Ola känns också giftig (tänk på att det är folket som röstar som sagt) och Krunegård har haft ett kanonår. Håkan drar ändå längsta strået här. Det har varit hans år. Igen.


Årets svenska grupp

Kent

In Flames

Takida

E.M.D.

Sugarplum Fairy


Störst går först. Såg ni Grammis? Hade bara folkets röster räknats så hade Kent utklassat övriga nominerade. Samtidigt vann E.M.D. årets låt, där bara folket röstade. Ja, jag kanske inte ska säga för mycket men jag tror ändå Kent tar hem det här.


Årets svenska nykomling

Amanda Jenssen

Markus Krunegård

Lykke Li

Hästpojken

Melissa Horn

Lite svårtippat här. Hade först Krunegård som favorit men folk verkar mest minnas honom för Jag Är En Vampyr och inte för hela plattan. Hästpjken och Melissa Horn kan vi däremot stryka direkt. Lykke Li ror hem det här.

Årets svenska låt

Kent - Håll Ditt Huvud Högt

Ola - Feel Good

Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr

Sugarplum Fairy - The Escapologist

In flames - The Mirror's Truth


Det blir repris på P3 Guld. Krunis tar den här Rockbjörnen.


Årets svenska album

In flames: A sense Of Purpose

Håkan Hellström: För Sent För Edelweiss
Kent: Box 1991-2008

Ola: Good Enough

Sugarplum Fairy: The Wild One


Det första som slår mig är att Sugarplum Fairy återfinns här också. Har de fått alla sina japanska tonårsfans att lägga en röst eller vad är det frågan om? De ska inte ha en chans. Det står mellan Hellström och Eskilstunas finest. Hjärnan säger Håkan men hjärtat säger Kent.


Årets svenska liveakt

Kent

In Flames

Håkan Hellström

Lars Winnerbäck

Ola


Kent vs Håkan. Here we go again. Jag såg båda i fjol. Båda ägde scenen fast givetvis genom olika grepp. Personligen kan jag inte välja, men jag tror att Håkan segrar.


Årets utländska artist

Duffy

Katy Perry

Rihanna

Britney Spears

Pink


Duffys Rockferry sålde mest i Sverige under 2008 och Mercy var den sjätte mest sålde singeln. Nuff said.


Årets utländska grupp

Coldplay

Metallica

Glasvegas

The Killers

Jonas Brothers


Den här är svår på riktigt. Alla nominerade har faktiskt en rimlig chans att vinna. Jag sticker ändå ut hakan och säger Jonas Brothers. Underskatta aldrig kidsen.


Årets utländska låt

Coldplay - Viva La Vida

Katy Perry - I Kissed a Girl

Duffy - Mercy

Jason Mraz - I'm Yours

Glasvegas - Geraldine


Jason Mraz handsvettsboogie gick hem i somras. Den som dock ligger kvar i närminnet hos svenskarna nu i januari är Duffy.


Årets utländska album

Coldplay - Viva La Vida

Metallica - Death Magnetic

Glasvegas - Glasvegas

Duffy - Rockferry

AC/DC - Black Ice


Duffy är givetvis en het kandidat även här. Men AC/DC har många inbitna och hängiva. De kommer inte att acceptera något annat än att deras band vinner.


Rockbjörnens Liftime Achievement-pris

Per Gessle

Joakim Thåström

ABBA

Ulf Lundell

Magnus Uggla


Det här priset är så sällsynt löjligt. "Lifetime Achievement." Gimme a break! ABBA vinner så klart. Vem skulle annars ha en chans? Eh... Uggla?


Rockbjörnens Myspacepris

Ninja Dolls

Adam Heldring

Billie The Vision And The Dancers
Chemical Vocation

Dead By April

Herbrightskies

Daisy

Lorentz & M Sakarias

Little Jinder

Prop Dylan

The Federales

First Aid kit


Hela tolv nominerade. Och det är sällan nästintill aldrig som jag hänger på MySpace. Jag säger First Aid Kit. De har alla fall en hyfsat uppmärksammad skiva från i fjol.


/A

2009-01-20

Video dagen till ära

Daft Punk Vs. Adam Freeland - Aer Obama


Tokroligt och snyggt på samma gång.

/A

Dagens popkulturella tankar

Bruce Springsteen kommer till Sverige. Igen. Och jag frågar mig om det han och inte Bob Dylan som borde kalla sin turné för The Never Ending Tour istället. Springsteen spelar mer i Sverige än vad vissa av våra inhemska artister gör. Det börjar onekligen att kännas väl tjatigt nu. Det finns ingen exklusivitet kvar i hans artistskap längre. Trots det kommer biljetterna med all säkerhet att säljas slut på mindre än ett par minuter ändå. Vi svenskar hamnar alltid, konstigt nog, i något sorts delirium varje gång "Bossen" kommer till stan. Och trots att konserterna innan i våra grannländer - som säkert är minst lika bra - ges svala recensioner så heter det att Springsteen "alltid höjer sig flera snäpp" så fort att han äntrar scen på svensk mark. Det finns en kodex inom svensk rockjournalistik när det gäller Bruce Springsteen som man inte ska bryta. Bryter man den riskerar man att bli utfryst från de innersta kretsarna för all framtid.

Han spottar även ur sig nya skivor i ett allt mer rasande tempo numera. Skivor som jag inte ens bemödar att spela längre. Har han släppt någon klok låt sen Streets Of Philadelphia förresten? Nej, jag tror inte det. Jag minns när The Rising kom ut 2002 och Expressen helt utan att blinka dundrade in fem utav fem humlor till plattan. Högsta betyg till en skiva som knappast har lämnat några avtryck på 2000-talet. Och så har det fortsatt under snart hela decenniet. Kort sagt: Bruce Springsteen är vår tids mest överskattade och sönderkramade artist.


Medan andra gör fel gör andra helt rätt. Hultsfred har bokat The Killers till festivalen i sommar och det var väl länge sedan Rockparty lyckades stoltsera med en sådan fräsch bokning. De senaste åren har Hultsfred mest handlat om allehanda bröl- och metallshower på Hawaiiscenen istället för popmusik. Den här bokningen behövdes verkligen och jag tror att den på sikt kan rädda festivalens trovärdighet och status.

U2:s nya singel tvärsågas i tidningarna idag. Helt rätt. Den är bedrövlig.


Radiostationer i USA hotar med att inte spela Britney Spears nya singeln p.g.a textraden ”All of the boys and all of the girls are beggin’ to, if you seek Amy” Den amerikanska radion anser att de fyra sista orden är en ordlek och låter som frasen ”Fuck me". Löjligt.


Markus Krunegård vann ingen Grammis trots flera nomineringar. På P3 Guld fick han dock ta emot pris för årets låt, Jag Är En vampyr. Helt klart välförtjänt.


Glasvegas kommande konsert på Debaser Medis sålde slut på tre röda och Lugers bokningssystem havererade. Orutinerat. Biljetter fanns t.o.m tillgängliga på Blocket innan det officiella släppet. Pinsamt!


Januari som annars är den sämsta månaden för ny musik har öppnat det nya året ovanligt starkt. Jag har lyssnat på nya skivor med Animal Collective, Fever Ray, Franke, Franz Ferdinand och Lily Allen. Recensioner kommer.


Gomorra är en fruktansvärt överhajpad film.


Slutligen. Varför tas inte musik på samma allvar som t.e.x litteratur görs i Sverige? Varför väljer vi att förminska den svenska popkonsten med diverse galor där svenska folket får prisa den ena dyngartisten efter den andra?
Jag har fortfarande inte släppt att E.M.D vann pris för årets bästa låt på Grammis häromsistens.

/A

U2:s lama comeback

Fick promon till U2:s nya singel igår. Get On Your Boots heter den och jag är inte särskilt imponerad. Nu har den inte hunnit få många varv i stereon än men jag kan inte minnas senast U2 släppte en så tam och idéfattig låt som förstasingeln. Är detta ett sätt för bandet att inte visa trumf för tidigt eller är det kommande albumet rent av skräp? I mars får vi svar.

U2 - Get On Your Boots (2009)


/A

2009-01-15

De sålde mest 2008

Grattis Perelli och Duffy. Ni sålde mest i Sverige under 2008. 60% svenskt och 40% utländskt på den totala svenska singellistan top 10 under 2008. Det kunde t.o.m en sifferanalfabet som jag räkna ut. E.M.D har lyckats få med två låtar varav "fjolårets låt", Jennie Let Me Love You, bara återfinns på plats åtta. Annars är det väl inte så mycket att förvånas över. Singellistan sammanfattar väl radioskvalet från 2008.

Albumlistan är däremot desto intressantare att titta närmare på. Plastcharmören
Eros Ramazzotti sålde mer plattor än både AC/DC och Metallica. Sanna, Shirley, Sonja gjorde årets svenska skiva, rent försäljningsmässigt, och bara en Grammisvinnare i form av Håkan Hellström återfinns bland de tio mest sålda. Kleerup finns inte ens med på top 50.

Du hittar listorna i sin helhet på musikindustrin.se, tyvärr så vill de inte avslöja några försäljningssiffor.

På den amerikanska musikscenen dominerar inte helt oväntat hip hop och country. Lil Wayne och Taylor Swift hörde till de artister som sålde mest skivor under det gångna året som Soundscan (som mäter försäljningssiffrorna i USA) beskriver som det värsta någonsin. Det har aldrig sålts så få plattor i USA förut. Men Lil Wayne och Taylor Swift klarar nog sig ganska hyfsat ändå om man tittar på antal ex. som deras album har sålts i. Läs vidare här.

Den enda ljusglimten för skivbolagen är att försäljningen utav vinylskivor har ökat. Med 100% jämfört med 2007. Men det är en klen tröst - från strax under en miljon 2007 till 1,88 miljoner 2008.

2008 års 10 mest sålda singlar i Sverige
1. Charlotte Perrelli - Hero
2. Jason Mraz - I’m Yours
3. Madonna feat. Justin Timberlake & Timbaland - 4 Minutes
4. Takida - Curly Sue
5. Katy Perry - I Kissed A Girl
6. Duffy - Mercy
7. Sanna Nielsen - Empty Room
8. E.M.D. - Jennie Let Me Love You
9. Amanda Jenssen - Do You Love Me
10. E.M.D. - All For Love


2008 års 10 mest sålda album i Sverige
1 Duffy - Rockferry
2 Eros Ramazzotti - E2
3 Metallica - Death Magnetic
4 AC/DC - Black Ice
5 Il Divo - The Promise
6 Sanna, Shirley, Sonja - Our Christmas
7 Coldplay - Viva La Vida Or Death And All His Friends
8 Takida - Bury The Lies
9 Amanda Jenssen - Killing My Darlings
10 Håkan Hellström - För Sent För Edelweiss


2008-års mest sålda album i USA (Försäljningssiffror inom parantes)
1. Lil Wayne - Tha Carter III (2.88 milj.)
2. Coldplay - Viva La Vida Or Death And All His Friends (2.15 milj)
3. Taylor Swift - Fearless (2.11 milj)
4. Kid Rock - Rock N Roll Jesus (2 milj)
5. AC/DC - Black Ice (1.92 milj)
6. Taylor Swift - Taylor Swift (1.6 milj)
7. Metallica - Death Magnetic (1.5 milj)
8. T.I. - Paper Trial (1.52 milj)
9. Jack Johnson - Sleep Through The Static (1.5 milj)
10. Beyoncé - I Am… Sasha Fierce (1.46 milj)

/A

Covers

Är väl inte så jätteintresserad av såna här grejer engentligen, men lineupen känns ändå lite småkul. Rent spontant blir jag lite sugen på Lily Allens coverval av Straight To Hell, Hot Chips tolkning av Transmission och TV On The Radio med Heroes. Det är sällan covers blir riktigt kul, artister som tolkar sina idoler tenderar ofast att visa för mycket respekt till orginalverket men jag hoppas att ovan nämnda vågar sätta sin egen musikaliska prägel på låtarna.

Så här lyder pressrealesen:


WAR CHILD ANNOUNCE “HEROES” FULL TRACKLIST AND ARTIST LINEUP
THE ALBUM WILL BE RELEASED ON FEBRUARY 16TH

War Child announce the full list of artists and songs that feature on their new album “Heroes”, released on Parlophone on February 16th.

The album concept is that the biggest legends in music history select one of their personal favourite songs from their own songwriting canon, and nominate a music hero from the next generation to create a modern reworking of that classic song. The album is in support of the real heroes – children who live with the brutal effects of war.

The tracklist in full:

1. Beck (Bob Dylan: Leopard-Skin Pill-Box Hat)
2. Scissor Sisters (Roxy Music: Do The Strand)
3. Lily Allen (The Clash: Straight To Hell)
4. Duffy (Paul McCartney: Live And Let Die)
5. Elbow (U2: Running To Stand Still)
6. TV On The Radio (David Bowie: Heroes)
7. Hot Chip (Joy Division: Transmission)
8. The Kooks (The Kinks: Victoria)
9. Estelle (Stevie Wonder: Superstition)
10. Rufus Wainwright (Brian Wilson: Wonderful/ Song For Children)
11. Peaches (Iggy Pop: Search And Destroy)
12. The Hold Steady (Bruce Springsteen: Atlantic City)
13. The Like (Elvis Costello: You Belong To Me)
14. Yeah Yeah Yeahs (The Ramones: Sheena Is A Punk Rocker)
15. Franz Ferdinand (Blondie: Call Me)

/A

2009-01-14

Pet Shop Boys ♥ Johnny Marr

Neil Tennant (t.h.) från Pet Shop Boys återförenas med Johnny Marr på det kommande PSB-albumet Yes som släpps 23e mars. De har som bekant varit i studion tillsammans förut, t.ex. när supergruppen Electronic med Johnny Marr (The Smiths) och Bernard Sumner (Joy Division, New Order) släppte sin otroligt underskattade debut från 1991. Tennant medverkade där på spåren The Patience Of A Saint och Getting Away With It. Så i väntan på albumet är det dessa spår jag spelar.

Electronic
/K

I'm Throwing My Arms Around Paris

Första singel från Morrisseys nya album är just I'm Throwing My Arms Around Paris. Om det gäller staden i Frankrike eller hon i Hollywood låter jag vara osagt. Har han inte lite väl mycket mascara förresten?

Morrissey - I'm Throwing My Arms Around Paris

/K

Veckans playlist

Det händer som bekant inte så hemskt mycket under januari månad i den popkulturella sfären med undantag för några prisgalor hit och dit. Antingen söker man igenom varenda tidning och blogg med lupp för att lyckas få en liten skymt att något nytt och spännande eller så tar man tillfället i akt och upptäcker eller återupptäcker allt som man inte hann med under föregående år. Jag har gjort båda delarna.

Animal Collective - Merriweather Post Pavilion
De har ju varit på gång så länge nu, oljudsmakarna i Animal Collective. För trots att Noah Lennox är en mästare på melodier har bandet alltid gömt sig bakom en stor vägg av diverse exprimentellt oväsen. Ibland har det t.o.m nästan känts som om bandet medvetet har undergrävt sin egen talang bara för att verka arty. Men med nya skivan tar man äntligen steget fullt ut och blir på allvar det digitala svaret på Beach Boys. Kanske har det med Lennox soloframgångar att göra. Hans skiva Person Pitch från 2007 under synonymen Panda Bear visade prov på en mer sammanhållen och solid ljudbild med mer utrymme för melodier än bara rent oljud. Förvänta dig dock inte att skivan sitter direkt. Det tar en ett par varv innan melodierna öpnnar sig för lyssaren, men belöningen är desto större än besväret.

Bästa spår: Bluish

www.myspace.com/animalcollectivetheband

The Pains Of Being Pure At Heart - The Pains Of Being Pure At Heart
The Pains Of Being Pure At Heart spelar småtrevlig och anspråkslös pop med ett litet stänk av shoegaze. Annars märks tydliga influenser av The Cure och ibland även The Smiths fast med mer riv i gitarrerna. Inledande låten Contender är med all säkerhet redan sönderspelad bland indiekidsen vid det här laget. Överlag bra även om det kanske inte räcker hela vägen fram, samtidigt en skiva väl värd att välkommna popvåren med. Charmigast i klassen.

Bästa spår:
Contender

www.myspace.com/thepainsofbeingpureatheart

My Bloody Valentine - Loveless
Fjolårets mest emotsedda återutgivning som aldrig kom ut? Förmodligen. Nu är den alla fall här och det är en fröjd att äntligen kunna spela Loveless med en ordentlig ljudmix. Kevin Shields skeva och svepande arrangemang har nog aldrig låtit bättre. Loveless har samma status för shoegazen som Sgt. Pepper har för rockmusiken. En milstolpe av ett band som aldrig slutar att fascinera. Och som den sanna ljudbög han är har Shields även inkluderat hela albumet en gång till som bonuskiva i remastrad version från de analoga orginalinspelningarna. Allt för för att lyssnaren ska komma så nära kärnan i ljudbilden som möjligt.

Bästa spår: Soon

www.myspace.com/mybloodyvalentine

Nordpolen - På Nordpolen

Det är en rådande bristvara på svensk popmusik som faktiskt handlar om att leva och bo i Sverige. Om Florence Valentin lyckades tonsätta 2007 så har Pelle Hellström med enmanabandet Nordpolen lyckats med samma bedrift 2008/09. Jag gillade skivan redan i höstas när den släpptes på eminenta bolaget Sincerely Yours men efter ett par intensiva lyssningar blev den bara liggandes. Tills nu. Så fort jag tog upp den igen så har jag inte kunnat sluta lyssna. Låtarna biter sig fast stenhårt. Musiken är en blandning av allt det bästa från svensk popmusik under 00-talet. The Embassy, Tough Alliance och Radio Dept. Men det som lämnar störst avtryck är texterna. För varje lyssning etsar sig en ny oneliner kvar i skallen. En klassisk svensk debut. Fan tro't.

Bästa spår: Skimret och På Nordpolen

www.myspace.com/nordpolen

/A

2009-01-13

Morrissey - Years of Refusal

Jag har nu spenderat en dryg vecka med Morrisseys nya album Years of Refusal som resulterat i över 20 spelningar. Det är hans nionde soloalbum och det tredje i det som kan räknas som Morrisseys nya era som inkluderar You Are The Quarry från 2004 och Ringleader of the Tormentors från 2006.

Vid producentspakarna är det återigen Jerry Finn, som även gjorde ett lysande jobb med You Are The Quarry. Olyckligtvis drabbades Finn av en omfattande hjärnblödning i somras och avled sedan 21a augusti endast 39år gammal. Detta ledde till en senare release av albumet som ursprungligen var tänkt att släppas redan i höstas.

Jag bar en oro inför släppet och ett visst missnöje, det är ju alltid känsligt när det gäller ens husgudar. Detta gällde det faktum att han redan hade släppt All You Need Is Me och That’s How People Grow UpGreatest Hits som släpptes redan i februari 2008. Dessutom hade de låtarna samt Something Is Squeezing My Skull, Mama Lay Softly On The Riverbed, I’m Throwing My Arms Around Paris och One Day Goodbye Will Be Farewell spelats flitigt live och likaså av mig. Hälften av dem gillade jag och hälften lät halvfärdiga och småtråkiga.

Nu när jag sitter med facit och studioversionerna i hand känner jag mig smått chockad. Jag möts av en ovanligt uppsluppen och ljus Morrissey, han gör pop igen! Skivan innehåller fortfarande några av hans hårdaste låtar men levererat på ett mindre tunggrott sätt och sådär Tony Visconti-tjockt som det lät på föregångaren. Och jag möts av betydligt bättre melodier.

Morrisseys texter har givetvis försämrats med åren men det är förlåtligt då han skrivit de bästa treminutersromanerna i pophistorien och har alltid en lite högre lägstanivå än övriga textförfattare.

Something Is Squeezing My Skull
Den låt jag såg mest fram emot att höra i studioversion är en snabb uppgörelse med tonåren där han i slutet namndroppar diverse antidepressiva mediciner och elchocksbehandlingar och vädjar att ”Don’t give me anymore!”. Det är ju ingen hemlighet att Morrissey åt receptbelagda tabletter i sina tonår.

Mama, Lay Softly On The Riverbed
Är en mörk historia med en text om fogdar och skuld som driver någon till självmord. Marschtrummorna och den vemodiga, ljusa refrängen är effektiv.

Black Cloud
En låt om omöjlig kärlek med smittande groove, tunga trummor, gitarr-riff och en basgång som påminner om The Jams Eton Rifles. En av de starkaste på albumet.

I’m Throwing My Arms Around Paris
En midtempoballad om obesvarad kärlek och blivande första singel. Spelades första gången live redan 2007 och har nu i färdig version växt hos mig.

All You Need Is Me
En av de mest spelade låtarna för mig under 2008. En charmig och medryckande poplåt som släpptes redan i juni som singel till Greatest Hits. I mina ögon borde den ha First Of The Gang-status.

When Last I Spoke To Carol
Morrissey gör flamencopop! Det är spanska gitarrer, spanska trumpeter, visslingar och ett ordentligt sväng. Den största och mest positiva överraskningen och redan spelad på indieklubbar.

That’s How People Grow Up
En drivig låt som inleds med sagoväsendet Kristeen Youngs stämma och följsam koklocka. Släpptes som singel i februari 2008 till Greatest Hits-skivan och har höjt sig då den gör sig bättre på detta album.

One Day Goodbye Will Be Farewell
En av de absolut starkaste på skivan och jag är förbryllad då jag tyckte den var svagaste av de nya livelåtarna. Fin text, fantastisk melodi och drivande trummor. Här återser man dessutom ett trumpetsolo.

It’s Not Your Birthday Anymore
Startar lugnt med programmerade synthtrummor och lite Kent och 747-doftande gitarrer och växer till en monumental anthem med en av Morrisseys bästa improviserade jollrande.

You Were Good In Your Time
En lugn stråkorkestrerad, akustisk ballad och homage till en gammal kärlek. Oscar Wilde månne? Dessvärre har den en omotiverad lång suggestiv paus i likhet med Black-Eyed Susan (B-sida till Sunny från 1995).

Sorry Doesn’t Help
Här dalar skivan något med denna småtråkiga dussinlåt som känns som ytterligare en pik till forna bandmedlemmar.

I’m OK By Myself
Avslutningen är bland den råaste och hårdaste låt han spelat in och känns logisk för att knyta ihop säcken. En våldsam uppgörelse med ensamheten.

Kuriosa: Barnet tillhör Charlie Browne som är Morrisseys assistant tour manager. Det verkar också som att Morrissey målat en larv på sin arm och en fjäril i pannan på bebisen. Symboliken tänker jag inte gå in på men det är lustigt att på sina tre senaste skivor håller han i en Tommy Gun, violin och bebis.

/K

Kommande konserter

Det är torka på ny intressant musik såhär års men då får man passa på att rädda sig från kylan i värmen från en konsert. Ville tipsa om dessa jag har tänkt att besöka. Lustigt nog är det på Debaser, en klubb jag aldrig besöker då de mest spelar garagerock med band som heter som mopeder med medlemmar som har för små skinnjackor med pins på men dessa akter är då undantag.

Fre 23 januari, Debaser Slussen (Svenska Musikklubben)
Parker Lewis + TIAC (Three Is A Crowd) + Everyday Sensation
Ingen läsare kan ha missat min kärlek till Parker, tillika skapare av förra årets bästa svenska album och låt (Via Emilia).

Fre 30 januari, Debaser Medis
Det är det senare bandet jag är intresserad av att se. Danger! är på min top10 av förra årets låtar och jag kan redan nu säga att M.A.G.I.C. kommer hamna högt upp på 2009 årslista.

Och till Oasis konsert på Globen den 28e januari verkar inte trycket särskilt stort då t.o.m. biljettjuvarna på Biljett Nu rear ut ståplatsbiljetter för 375kr. Om man bara är tillräckligt berusad så kanske man kan låtsas att det är 1996 men jag stannar nog hemma.

/K

2009-01-09

Fever Ray - If I Had A Heart

Karin Dreijers soloutflykt gör mig lite besviken då det känns som något hon hittat längst in i The Knife-garderoben. Det är samma suggestiva tongångar och röstfilter. Jag hade önskat att höra en ytterligare dimension av hennes skapande. Debutalbumet släpps den 18e mars på det egna skivbolaget Rabid Records och här är videon så döm själva!

Fever Ray - If I Had A Heart .

/K

Kleerup ♥ Krunegård

Mannen bakom en av förra årets bästa skivor Markus Krunegård och riksknarkarn som ligger bakom odödliga citat som "Sgt. Pepper gjordes inte på filmjölk", Andreas Kleerup slår sina påsar ihop. De två herrarna ska nämligen göra ett album ihop och låtarna är redan färdiga. Det blir ett hipstermöte av rang. 

Jag tillhör dock kategorin som tycker Kleerup är överskattad. Mustaschprydd reklambyråelectro har inte så långt bäst-före-datum men det ska självklart bli intressant att höra resultatet.

/K

Morgonsoffan - på riktigt

Det var länge sedan jag såg en så obekväm människa bli intervjuad i svensk TV. Pelle Hellström alias Nordpolen blir uppläxad av de näsvisa morgonvärdarna hos TV4. Från förra veckan.

Jag vill inte förstöra din morgon Pelle, men du måste vänja dig vid sånt där, det är riktig tv/ska jag ge dig ett bra tips? Man kan vinna ganska mycket på att bjuda på sig själv

Vem kom egentligen på den briljanta idén att bjuda dit honom?

Se själva. Det här är roligt på riktigt.

/A

2009-01-08

Grattis

Idag fyller en viss David Bowie år. Elvis Presley skulle också ha firat sin födelsedag just idag om han fortfarande hade varit vid liv. Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i Bowies allra glammigaste period men jag älskar Berlin-trilogin. Framför allt Low och Heroes. Odödlig musik som fortfarande lyckas låta modern och utmanande trots att den har över trettio år på nacken.

David Bowie för mig:

Station To Station (1976)
Low (1977)

Heroes (1977)

Lodger (1978)

Scary Monsters (1980)

/A

Glasvegas till Sverige

Det fattas bara en Gert Fylking som utropar "Äntligen!". Ryktena har florerat fram och tillbaka men nu står det klart att Glasvegas kommer till Sverige i mars för två spelningar. Fredagen 6e mars står de på scen på Debaser Medis i Stockholm och dagen efter på Storan i Göteborg.

Biljetterna släpps nu på mån 12e januari på www.luger.se/biljetter eller på Pet Sounds, Record Hunter och Sound Pollution.

Vi ses där!

/K

2009-01-07

Och vinnarna är...

Jag tippade i vanlig ordning helt åt helvete fel, men jag hade alla fall rätt om vem som skulle bli Grammiskung. Fast det var väl å andra sidan också det lättaste man kunde tippa på. Kändes nästan lika givet som Obamas valseger. Annars då? Kleerup var småfull, Gry Forsell manhaftig och Robyn såg tjock ut.

Nästa gala att tippa blir Rockbjörnen och där är det som bekant endast publiken som väjer vinnarna så det kan sluta precis hur som helst. Lovar dock att pricka in fler rätt den gången.

Vinnarna:

Årets album

Anna Ternheim - Leaving on a mayday

Årets dans/hiphop/soul
Afasi & Filthy - Fläcken


Årets dansband/schlager

Lasse Stefanz - Rallarsväng

Årets folkmusik/visa
Abalone Dots - Traveler

Årets grupp
Soundtrack of our Lives - Communion

Årets kvinnliga artist

Anna Ternheim - Leaving on a mayday

Årets liveakt
Robyn

Årets låt
E.M.D. -
Jennie, let me love you

Årets manliga artist
Håkan Hellström - För sent för edelweiss

Årets nykomling
Kleerup - Kleerup

Årets kompositör
Kleerup - Kleerup

Årets producent
Kleerup - Kleerup

Årets textförfattare
Annika Norlin - More modern short stories from Hello Saferide


/A