2008-11-29

Tillbakablick

Vill man ha en dunderfin samling ska man införskaffa denna som släpptes 2005. Wu-Tang Clan har teamats ihop med en drös indenpendentrappare och dessutom den fantastiska regissören Jim Jarmusch (Coffee & Cigarettes, Dead Man, Down By Law, Broken Flowers etc) för en eklektisk samling tunga låtar. Nedan får ni ett smakprov på ett fint samarbete. En tung hiphop låt som drivs av stråkar och där beatet inte ens infinner sig förrän efter två minuter.

MF Doom feat. RZA - Biochemical Equation


/K

Dagens låt

Eminem - Rock Bottom (1999)


Varför? Precis så här känner jag mig just nu.

/A

Grammis 2009

Då var det alltså åter igen dags för Sveriges kanske mest utskällda musikpris, Grammis, att presentera sina nomineringar. De väljer att fortsätta på samma spår som förra året. Publiken tillsammans med juryn väljer vinnarna. Förut var det som bekant endast en utvald jury som avgjorde vem eller vilka som skulle få vinna. Folket hade inget att säga till om. Efter år av massiv kritik valde man därför förra året att även bjuda in vanligt folk till galan. Sveriges tyngsta och finaste musikpris degraderades på så sätt till ännu ett pris i mängden. Det finns redan en hel uppsjö av mer eller mindre åtråvärda priser och låtsasgalor där folkets ofta tvivelaktiga röst fäller avgörande. För hur mycket väger egentligen en rockbjörn mot en grammis? De som vinner blir förstås glada, men självklart smäller det högre att vinna en grammisstatyett än en ful rockbjörn. Och sen när det blev det fel med lite snobberi och elitism?

/A

Svenska skivomslag

När The Soundtrack of our Lives i dagarna släppte sitt nya album Communion använde de sig av Martin Kann, mannen bakom alla Bob Hunds skivomslag och resultatet är rätt häpnadsväckande. Jag vet ännu inte om jag tycker det är genialiskt eller bara småkul för fem sekunder. Vad tycker ni? Om man fortfarande vill sälja CDs så sticker det åtminstone ut på hyllorna i butiken.

Nedan kommer några fler svenska skivomslag jag gillar. Vilka är era favoriter?

The Soundtrack of our Lives - Communion

Ebba Grön - Kärlek & Uppror

Kent - Isola

The Tough Alliance - The New School

/K

2008-11-28

The Killers + Elton John = sant

Elton laddar för julafton kl15 svensktid 

Nyligen kunde man läsa om att The Hives ska göra en jullåt tillsammans med åttiotals one-hit wondern Cyndi Lauper. Gäsp säger jag. Däremot drar jag på smilbanden åt nyheten att The Killers och Elton John samarbetar med jullåten Joseph, better you than me. Dessutom är det för en god sak, världsaidsdagen och för att bekämpa HIV i Afrika närmare bestämt. Fler som deltar i projektet är U2 (no shit!), Coldplay (no shit igen!), Bob Dylan och Jay-Z.

/K

Festivalnytt


Nu börjar sommarfestivalerna göra väsen av sig. Efter fjolårets succé står det klart att Way Out West ställer upp  för tredje gången den 14 -15 augusti. I dagsläget är inga artister bokade men jag gissar på ytterligare en god festival då ledningen besitter en hyfsad fingertoppskänsla med sina bokningar. Och jag spår en lång framtid för festivalen som huserar i Slottsskogen i centrala Göteborg.

Även Peace & Love har kommit med nyheter i form av 18 klara akter med namn som Thåström, Moneybrother, The Stranglers, Henry Rollins och Frida Hyvönen.

Men från Hultsfred hörs det inget...

/K

2008-11-27

God dag skivbolag!


Den senaste i raden av svenska indiebolag som fångat mitt intresse är Bonjour Recordings! De huserar - hör och häpna - i Göteborg! Och i deras stall finns Bonnie and Clyde, Portrait Painters, Bye Bye Bicycle och Pats. Vilka är de tänker ni? Några av dem blir förmodligen 2009 års gonna-be's.

Bakom Portrait Painters döljer sig den 20 åriga Alexander Gustafsson som i måndags släppte sin singel Forgive/Forget som spelades in tillsammans med de före detta Bad Cash Quartet medlemmerna Kalle von Hall och Adam Bolméus. Det skvallrar en hel del om soundet, Göteborgspop i sin allra råaste och renaste form alltså. Tänk Jonas Game och den sista BCQ-skivan och ni är nära. Alexander tar dessutom med sig två kompisar till Sveriges framsida Stockholm och spelar live på baren Knast den 6/12 med start kl22.

Bye Bye Bicycle kan närmast beskrivas som discopop och har med sin radiosingel Eastside fått en del stimpengar under 2008. Debutalbumet Compass väntas släppas tidigt 2009.

Pats är Patrick Jensen med vänner och gör pop på svenska med producentblickar åt shoegaze hållet. Limiterade singeln Kyss mig igen har redan släppts och debutalbumet Nevadflickan väntas släppas i februari 2009.

Bonnie and Clyde frontas av sångerskan Fanny Wijk och Richard Hallin. Även detta pop med hemstadscynismer och de håller just nu på med att spela in fler låtar. Återstår att se i vilket forum och format de dyker upp i under nästa år.

Download:

Visst kan man inte sluta att älska pop från Göteborg? Och i avsaknad av Sveriges mest underskattade band Bad Cash Quartet är detta substitutet. Och för att avsluta med en klyscha; kom ihåg vart ni läste det först!

/K

2008-11-26

Kanye West - 808s & Heartbreak

Alltså, jag gillar artister som hela tiden vågar utmana sig själva och sina fans. Detta betyder inte i sin tur att man måste gå och göra finsk folkmusik för det. Nej, popmusik handlar hela tiden om att vara på väg framåt. Att våga utveckla sig själv och inte bli för bekväm i sin egen framgångsformel. Därför blir jag också så positivt överraskad över 808s & Heartbreak, för jag trodde att jag var ganska klar med Kanye West vid det här laget. Föregångaren Graduation var dessutom dötrist. Hans superego hade blåst upp i oanade proportioner och låtarna som lät så självklara på debuten föll bara platt.

Nu är han alltså tillbaka igen. Fjärde plattan på lika många år. Bara Per Gessle kan skryta med samma imponerande tempo. Den stora skillnaden mot tidigare skivor är att West den här gången helt har inriktat sig på att göra ett renodlat popalbum istället för hip hop som på tidigare skivor. Han sjunger låtarna. Inte rappar dom. Visserligen ofta med Autotune eller andra röstfilter som hjälpmedel men det funkar förvånandsvärt bra. Haters har förvisso redan varit framme och kritiserat Kanye för att skivan låter skit, men sånt får man räkna med som artist när man gör såna här totala kursändringar. Produktionen är snyggt isblå med en klar blinkning åt 80-talet. Varför han har valt att ta med omotiverade gästartister kan man fråga sig då
låtmaterialet genomgående är så pass starkt. Det känns nästan som att han på något sätt ändå vill påminna lyssnarna om att han minsann fortfarande är hip hop trots att han har gjort en regelrätt popskiva.

Kanye West har haft ett tufft år bakom sig och det återspeglar som sagt både musikaliskt och även i texthäftet. Och trots att han är en av världens rikaste artister låter det ändå som att han verkligen menar det han sjunger. Det är mer bakom texterna än bara en snygg pose. Jag skulle inte för den delen kalla det självömkande, snarare ärligt. En missförstådd skiva som jag hoppas kommer bli omvärderad när man väl summerar Kanye Wests kärriär i framtiden.

Bästa spår: Robocop och Coldest Winter.

www.myspace.com/kanyewest

/A

Justice - A Cross The Universe CD+DVD

Två fuck ups åker till USA och träffar ännu större fuck ups. Med sig har Justice en vapengalen Tour Manager och Romain Gavras även han beväpnad fast i det här fallet med en digital videokamera. Man får alltså följa bandet på deras tre månader långa turné genom USA. En turné som hela tiden kantas av sprit, vapen och halvnakna brudar. Det är på gränsen till kaosartat hela vägen och mycket underhållande. De blir arresterade för vapeninnehav och slåss med fans om vartannat. De kedjerökande medlemmarna i Justice försöker hela tiden göra sig förstådda på sin knackiga fransk-engelska och det går sådär. Fast det verkar inte bekomma dem ett skit ändå. Nonchalanta och ständigt småpackade åker de från ställe till ställe och uppträder för galna fans. Den ena konserten värre än den andra. Egentligen är själva grundidén redan beprövad flera gånger om. Kulturkrock i USA mellan amerikaner och europeer. Och självklart är det som jag skrev inledningsvis inte helt friktionsfritt.

Min favoritscen är när ena halvan av Justice, Gaspard Augé, gifter sig på fyllan i Las Vegas med en tjej som han har hittat på baren innan. Bandkompisen Xavier de Rosnay sitter under hela ceremonin och gäspar och halsar whiskey. Han kostar inte ens på sig en applåd när den pengastinne prästen förklarar paret man och hustru. Och så fortsätter det i nästan samma stil. I en annan scen försöker de tända eld på ett av sina fans efter att ha dränkt henne med starksprit. Det är ofast svårt att avgöra om deras bravader är uppgjorda eller på riktigt. De svävar många gånger någonstans mittemellan. Man får liksom aldrig veta, och det är det som gör hela filmen sevärd.

Justice är precis som jag har skrivit på den här bloggen innan, mest rock n' roll för pengarna just nu. Är ni trötta på dagens tillrättalagda rockstjärnor med världssamvete så ska ni definitivt se A Cross The Universe. Föredrar ni däremot Norah Jones framför Ed Banger ska ni nog helst låta bli. Justice lever nämligen upp till rockmyten med bravur och lite till. Det enda som jag kan anmärka på är att det ibland kan saknas en röd tråd i själva filmandet. Det blir lite dålig struktur stundtals. Kanske hade det inte skadat med en lite mer berättande resa än bara en timmes långt röjarparty. Men då är jag också samtidigt petig, för hur många vill och vågar egentligen bjuda på en sån här emmellanåt extremt oglamourös bild av sig själva?

Själva CD-skivan finns egentligen inte så mycket att säga om. Det är en hel konsert rakt upp och ner om än med ett hårdare och rivigare
Justice än vad vi är vana vid. Konserten avslutas t.ex. lite oväntat med en tidig Metallica-låt som går i minst 180 bmp. Det är för filmen du skaffar A Cross The Universe inte musiken, för den låter fortfarande bäst på fantastiska Cross eller EP:n Planisphère.

Bästa spår: Phantom Part 1.5

www.myspace.com/etjusticepourtous

/A

Per Gessle - Party Crasher

Efter de enorma framgångarna under 2000-talet med skivorna Mazarin, Son Of A Plumber, En Händig Man och inte minst Gyllene Tider känns backlashen för Per Gessle ganska självklar. Han bjuder dessutom upp till det själv genom att innan skivsläppet säga att han med de nya låtarna sneglar ut åt de internationella topplistorna igen. Gessle vill ta tillbaka det världsherravälde som han en gång skapade under 90-talet. Han vill ut på banan och spela med de stora namnen, han vill visa att hans penna är precis lika vass som under Roxettes storhetstid. Detta gör honom också samtidigt till vinterns lättaste måltavla. Men det är just de två faktorerna tillsammans som gör skivan till både lyssningsvärd och beundransvärd.

Produktionen är som vanligt klanderfri. Allt är noga utmejslat med snygga detaljer kryddade med rätt influenser. Det snackades mycket innan om att det här skulle vara en disco-skiva, och även om första singeln skvallrar om ett mer dansorienterat sound än vad vi är vana vid så dominerar ändå de renodlade
poplåtarna skivan. Det är lika delar T-Rex som det är lika delar Pet Shop Boys. Och inget fel med det. Det är just här Gessles styrka sitter. Att få det banala att låta självklart utan att för den delen göra avkall på kvalitén. Fast mitt bland alla slicka poplåtar, som han vid det här laget skriver med vänsterhanden, tillåter sig ändå Gessle att våga utmana sig själv och faktiskt förnya sitt sedan länge beprövade sound. Hans falsett har nog aldrig låtit så självklart som på Stuck Here With Me. En låt som inte liknar någonting han tidigare har gjort och som närmast rent inspirationsmässigt kan härledas till Justin Timberlake (!).

I övrigt hörs det tydligt att Christopher Lundqvist har fått ta ett steg tillbaka till förmån för Clarence Öfwerman i produktionsteamet. De luftiga arrangemangen som var så betydande på Mazarin och Son Of A Plumber är ersatta av en mer kompakt och traditionell ljudbild. Även om jag ibland kan sakna Lundqvists hand över låtarna så känns det naturligt att Gessle omarbetade ljudbilden. En skiva till i samma stuk som Son Of A Plumber skulle bara bli tröttsamt.

Party Crasher är inte Gessles främsta verk. Den kommer kommer nog sorteras in någonstans mellan förra engelska soloäventyret The World According To Gessle och Room Service med Roxette trots att topparna här är betydligt fler. Kronjuvlen Mazarin kommer alltid att vara Gessles största triumf, men Party Crasher ska ändå ses som en helt logiskt och rolig fortsättning på en suverän solokarriär.
Det är också få artister i Sverige som besitter samma osvikliga känsla för popmelodier som Gessle gör. Sånt är alltid värt att applåderas.

Bästa spår: Doesn't Make Sense.

www.gessle.com

/A

Dagens låt

Markus Krunegård - Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp (2008)


Ny video av Markus Krunegård från finfina skivan Markusevangeliet.

/A

Lill-lördag

När jag var 14-15 år gammal och lusläste Aftonbladet, Expressen och DN efter musikartiklar var alltid fredag given dag i veckan för skivrecensioner. Recensenterna skrev om skivorna i fredagsbilagorna och skivorna fanns i affär efter helgen. Helt ologiskt egentligen, men så var det. När skivförsäljningen för ett par år sedan började dala valde skivbolagen att istället ge ut skivorna mitt i veckan. Allt för att kunna få upp plattorna snabbare på topplistan som i vanlig ordning presenterades under torsdagen. Nu 2008 känns utgivningsdagar och premiärspelningar bara hopplöst omodernt. Men som traditionen lyder är det onsdag och fortfarande skivsläppardag. Vi ska idag försöka hinna med att recensera tre utav årets sista stora albumsläpp, närmare bestämt: Justice, Per Gessle och Kanye West. Så håll utkik här under dagen!

/A

2008-11-25

Justice

Ikväll ska jag kolla A Cross The Universe med Justice. Fick tag i den redan igår men det kändes som att halva innehållet gick förlorat när den inte var textad på engelska. Nu har jag den alla fall med engelsk text och kan hänga med vad Gaspard Augé och Xavier de Rosnay snackar om. Jag har för övrigt sjukt höga förväntningar och det är inte bra. Sånt brukar alltid resultera med att man blir besviken. Får se hur det blir det här gången. Liveskivan har jag redan spelat och den är bra men kanske inte den explosion som jag hade gått och hoppas på. Justice låter förvisso ännu hårdare live än i studio, och det gillar jag emellanåt. Men det som är lite synd med den typen av musik är att den aldrig riktigt kommer till sin rätt på inspelade livenummer. Beatsen känns ibland fattigare än i vanliga fall och det blir lite väl mycket dist och en ganska onyanserad ljudbild. Filmen är förstås huvudattraktionen.

Återkommer med en liten recension när jag har tittat.

/A

Svenska bloggvärldens söktermer

Vad är det för fel på folk?

/A

Gratis är godast

Snart har jag haft alla nya iPod-modeller. Från iPod video fram till iPod Touch. Jag kan ha dom ett par månader sen tröttnar jag och säljer vidare. Den senaste touch-modellen var helt suverän samtidigt som den led av att vara lite iPhone light. Jag har dessutom alltid förespråkat små prylar, får smått panik av att vara tvingad att bära runt på saker som tar en massa extra plats i fickorna. Och precis som jag har varit inne på innan, varför ha två olika apparater när man lika gärna kan ha en som kombinerar båda användarens behov. I det här fallet, telefon och MP3-spelare.

Dumpade för ett tag sen min Touch till förmån av en iPhone istället. Problemet var bara att Telia tog flera veckor på sig att leverera telefonen och till slut tröttnade jag. Pengarna som jag hade avsatt till min framtida iPhone var dessutom slut, jag ska tillägga att hålla i pengar absolut inte är min starka sida. När jag sen studerade Telias prislista med mer nyktra ögon insåg jag att jag hade fattat rätt beslut trots allt. Jag har viss förståelse för att Telia väljer att mjölka sina kunder på så mycket pengar som det bara går genom iPhone. Det har ju varit deras plan för första början. Och varför inte? Det fungerar uppenbarligen och deras iPhone säljer som smör trots att det luktar ocker lång väg.

Problemet för mig nu var att jag inte hade någon MP3-spelare över huvud taget och pengarna var slut. Ljudet på min nuvarande telefon är under all kritik och det kändes lite som att jag hade bitit mig själv i svansen. Vad göra? Mitt i allt elände upptäckte jag dock att American Express ger bort nya iPod Nano genom sitt lojalitetsprogram. Och eftersom jag är en så flitig användare utav mitt plastkort så kommer jag i dagarna få en ny iPod hemskickad. Gratis. Så snart sitter jag här med två prylar igen istället för en. Vilken jävla I-lands ångest.

/A

Klubb- och konserttips

Nu på onsdag 26/11 på Hornstull Strand Etabl. i Stockholm (fd. Street) har klubben Daydream Nation premiär. Grabbarna bakom klubben är Robert Brodén (ACE) och Lång-Kalle (Indierave) och live spelar inga mindre än Nordpolen och Juan Maclean. Den sistnämnda spelar disco/house/electronica på den legendariska etiketten DFA Records.

Det kostar 100kr, du måste få handla på Systembolaget och det är öppet från 20-02. Så ta med lysstaven så kanske vi ses!

Nordpolen - Vem har sagt

Juan Maclean - By The Time I Get To Venus

Rättning: Konserten och klubbkvällen äger givetvis rum idag onsdag 26/11 och inte lördag som jag skrev tidigare. Min mentala kalender är kaputt.

/K

2008-11-24

Stilikon #4 - Jean-Paul Belmondo

À bout de souffle, 1960

Frankrikes motsvarighet till Humphrey Bogart och James Dean var Jean-Paul Belmondo. Han gestaltade ofta antihjälten och slog igenom 1960 i Jean-Luc Godards À Bout De Souffle (Till sista andetaget) och blev sedan en ikon för den franska nya vågen och medverkade i åtskilliga av Godards filmer under sextiotalet.

Rökning är både tufft och ser oerhört snyggt ut på film och ingen röker filterlösa cigaretter lika snyggt på vita duken som Belmondo.

Hatten av för Jean-Paul Belmondos ofantligt snygga uppsyn. Kika gärna igenom hans filmografi från sextiotalet samt den stilbildande franska nya vågen för inspiration.

/K

Richey Edwards

Den forna medlemmen av Manic Street Preachers, Richey Edwards har nu officiellt förklarats död efter begäran från hans föräldrar. Edwards som nu varit spårlöst försvunnen sen den 1a februari 1995 står för alla texterna på det kommande albumet från Manics. Jag gissar att den spöklika känslan kommer smitta av sig på albumet och hoppas på en fullträff som det var många år sedan de levererade.

/K

2008-11-23

Jim Morrison får postum kisstavla

Det finns få riktiga rockstars som verkligen gör skäl för att kallas just rockstars. Jim Morrison tillhör definitivt en av dom. Att han hade ett IQ på 146 hjälpte föga. Han kunde envisas med att urinera på sin publik eller visa kuken från scen lite när han kände för det. Han kom också att bli under slutet av 60-talet den första personen i historien som arresterades direkt på scen under en konsert. Bara det är en liten merit i sig. Från att ha varit en bildskön rockikon förvandlades han snabbt till en fet Jesus look-alike. Han praktiskt taget söp, knarkade och knullade ihjäl sig och dog endast 27 år gammal i ett sjabbigt badkar i Paris. Trots sitt osunda och många gånger tvivelaktiga leverne älskas och dyrkas han fortfarande av tusentals fans runt om i världen. Framförallt i USA. Baren Barney's Beanery i Los Angeles ska resa en minnestavla inne i lokalen den 8 december, samma dag som Morrison skulle ha fyllt 65 år. Anledning? Han pissade på deras bar och platsen han gjorde det på ska alltså få en egen tavla.

/A

Guns N' Roses - en bisarr parodi på rock n' roll

14 år. Det är en siffra som nästan motsvarar halva mitt liv. Så lång tid har det som bekant tagit för Guns N' Roses, eller rättare sagt Axl Rose att slutföra arbetet med nya skivan Chinese Democracy. I början av 2000-talet kunde jag både gilla och uppskatta galenpannan Axl Roses rabiata beteende och lynniga humör. Fast nu 2008 kan och vill jag inte längre roas av det här eländet. Den här miserabla följetången är Spinal Tap upphöjt till hundra fast utan humor.

Efter splittringen
hade Guns N' Roses gått och blivit en stor bångstyrig elefant som ingen kunde tämja. Den framskjutna skivan Chinese Democracy var mer en vandringssägnen än en produkt på pappret. Axl Rose hade dessutom sprängt skivbolagets budget flera gånger om. Jag läste någonstans att kostnaderna för inspelningarna av Chinese Democracy motsvarar ett mindre afrikanskt lands BNP. Fanns det verkligen ingen vettig människa på skivbolaget som i tid kunde gå in och dra i handbromsen?

I en perfekt värld hade historien om Guns N' Roses tagit slut i samband med splittringen. Vi hade sluppit Guns N' Roses skrattretande turneér med Axl Rose som ensam originalmedlem
och vi hade sluppit nya skivan. Chinese Democracy hade förblivit rockens mest mytomspunna skiva som aldrig kom ut. Istället valde Axl Rose att inte bara förminska sig själv utan också dra ner hela namnet Guns N' Roses inklusive sina fans ännu mer i smutsen. Rockkartan måste ständigt ritas om.

/A

2008-11-22

Dagens låt

September - Because I Love You


Varför? Det perfekta mötet mellan Kate Ryan och The Embassy. Melankoliskt och dansvänligt på samma gång. En gammal favorit.

/A

Veckans tre höjdare

Coldplay - Prospekt's March EP
EP är fortfarande det coolaste formatet. Sen gjorde det inte saken sämre att låtarna var en snygg och alldeles logisk fortsättning på årets bästa brittiska album Viva La Vida.

Firmware 2.2 till iPhone
Jag mådde gott när jag läste att alla som körde med fakeSIM-lösningar som RebelSIM, TurboSIM inte längre kunde ringa med sina iPhones iochmed den senaste uppdateringen. Skadeglädje är den enda sanna glädjen.


Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths tuttchock på Stockholm filmfestival
Löpsedelvarning på den rubriken, men det hela blev på nåt sätt smått tragikomiskt. Jag kan inte sluta att småflina varje gång jag bilderna från röda mattan. Ulf Adelsohn måste vara ett ypperligt smakråd.

/A

2008-11-21

Fredag

Hur ska ni spendera er fredag? Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men något av dessa alternativ blir det garanterat.

Dans: Cloetta Paris - Broken Heart Tango

Film: Alfred Hitchcocks - Vertigo

Umgänge: Pink Floyd - Wish You Were Here


/K

Erik Halldén


Den senaste i raden med crooner/Morrisseykomplex är Erik Halldén. Jag har ännu inte bestämt vad jag ska tycka om det här. Det finns ju någon poäng men hans röst låter nästan lite parodisk på alla hans influenser att jag småler och jag börjar dessutom tänka på Jens Lekman. Och mina vänner, jag hatar Jens Lekman!

I vilket fall som helst hittar ni hans album Memories, Oh, the Memories här (kredd till Strangeways, here we come).

Erik Halldén - If I Ever Get Married


/K

Häftig fredag

Ladda upp inför helgens sus och dus med det här underbara klippet med Magnus Uggla från 1977. Han har precis släppt skivan Va Ska Man Ta Livet Av Sig För När Man Ändå Inte Får Höra Snacket Efteråt och uppträder i TV-programmet Häftig fredag med låten Varning På Stan. Låten har ni redan hört minst en gång för mycket. Den stora behållningen med det här youtube-klippet är när programledarna efter låten försöker sig på att intervjua en stropig och nonchalant Uggla a.n.g hans på den tiden utmanande låttexter.

Magnus Uggla - Varning På Stan (Häftig fredag 1977)


/A

CDON har fått nog

CDON slutar helt med kopieringsskyddad musik på sin sajt. Från och med den 20 november har man soterat bort all musik skyddad med DRM (Digital Rights Management). Detta betyder i sin tur att CDON starkt krymper sitt utbud av digital musik. De kommer i dagsläget inte att erbjuda någon musik från majorbolagen Warner och Universal. Formatet WMA (Windows Media Audio) försvinner helt och CDON kommer endast att erbjuda digital musik i vanligt MP3-format. Bitraten kommer att ligga på mellan 192-320 kbps beroende på vad de olika skivbolagen väljer att leverera i för kvalitet.

CDON envisades länge med att sälja DRM-skyddad musik i det otympliga formatet WMA, men nu har man alltså lyssnat på kritiken från kunderna. De kopieringsskyddade låtarna har inte kunnat spelats på alla spelare och mobiltelefoner och hälften av av CDON's frågor till kundtjänst om digital musik har varit WMA-relaterade. Något som till slut fick bägaren att rinna över.

CDON är Sveriges största tjänst för digital musik och det känns helt rätt att de nu gör en så tydlig markering mot storbolagen. Nu ökar trycket ännu mer på elefanterna Sony BMG, EMI, Universal och Warner. iTunes Store och Amazon har sedan tidigare inlett förhandlingar med Sony BMG kring DRM-skyddet. Varken Warner eller Universial har än så länge gått med på att släppa sin musik utan DRM-skydd. Det skadar både trovärdigheten för branschen och relationen till kunderna. Bollen ligger hos storblagen nu. Inte hos kunderna.

/A

2008-11-20

Dan Lissvik

I mitt inlägg om Information Records nämnde jag Dan Lissvik från Studio och hans soloprojekt med albumet som bär namnet 7 trx + Intermission. Det hörs tydligt i musiken vilken konstellation han vanligtvis musicerar med fast denna gång har han tagit ytterligare ett steg längre ifrån den konventionella popen. Det är stora målande ljudlandskap som för tankarna till sena nätter i Indien med diskutabla svampar och jazztobak. 

Nedan kan ni se första videon så lyssna själva och avgör vad ni tycker.

Dan Lissvik - Track 5


/K

Broder Daniel Forever

Sveriges i särklass bästa band bredvid Ebba Grön och Kent heter Broder Daniel, eller hette som numera är fallet. Det spelade ju sin avskedskonsert på Way Out West i somras och undertecknad var givetvis där. Inte deras bästa spelning kanske men den vackraste. Någon gång i vår kommer nu dokumentären om bandet, en film vars avstamp togs på den sista spelningen utan att för den skull vara en konsertfilm. Det ryktas snarare vara en poetiskt skildring av bandets leverne och livssyn.

Här nedan kan ni se trailern där sångaren Henrik Berggren diktar om sin kompis  och bandkamrats allt för tidiga bortgång.

Trailer


/K

Dagens lunch

Coldplay - Prospekt's March EP

Kanye West - 808's And Heartbreaks

Första intryck: Prospekt's March innehåller mest left overs från Viva La Vida. Musiken känns ganska folkrockigt för att vara Coldplay. Annars kul att äntligen få höra Life In Technicolor i sin fullständiga version. Kanye West fortsätter på samma spår som på första singeln Love Lockdown. Det är isblått, 80-tals blippigt och extermt influerat av T-Pain. Kan inte bestämma mig om jag gillar eller hatar det.

/A

Adam Kaffi

Det är så tråkigt och trist när Blogger eller WordPress väljer att stänga ner ens favoritbloggar. Senast i radan var den eminenta electrobloggen Adamkaffi’s music blog. Förmodligen hade han laddat upp en MP3-låt för mycket. So what? Skivbolagen borde snarare tacka honom för grym promotion istället för att skvallra till WordPress.

Om du (Adam Kaffi) läser det här är du varmt välkommen att höra av dig till oss när du startar ditt nästa projekt.

(2008-11-21. Bloggen ligger uppe hos WordPress igen)

/A

No Music Day

Imorgon är det 21 november. Och det är inte vilken novembergrå fredag som helst. Det är No Music Day. Så lås in din iPod, stäng ner ditt iTunes och byt till vibratorsignal på mobilen.

Det kan tyckas konstigt och motsägelsefullt att som musikälskare fira den musikfria dagen men den har sina poänger.
No Music Day startades redan 2005 av den brittiske musikern Bill Drummond som ansåg att 2000-talets digitala spridning utav musik gjorde det svårare att undgå musiken än att verkligen l y s s n a på den. Musiken hade enligt Drummond förlorat sin betydelse. Han ansåg den inspelade musiken daterad och såg No Music Day som ett sätt att återinföra meningen med musik igen.

Den musikfria dagen handlar inte om att svälta dig igenom en hel dag utan musik. Den handlar om att komma till insikt med vad du faktiskt saknar. På så sätt kommer du också närmare din egna sånger, melodier och rytmer.

Jag förstår de som tycker att
Bill Drummond verkar vara en trött gammal prettogubbe men det som driver honom är ändå hans passion och hans hängivenhet till musik. Han vill att musiken inte ska tappa sin kraft och betydelse. Den ska kännas. Vara på riktigt. Den ska inte förminskas till en digital kuliss.

Jag vet inte hur jag ska klara det eller om jag ens klarar det. Själva syftet kvarstår dock. Att påminna sig om musikens betydelse.


/A

2008-11-19

Dagens remixar

Kylie - Boombox. Den första skiva jag kommer införskaffa 2009. Det är iochförsig inget regelrätt album utan en remixskiva med både kända och mindre kända Kylie-låtar i nya omgjorda tappningar. Remixer som har legat utspridda på diverse singlar eller obskyra samlingsskivor, men bland titlarna återfinns även ett par helt nya. Bland producentnamnen märks Chemical Brothers, Fischerspooner, Mylo och Sebastien Lege.

Tracklist:

1. Can't Get Blue Monday Out Of My Head (Bootleg with New Order)
2. Spinning Around (7th District Club Mental Mix)
3. Wow (Death Metal Disco Scene Remix)
4. Love At First Sight (Kid Creme Vocal Dub)
5. Slow (Chemical Brothers Mix)
6. Come Into My World (Fischerspooner Mix)
7. Red Blooded Woman (Whitey Mix)
8. I Believe In You (Mylo Mix)
9. In Your Eyes (Knuckleheadz Mix)
10. 2 Hearts (Mark Brown's Pacha Ibiza Upper Terrace Mix)
11. On A Night Like This (Bini & Martini Mix)
12. Giving You Up (Ritron Re-Rub Vocal Mix)
13. In My Arms (Sebastien Leger Vocal Mix)
14. The One (Britrocka Remix)
15. Your Disco Needs You (Casino Mix)
16. Boombox (LA Riots Remix)


/A

Dagens remix

Apropå listor...

Har ni alltid undrat vad Elvis Costello lyssnar på finns facit här. Det är en gammal lista med "de 500 albumen du måste ha" sammanställt av Costello som publicerades i Vanity Fair år 2000 men som jag alltid återkommer till. Han har ju en sådan utsökt smak den karln.

/K

Summering


2008 års summering av det popkulturella året får ni vänta på från oss på la vie sportive. Det är inte världens lättaste att knåpa ihop och enligt mig ännu för tidigt. Så länge kan ni läsa vad legendariska Rough Trade tycker är de tio bästa albumen från i år. Fem av de albumen har jag och fem har jag aldrig hört.

Ni som har vägarna förbi Notting Hill i London borde kika in i deras skivaffär och insupa historien och plocka med er några vinyl.


/K

I've got cocaine running around my brain

Inte direkt någon nyhet. Men det är kul. Och har man barnslig humor så har man.

/A

Carnival of Light


Paul McCartney trycker på om att släppa en 41 år gammal låt av The Beatles han har i sina ägor. Låten som heter Carnival of Light är ett 14 minuter långt improviserat stycke som var tänkt för en elektronisk musikfestival i London. Jag känner mig lite kluven till sådana här släpp, är det verkligen nödvändigt? Vad tycker ni? Sen när jag läser att den är fylld med distade gitarrer, tunga beats och kyrkokörer med Lennon och McCartney skrikandes "Barcelona!" blir jag löjligt nyfiken. Nu krävs bara ettt godkännande från Ringo Starr och de övriga två bandmedlemmernas änkor.

När jag ändå pratar om The Beatles ber jag er klicka på denna länk till en av världens mest eftertraktade skivor. Läs information om produkten finstilta, det vattnas i munnen. 

Kan jag få den i julklapp kära läsare?

/K

Malplacé

Denna raritet visar Sex Pistols på besök i Dallas, Texas 1978 för en konsert på Longhorn Ballroom. Det amerikanska tv-bolaget Channel 8 News är på plats och gör ett underhållande inslag om punkrock i allmänhet och Sex Pistols i synnerhet. Den då evigt smutsiga Sid Vicious skymtar förbi med några kommentarer.

Sex Pistols i Dallas, Texas


/K

Ricky Hatton ♥ Oasis


När den Manchesterfödda boxaren Ricky Hatton ska möta sin rival i Las Vegas nu på lördag får han stöd av sina nyfunna vänner. Bröderna Liam och Noel Gallagher ska nämligen bära hans bälte in till ringen. Detta är kanske en gentjänst efter att Hatton introducerade Oasis när de startade sin englandsturné i Liverpool den sjunde oktober.

Ricky Hatton/Fuckin' In The Bushes, Liverpool


/K

Glasvegas - Please Come Back Home

Här är videon till Glasvegas nya singel från julalbumet A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss). Återigen ett stycke bra pop från James Allan att spela på julafton när man tröttnat på släkten och längtar efter andra älskade.

Glasvegas - Please Come Back Home

Dessutom säger bandet i en intervju innan konserten i Köpenhamn i helgen att det kan dröja ända till sommaren innan de dyker upp i Skandinavien igen och då till någon av våra festivaler. Way Out West ryktas vara en het kandidat.

/K

Farväl, Chris Martin?


I en intervju med Music-news nämner den 31 åriga Chris Martin att band borde lägga av vid senast 33 årsålder och hintar därmed att slutet är nära och vill därför hinna med så mycket på de sista två åren.

De hade nog varit en bra idé att lägga av på topp och spendera lite tid med fru och barn. Sen när pengarna sinar om tio år kan de bara göra en U2.


/K

Have a Cigar!

1977 släppte Rosebud en hel disco-LP fullmatad med Pink Floyd-covers som slår både Scissor Sisters - Comfortably Numb och Eric Prydz - Proper Education med hästlängder. Lysande säger jag så starta er morgon med att glömma den trista hösten och dansa i er morgonmüslin. 

Rosebud - Have a Cigar


/K

2008-11-18

Britney n' Beyoncé

Lyssnade på nya skivor från Britney Spears och Beyoncé idag. Gjorde varken min dag bättre eller sämre om man säger så. Fast Britneys omslag var ganska lolitagulligt.


/A

Melodifestivalen - ett showcase för skitmusik och stagnerad kreativitet

Idag presenterade Christer Björkman de första artisterna för Melodifestivalen 2009. Måns Zelmerlöv, gäsp, BWO, gäsp, Alcazar... ojdfghusdh%63....... Oj, förlåt. Jag somnade visst över tangenterna när jag fortsatte med listan över startklara artister. Orkar verkligen svenska folket med att svälja ännu mer identitetslös plastschlager. Är inte buken översväld vid det här laget? Det är samma skara sorgliga artister som abonnerar på finalplatserna år efter år. Borde man inte överväga att införa en regel som bara tillåter att man som artist bara får ställa upp högst två gånger eller i varje fall vart fjärde år?

Jag tyckte att omarbetningen av hela festivalen 2002 var ett stort steg i rätt riktning samtidigt som tävlingen även fick en helt ny fräschör. Nu har den spelat ut sin roll. Det stora problemet är likt Idol att skivbolagen har för mycket att säga till om. Skivbolagen styr både vilka låtar och vilka artister som ska få vara med. Det handlar endast i slutändan om vem som lyckas kränga mest skivor på Statoil när tävlingen väl är över.

Melodifestivalen 2009 känns redan på förhand urvattnad, poänglös och förutsägbar.

Må bästa skitlåt vinna.


/A

Snart dags för facit

Håller lite smått på att sålla igenom alla skivor som jag har lyssnat på under 2008. Visserligen är det ett par album kvar som ännu ska släppas under vintern men jag börjar känna mig rätt säker på hur min kommande årslista kommer att se ut.

Ett axplock av det jag har lyssnat på under året, men bara tio får plats på mitt facit över 2008:

Action Biker, Air France, Annie, Anoraak, Ashlee Simpson, Autisterna, Cloetta Paris, Coldplay, Crystal Castles, CSS, Cut Copy, Death Cab For Cutie, Dennis Wilson, Detektivbyrån, The Do, Dungen, Duffy, Elvis Costello, The Embassy, Empire Of The Sun, Fleet Foxes, Frida Hyvönen, Fujiya & Miyagi, Futurecop!, The Game, Glasvegas, Goldfrapp, Hercules And Love Affair, Håkan Hellström, Hästpojken, Jenny Lewis, Jeremy Warmsley, Joel Alme, John Dahlbäck, Justice, Juvelen, Katy Perry, Kelley Polar, Kleerup, Ladyhawke, The Last Shadow Puppets, Lil Wayne, Lindstrøm, Lykke Li, M83, Madonna, Mariah Carey, Markus Krunegård, Metronomy, MGMT, Midnight Juggernauts, My Morning Jacket, Nadia Oh, Ne-Yo, Nick Lowe, Nordpolen, Pacific, Parken, Parker Lewis, Per Gessle, Pop Levi, Quiet Village, The Radio Dept, Ratatat, Rex The Dog, Roots Manuva, Sam Sparro, Scarlett Johansson, Sebastien Tellier, She & Him, Sophie Zelmani, The Sound Of Arrows, Speedmarket Avenue, Studio, T.I, The-Dream, They Live By Night, The Ting Tings, Tobacco, TV On The Radio, Twig, Vampire Weekend, Van She, Walter Meego, West End Girls och Yelle.

/A

2008-11-17

Dagens coolaste. En trummaskin i JavaScript

Cameron Adams har knåpat ihop en trummaskin i JavaScript and I love it.

Läs mer här eller trumma här.

/A

Ibra, PG, Håkan & jag

Att Zlatan ska få guldbollen är så sällsynt självklart att jag inte ens kommer gå in på varför. Annars kommer det i vanlig ordning att vara samma trista och krampaktiga tillställning som vanligt. Det enda som gör galan värd att ens slå på TV'n för är p.g.a två trevliga artistbokningar i form av Per Gessle och Håkan Hellström. Nu kanske ni tycker att det är lite konstigt att jag blir så uppspelt över två förmodade playback-framträdanden. Men i vilket annat TV-program har man som popälskare chans att se sina artister uppträda? Det finns inget forum för livemusik i Svensk TV längre. Det har inte funnits sen Måndagsbörsen la ner 1984. Det är tråkigt, trist och ovärdigt att behöva sina favoritartister sälja röv i Bingolotto eller Allsång På Skansen.

Hur som helst. Här är lineupen för Team Gessle:

Drums: Jens

Bass: Magnus
Guitar: Chris
Keys: Clarence
Vox: Emma Christensen
Moves: PG

Håkan Hellströms band har jag tyävrr ingen uppgift på, men det blir nog sedvanligt hångelparty på scen tillsammans med Daniel Gilbert.

/A

Ulf Ekberg, en reko kille?

Trots vansinniga frisyrval och en till synes allmänt ofräsch approach så verkar ändå Ulf Ekberg ha en sund inställning till ny teknik. Samtidigt som hans kollegor i veckan gick ut i debattartiklar och hyllade Ipred-lagen gick Ekberg i motsatt riktning på Sime-konferensen i Stockholm. Ulf Ekberg, som själv är en stor och trogen användare av The Pirate Bay anser att inställningen hos skivbolag och framförallt filmbolag är för konservativ och bakåtsträvande.

I en kort interjuv till E24 fastslår han följande:

Vi har aldrig varit negativt inställda till teknik. Nu när vi är återförenade har vi bestämt oss för att anamma tekniken och ligga två steg före
.

Det är väldigt enkelt. Man ska inte jobba mot tekniken, man ska jobba med tekniken. Man måste hitta en dialog. Annars hamnar man i Mellanösternliknande situation där alla bara krigar.

Det känns väldigt befriande att höra människor som faktiskt jobbar i branschen och är införstådda med vad som gäller och vilka spelregler de har att gå efter. Även om Ulf Ekberg främst vill åt nya inkomstkällor vill han ändå, till skillnad många andra av sina artistvänner, ha en öppen och fungerande dialog mellan branschen och konsumenterna.

Jag välkommnar fler liknande initiativ.

/A

Tack

Tack till alla som som har varit med i tävlingen!

Skivor kommer på posten.

/la vie sportive

2008-11-16

Söndag


Morrissey - Everyday Is Like Sunday
"how I dearly wish I was not here"


/K