Omslag

Hur något förpackas är oerhört viktigt för mig då jag är estet ända ut i fingerspetsarna och ej att förknippas med ytlig. Du i gymnasieåldern förknippar säkert ordet estet med ett skällsord för folk som sitter på golvet även när det finns stolar men det är en helt annan diskussion.

Ens skivor, filmer och böcker är inte bara innehållsmässigt livsviktigt utan omslagen likaså. De är nämligen mina favoritsmycken och dekorationer.

Mina ögon mår så himla bra av att se vackra ting att jag kan hittas framför Ebay i timmar med att titta på tjusiga klänningar utan den minsta längtan efter cross-dressing. Det är bara ett sökande efter estetisk perfektion. En soffa, bokhylla eller logotyp ger mig precis samma tillfredställelse.

När det kommer till skivomslag så återkommer jag alltid till The Smiths och särskilt deras singlar, nedan kan du se This Charming Man. Morrissey är den som ligger bakom dessa och han insåg vikten av fantastisk pop paketerat till gudomlighet. Oftast användes scener ur hans favoritfilmer eller bilder av de skådespelarna han tapetserat sitt pojkrum med.


Suede fortsatte i deras fotspår stilistiskt, här med debuten från 1993. Även Belle And Sebastian arbetade i samma tradition.


The Beatles har flera stiliga omslag på sin meritlista, främst den nyskapande helvita och numrerade The Beatles från '68 men även Rubber Soul från '65 gör sig på väggen.


Mannen på taket är inte bara den enda bra Beck-filmen, den är även otroligt snygg och vill man så får du även se Sven Wollters penis skymta förbi, bara en sån sak!


När det kommer till DVD-utgåvor är det inga som slår The Criterion Collection på fingrarna. De behandlar kulturskatten med oerhörd vördnad och respekt. Ska du dessutom köpa Ingmar Bergman-filmer är det hit du ska titta. De är inte bara väldigt vackra utan även fullspäckade med extramaterial, något som är totalt frånvarande på SFs egna respeklöst genomusla och fula serie.





/K