Costello släpper nytt

Elvis Costello. Elvis The King, liksom. En av mina absoluta favoritartister och sångare släpper nytt. I sommar, 1 juni för att vara exakt, kommer den giftige glasögonormen med sitt nya album.

Som alla gamla gubbar i sin genre har Elvis Costello på senare år släppt skivor i ett rasande tempo, givetvis med blandat resultat bör tilläggas. Någon ny My Aim Is True eller This Year's Model kommer vi självklart av naturliga skäl aldrig att få höra från honom igen. Samtidigt besitter han en förmåga - han har trots allt fortfarande en fin känsla för pop och melodier - att klämma två-tre paradnummer på varje ny skiva.

Den nya plattan är till likhet med fjolårets Momofuku inspelad på bara ett par få dagar. Allt för att få lite extra nerv i låtarna. Den stora skillnaden den här gången är att skivan, enligt Costello, kommer att domineras av mer akustiska inslag än förra gången då det till mestadels handlade om skramlig rock.

Secret, Profane & Sugarcane kommer albumet att heta och jag kommer nog spela den sisådär tre-fyra gånger innan jag i vanlig ordning - som jag alltid gör vid varje lyssning av ett nytt Costello-album - kommer att fälla en tår över att någon som en gång tiden var så übercool bara blev en skallig gammal preottogubbe.

Nåväl. Som jag skrev inledningsvis. Två-tre låtar kommer vi nog kunna ta med oss den här gången också och han har trots allt fortfarande de fantastiska röstresurserna i behåll.

Costello för mig, kanske för dig:

My Aim Is True (1977)
This Year's Model (1978)
Armed Forces (1979)
Get Happy!! (1980)
Trust (1981)
Blood & Chocolate (1986)
All This Useless Beauty (1996)

/A