I mitten av nittiotalet var britpop det enda som gällde för mig. Jag brydde mig aldrig om Oasis vs. Blur-kriget och omfamnade bägge även om hjärtat klappade mest för de förstnämnda. Jag har alla Blurs skivor från nittiotalet och den jag älskade mest då, samt är den enda av deras album jag idag tycker är bra rakt igenom, är konceptalbumet The Great Escape från 1995. Låten som avslutar skivan fick alldeles för lite uppmärksamhet och jag håller den som en av det finaste som skrivits om saknaden av någon. Och den japanska refrängen gör den bara ännu vackrare.
Låt mig presentera:
"This is my work place
"This is my work place
And these are the people I work with
Yuko and hiro
We work together
We work for the company
That works to the future
We work hard to please me
They will protect us
I never see you
We're never together
I'll love you forever
I drink in the evening
It helps with relaxing
I can't sleep without drinking
We drink together
From monday to saturday
I go to my workplace
But on sunday we are together
Yuko and Hiro
I never see you, I never see you
We're never together, we're never together
I love you forever..."
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar