Guns N' Roses - en bisarr parodi på rock n' roll

14 år. Det är en siffra som nästan motsvarar halva mitt liv. Så lång tid har det som bekant tagit för Guns N' Roses, eller rättare sagt Axl Rose att slutföra arbetet med nya skivan Chinese Democracy. I början av 2000-talet kunde jag både gilla och uppskatta galenpannan Axl Roses rabiata beteende och lynniga humör. Fast nu 2008 kan och vill jag inte längre roas av det här eländet. Den här miserabla följetången är Spinal Tap upphöjt till hundra fast utan humor.

Efter splittringen hade Guns N' Roses gått och blivit en stor bångstyrig elefant som ingen kunde tämja. Den framskjutna skivan Chinese Democracy var mer en vandringssägnen än en produkt på pappret. Axl Rose hade dessutom sprängt skivbolagets budget flera gånger om. Jag läste någonstans att kostnaderna för inspelningarna av Chinese Democracy motsvarar ett mindre afrikanskt lands BNP. Fanns det verkligen ingen vettig människa på skivbolaget som i tid kunde gå in och dra i handbromsen?

I en perfekt värld hade historien om Guns N' Roses tagit slut i samband med splittringen. Vi hade sluppit Guns N' Roses skrattretande turneér med Axl Rose som ensam originalmedlem och vi hade sluppit nya skivan. Chinese Democracy hade förblivit rockens mest mytomspunna skiva som aldrig kom ut. Istället valde Axl Rose att inte bara förminska sig själv utan också dra ner hela namnet Guns N' Roses inklusive sina fans ännu mer i smutsen. Rockkartan måste ständigt ritas om.

/A