Imorgon är det 21 november. Och det är inte vilken novembergrå fredag som helst. Det är No Music Day. Så lås in din iPod, stäng ner ditt iTunes och byt till vibratorsignal på mobilen.
Det kan tyckas konstigt och motsägelsefullt att som musikälskare fira den musikfria dagen men den har sina poänger. No Music Day startades redan 2005 av den brittiske musikern Bill Drummond som ansåg att 2000-talets digitala spridning utav musik gjorde det svårare att undgå musiken än att verkligen l y s s n a på den. Musiken hade enligt Drummond förlorat sin betydelse. Han ansåg den inspelade musiken daterad och såg No Music Day som ett sätt att återinföra meningen med musik igen.
Den musikfria dagen handlar inte om att svälta dig igenom en hel dag utan musik. Den handlar om att komma till insikt med vad du faktiskt saknar. På så sätt kommer du också närmare din egna sånger, melodier och rytmer.
Jag förstår de som tycker att Bill Drummond verkar vara en trött gammal prettogubbe men det som driver honom är ändå hans passion och hans hängivenhet till musik. Han vill att musiken inte ska tappa sin kraft och betydelse. Den ska kännas. Vara på riktigt. Den ska inte förminskas till en digital kuliss.
Jag vet inte hur jag ska klara det eller om jag ens klarar det. Själva syftet kvarstår dock. Att påminna sig om musikens betydelse.
/A
2008-11-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
De skulle kanske döpa om dagen till "Everybody's Moody Day"...
Skicka en kommentar