Det ska börjas med att erkännas, jag har tidigare aldrig någonsin lyssnat på ett helt Eldkvarnalbum. De har funnits där i periferin men aldrig lagts under lupp hos mig förrän nu.Albumet är en dekadent, nostalgisk och smått utopisk skildring för alla medelåldersmän som druckit några flaskor för mycket av flyktsoda och vill bryta upp från vardagen i storkök och maskin. Man måste dock kapitulera för deras vitalitet, tempo och spelglädje. Den olärde skulle kunna missta detta för lärjungen i exempelsvis Moneybrother.
I media har det pratats om new-wave i händerna på Jari för att förklara ljudbilden men det är trots allt bredbent gubbrock. Dock lyckas de i Be-bop-a-lula-land där de låter som Elvis Costello, om han vore 20 kilo tyngre.
I mitt rotande i detta album och Svart Blogg, där man fullkomligt knockas av Fulla för kärlekens skull - som jag önskar vore Sveriges nationalsång - inser man vilka talanger bröderna och co. har. Jag faller verkligen för den här romantiken runt förlorad kärlek och gråtande maskulina män. Jag är ganska nostalgisk i min natur och trivs med bilderna han målar upp. Det är på gränsen till ett konceptalbum i det avseendet.
På ett visst humör känner jag att detta är något jag kommer ty mig till och har fått en positiv känsla och en ny vän i samlingen. Så visst brinner Eldkvarn.
Bästa spår: Bröllopssång, Hunger Hotell, Änglarna var här, Lilla Sofie och Söder om midnatt, c/o Himmelen.
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar