Alltså, Ed Harcourt var bland de smartaste låtskrivarna i början utav 00-talet. Men vad hände sen? Redan på andra skivan, From Every Sphere, började Harcourt i mitt tycke tappa fokus. Arrangemangen på låtarna blev lite för svulstiga för sitt eget bästa och han började kännas rent av tråkig. Inför planering utav tredje plattan konfronterade Jari Haapalainen honom efter en konsert i Stockholm med att säga precis som det var: From Every Sphere lät skit.
Haapalainen erbjöd sig att producera den nya skivan och även om det sedermera inte resulterade i en lika sprakande melodifest som på debuten så kändes det ändå som ett steg i rätt riktning. Ed Harcourt var tillbaka på banan igen. Jari Haapalainen gjorde även uppföljaren, The Beautiful Lie, men här var ambitionen snarare att försöka sig på att återskapa soundet från debutskivan istället för att bygga vidare på idéerna från Strangers. Det fungerade så klart inte och Harcourt verkade se mer och mer butter och vilsen ut vid sitt piano. Den där pojkaktiga nyfikenheten för pop hade försummats på vägen och det tycktes inte finnas någon inspiration kvar överhuvudtaget.
2007 blev han kickad från skivbolaget och bestämde sig i samma veva för att fälla ner locket på pianot för gott - endast 30 år gammal.
Dagens låt är spår nr nio på plattan Strangers från 2004. Jag hade egentligen kunnat valt Apple Of My Eye eller She Fell Into To My Arms, men det hade varit för uppenbart. Loneliness är loserromantik när den är som allra bäst. Ett anthem för brustna hjärtan. Jag saknar Ed.
/A
Haapalainen erbjöd sig att producera den nya skivan och även om det sedermera inte resulterade i en lika sprakande melodifest som på debuten så kändes det ändå som ett steg i rätt riktning. Ed Harcourt var tillbaka på banan igen. Jari Haapalainen gjorde även uppföljaren, The Beautiful Lie, men här var ambitionen snarare att försöka sig på att återskapa soundet från debutskivan istället för att bygga vidare på idéerna från Strangers. Det fungerade så klart inte och Harcourt verkade se mer och mer butter och vilsen ut vid sitt piano. Den där pojkaktiga nyfikenheten för pop hade försummats på vägen och det tycktes inte finnas någon inspiration kvar överhuvudtaget.
2007 blev han kickad från skivbolaget och bestämde sig i samma veva för att fälla ner locket på pianot för gott - endast 30 år gammal.
Dagens låt är spår nr nio på plattan Strangers från 2004. Jag hade egentligen kunnat valt Apple Of My Eye eller She Fell Into To My Arms, men det hade varit för uppenbart. Loneliness är loserromantik när den är som allra bäst. Ett anthem för brustna hjärtan. Jag saknar Ed.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar