Årets hittills bästa utländska skiva är utan tvekan Camera Obscuras My Maudlin Career. Det är perfekt pop, stundom dansant, stundom vackert återhållsam, från varje fras till varje blåsinstrument och stråke. Producent är Jari Haapalainen som återigen fick förtroendet efter succén med deras tre år gamla Let's Get Out of This Country. Haapalainen vet verkligen vad han gör då han tidigare skapat smärre hittar åt bl.a. Ed Harcourt, Peter, Bjorn & John, The Concretes och nu senast några spår på albumaktuelle Moneybrothers nya tomatsoppesoul.Första singeln French Navy (videon ser du längst ner) släpptes i måndags och albumet kommer den 20e april på deras nya hemvist, det legendariska bolaget 4AD där de är stallkamrater med bl.a. Beirut, The National, Bon Iver och TV on the Radio.
Fina pianodrivna titelspåret kan du ladda ner >>här<<, eller albumet i superb kvalitet >>här<<.
/K
5 kommentarer:
Ur snyggt! The Concretes kan gå hänga sig!!!
Jaså, kul att Sverigedemokraterna musikbloggar. Strongt att markera "utländska" där. Vi lyssnar ju bara för att Jari Haapalainen producerade, eller hur? Fast det är gränsfall för han låter som en sån där finnjävel som pysslar med istango.
Nej men seriöst dock. Har ni märkt melodin i början och slutet av Swans? Vilken folkkär svensk folkmusiksmelodi är det? Kommer inte ihåg vad den heter eller hur resten av den går :/
Ni kanske missade min poäng att vi bara lyssnar på skivan för att Jari Haapalainen producerar FÖR att han är svensk. Det var min poäng.
Hursomhaver blir det smärtsamt uppenbart hur mycket tid jag spenderar på nätet i sökandet efter ny och gammal musik eftersom alla slags abstrakta geografiska gränser har suddats ut.
Jag tycker det kan vara okej att kalla ett album för bästa svenska album, men det omvända: bästa utländska album, där drar jag en gräns för hur trångsynt och generaliserande man får råka uttrycka sig. Jag vill inte kritisera utan att diskutera först och det är väl det jag försöker inbjuda till med dessa kommentarer.
Tack för intresse och en riktigt trevlig blogg!
Nej lägg av, sluta. Jag får ont i magen. Jag skiljer inte ens på musik på svenska språket och skulle utan tvekan låta alla mina icke-Svenska (majoriteten) läsare genomlida en långdragen recension av Kent eller Spring Ricco eller varför inte Brasilianska Portugisiska-talande bailefunk-hiphop-gruppen Mamelo Sound System om så skulle behövas. Så kompromisslös är jag i mitt icke-generaliserande i denna globaliserade värld.
Jag vet inte. Jag tror att jag reagerade relativt starkt bara för att det inte finns på min egen karta att utgå ifrån mig själv som en bloggare av svensk karaktär och preferenser och använda ordet "utländsk" - inte ens om jag skrev för en svensk publikation. Det rimmar så illa för mig och vad jag står för, det skulle kännas som ett vi-och-dom-tänkande i onödan. Världsmedborgare åtminstone i tanken och än så länge inte i praktiken skulle man väl kunna kalla mig. Jag förstår er utgångspunkt och förstod era intentioner.
Hursomhelt så särskiljer relativt sällan på svensk eller utländsk musik i den aspekten. Sedan tycker ju även jag att det är intressant att analysera och inte ignorera de geografiska förhållanden som faktiskt spelar roll för kulturen, absolut.
Jag tror att vi kommer från olika utgångsåunkter här. Ni har en svensk läsargrupp och mer fokus utifrån svensk musik medan jag har en internationell eh... stirrighet.
Tillåt mig att dementera ert påstående om att jag har överreagerat och "klappar mig själv på axeln".
Jag kanske uttryckte mig oprecist men min mening "Jag förstår er utgångspunkt och förstod era intentioner." syftade till att vi faktiskt delar samma ideologiska utgångspunkt. Sedan skriver ni på svenska för en mestadels svensk publik och jag på engelska för en mestadels internationell publik och det är en annan femma. Och så var det med den saken.
Politik har vi aldrig diskuterat hittills, var kom det in? Det här är i högsta grad psykologi. Min hypotes är att ordet "utländska" i det här sammanhanget innehåller mikroskopiska fragment av den geografiska sekularisering som skett på Jorden under de senaste 2000 åren och avspeglat sig i tankesätt och språket. Om nu inte "utländsk" innehåller den minsta gnutta av ett "vi-och-dom-tänk" i det undermedvetna ens en gång (vilket är det mest troliga forumet för detta tankesätt), ja då blir jag nog tvungen att omdefiniera min förståelse av ordet "utländsk". Förstår ni min filosofi?
Vi agerar inte utefter denna harmlösa dock inte desto mindre obetydliga mikroskopiska psykologiska kvarlevnad i dagens globaliserade samhälle, förutom av administrativa och kategoriska skäl. Men jag tyckte mig se detta ord som ett glasklart exempel på vad jag tror att vi lämnar allt mer och mer.
Om det är så jag klappar mig själv på axeln genom att uttrycka min medvetenhet/teori om detta beteende, ja då får jag väl klappa mig själv på axeln så länge jag inte trampar någon på tårna.
Så var nu inte så svensk och bli förnärmad eller förvånad att jag diskuterar så livligt ;) Det är det bloggosfären är till för. Mitt första inlägg var bara ironiskt för att visa någon slags syrlig poäng. Jag ursäktar mig om det inte var till edert behagande.
För att sedan komma tillbaka till den mer konkreta diskussionen så känner jag inte igen att man i årsbästalistor separerar svensk och utländsk musik. Har ni något exempel? Och i den mån auktoriserade publikationer utnyttjar ett liknande utländsk-svensk format så rör det mig inte ryggen i vilket fall. Kul, om de gör det, men mer överskådligt? Mja... Blir saker alltid lättare och mindre komplicerade av att man delar upp de i underkategorier?
Hursomhelst så känner jag mig ganska klar med denna saken men i diskussionen växer jaget så välkommen tillbaka med svar om så behövs.
Skicka en kommentar