Dagens popkulturella tankar

Bruce Springsteen kommer till Sverige. Igen. Och jag frågar mig om det han och inte Bob Dylan som borde kalla sin turné för The Never Ending Tour istället. Springsteen spelar mer i Sverige än vad vissa av våra inhemska artister gör. Det börjar onekligen att kännas väl tjatigt nu. Det finns ingen exklusivitet kvar i hans artistskap längre. Trots det kommer biljetterna med all säkerhet att säljas slut på mindre än ett par minuter ändå. Vi svenskar hamnar alltid, konstigt nog, i något sorts delirium varje gång "Bossen" kommer till stan. Och trots att konserterna innan i våra grannländer - som säkert är minst lika bra - ges svala recensioner så heter det att Springsteen "alltid höjer sig flera snäpp" så fort att han äntrar scen på svensk mark. Det finns en kodex inom svensk rockjournalistik när det gäller Bruce Springsteen som man inte ska bryta. Bryter man den riskerar man att bli utfryst från de innersta kretsarna för all framtid.

Han spottar även ur sig nya skivor i ett allt mer rasande tempo numera. Skivor som jag inte ens bemödar att spela längre. Har han släppt någon klok låt sen Streets Of Philadelphia förresten? Nej, jag tror inte det. Jag minns när The Rising kom ut 2002 och Expressen helt utan att blinka dundrade in fem utav fem humlor till plattan. Högsta betyg till en skiva som knappast har lämnat några avtryck på 2000-talet. Och så har det fortsatt under snart hela decenniet. Kort sagt: Bruce Springsteen är vår tids mest överskattade och sönderkramade artist.

Medan andra gör fel gör andra helt rätt. Hultsfred har bokat The Killers till festivalen i sommar och det var väl länge sedan Rockparty lyckades stoltsera med en sådan fräsch bokning. De senaste åren har Hultsfred mest handlat om allehanda bröl- och metallshower på Hawaiiscenen istället för popmusik. Den här bokningen behövdes verkligen och jag tror att den på sikt kan rädda festivalens trovärdighet och status.

U2:s nya singel tvärsågas i tidningarna idag. Helt rätt. Den är bedrövlig.

Radiostationer i USA hotar med att inte spela Britney Spears nya singeln p.g.a textraden ”All of the boys and all of the girls are beggin’ to, if you seek Amy” Den amerikanska radion anser att de fyra sista orden är en ordlek och låter som frasen ”Fuck me". Löjligt.

Markus Krunegård vann ingen Grammis trots flera nomineringar. På P3 Guld fick han dock ta emot pris för årets låt, Jag Är En vampyr. Helt klart välförtjänt.

Glasvegas kommande konsert på Debaser Medis sålde slut på tre röda och Lugers bokningssystem havererade. Orutinerat. Biljetter fanns t.o.m tillgängliga på Blocket innan det officiella släppet. Pinsamt!

Januari som annars är den sämsta månaden för ny musik har öppnat det nya året ovanligt starkt. Jag har lyssnat på nya skivor med Animal Collective, Fever Ray, Franke, Franz Ferdinand och Lily Allen. Recensioner kommer.

Gomorra är en fruktansvärt överhajpad film.

Slutligen. Varför tas inte musik på samma allvar som t.e.x litteratur görs i Sverige? Varför väljer vi att förminska den svenska popkonsten med diverse galor där svenska folket får prisa den ena dyngartisten efter den andra? Jag har fortfarande inte släppt att E.M.D vann pris för årets bästa låt på Grammis häromsistens.

/A