skip to main |
skip to sidebar
1. Johnny Cash ft. Joe Strummer - Redemption Song (Unearthed '03)Det är omöjligt att sätta rättvisa ord till den privata känslan denna sång ger mig. Dess bitterljuva magi beror på de olyckliga omständigheterna av deras allt för tidiga bortgång inom loppet av knappt nio månader (Cash gick bort två månader innan Unearthed-boxen släpptes). Låten känns hemsökt av deras ljusa spöken och blir på ett ironiskt sätt en vaggvisa åt de själva med ett patos för vilket de ständigt levde efter.2. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt (Känn ingen sorg för mig Göteborg '00)Det fanns ingen fest, klubb eller sällskap där du kunde undgå Håkan, t.o.m. de smaklösa allätarna blev romantiker och jag tycker att denna The Smiths-stöld sammanfattar känslan av den tiden bäst.3. Outkast - Hey Ya! (Speakerboxxx / The Love Below '03)Kängpunkare, hiphopare, popsnören, mammor och pappor, alla älskade vi denna crossoverhit. Få har skapat en sådan hit som alla älskar unisont.4. Morrissey - I Have Forgiven Jesus (You Are The Quarry '04)Revanschskivan är med facit i hand en av hans starkaste och denna låt är en 3,42 minuters lång curriculum vitae.5. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull (Svart blogg '07)Endast två år gammal men med en känsla av att den funnits med sedan Bellman och Taube. Episk alkoholromantik som bör dubbas till nationalsång.6. Broder Daniel - When We Were Winning (Cruel Town '03)"Soon I'll grow older but God knows I haven't lived yet. Before tonights a memory, let's go out, I am still young." Denna låt är en av de bästa självbiografier jag har läst.7. New Order - Crystal (Get Ready '01)Otroligt vitalt av gubbar som borde ha förlorat sin trendsättarstatus för längesedan.8. The Libertines - Up The Bracket (Up The Bracket '02)Varje decennium bör ha sitt slyngelpopband och detta var det bästa. Uppgång och fall kan vara något väldigt vackert.9. The Killers - All These Things That I've Done (Hot Fuss '04)Döpta efter fejkbandet i Johan Rencks video till nummer 7 på denna lista. En anthem i klass med Oasis 90-tal innan det blev radiopop för hela slanten.10. Jarvis Cocker - (Cunts Are Still) Running The World (Jarvis '06)Att statuera det uppenbara på detta briljanta och självklara sätt är enastående och värd all beundran.Hedersomnämnande:Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry (Glasvegas '08)Weeping Willows - Touch Me (Into The Light '01)Primal Scream - Kill All Hippies (Xtrmntr '00)The Ark - Calleth You, Cometh I (In Lust We Trust '02)Antony & The Johnsons - You Are My Sister (I Am A Bird Now '05)Spotify:>>Topp 10 från 00-talet (inkl. hedersomnämnda)<<(Det blev Redemption Song från Joe Strummers soloalbum Streetcore då den ovannämnda inte fanns)* På temat från den bästa låten innehåller bilden porträtt av beundransvärda människor som gått bort under 00-talet. Från vänster: Joe Strummer, Johnny Cash, Ingmar Bergman, Marlon Brando, George Harrison, Paul Newman, Astrid Lindgren, Stanley Kubrick, Anna Lindh, Jam-Master Jay, Desmond Dekker, Yves Saint-Laurent, Alec Guinness, Joey Ramone, Ingrid Thulin, George Best, Ian Dury, Michael Jackson, Syd Barrett, Wilson Pickett, Charlton Heston, John Entwistle, Anders Göthberg, James Brown och Nina Simone./K
Joel Alme har lämnat pojkarna på Sincerely Yours för att samarbeta med Razzia Records och har med producenten Mattias Glavå (Broder Daniel Forever, Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg, Cruel Town etc) spelat in ett album som väntas komma i början av 2010. Det ryktas om Waiting For The Bells som titel men inget är bekräftat i skrivande stund.
Första singeln You Will Only Get It Once släpps den 2a december och är i mina öron inte lika stark som The Queen's Corner men följer samma recept med stråkar och romantik. Ett plus är att den klockar in på fantastiska 1.56, en utmärkt längd för popsinglar.Lyssna via videon och ladda ned den nedan.Download:>>Joel Alme - You Will Only Get It Once<<
Förra helgens Popaganda hade en line-up som hade varit inspirerande '07 eller Accelerator '08 men det till trots är det alltid gemytligt med en stadsfestival i sin hemstad.
Johnossi slutar aldrig att förvåna mig med sitt rika ljud och passionerade framförande. MGMT var en blöt och spretig tillställning där de ständigt brottas med publikens vurm för de dansanta electrolåtarna och deras egna förkärlek till psykedelisk rockmusik. [ingenting] har blivit ordentligt varma i kläderna på större scener och gör inga misstag. Camera Obscura var de enda jag såg som jag inte tidigare upplevt live och önskar att det ännu vore så. Det var en sömnig dansbandshistoria över hela spektaklet.
Sist såg jag Florence Valentin som skapade ett gott tryck som vanligt men som kanske har blivit alldeles för varma i kläderna? Jag syftar då till mellansnacket som likt Håkan Hellström börjar kännas väldigt repeterat./K
Första smakprovet och första spåret på kommande albumet Break Up jag nämnde här och som släpps den 8e september är låten Relator. Det är en somrig och svängig liten bit på två och en halv minut som Scarlett Johansson och Pete Yorn snickrat ihop.
Jag tycker inte du ska missa den, särskilt inte om du spenderar sommaren i parker med Håkan Hellströms En midsommarnattsdröm och Ryan Adams To Be Young (Is To Be Sad, Is To Be High).Ladda ner Relator >>här<<./K
Idag har varit en av de trevligaste dagarna på månader. Jag och två vänner tog en roadtrip till Hölö utanför Värmdö och i bilen spelades den bästa svenskspråkiga bilmusiken, nämligen Håkan Hellström, Eldkvarn, Jakob Hellman, Kent och Ebba Grön. De soliga timmarna på klipporna gav välbehövd syre och solvitaminer.
Vid hemkomst lagades det mat med den rutiga slängen över axeln som sig bör och till det delades en flaska vin, även det som sig bör. För att toppa detta tänker jag nu gå ner till Hornstull Strand för att se, och jag kan inte understryka detta nog, det bästa Sverige har att erbjuda idag; Florence Valentin.För den rätta uppladdningen gjorde jag ett blandband på Spotify jag tänkte dela med mig av >>här<<.Må gott och ha en trevlig kväll, det tänker jag ha./K
Årets Roskildefestival fortsätter att övertyga med sin senaste bokning Pet Shop Boys.Det ser ut att bli en riktig popfestival i år när man tittar på de redan klara namnen som Lily Allen, Coldplay, Fleet Foxes, Oasis, Håkan Hellström, Röyksopp, Fever Ray och Madness. Jag börjar även ångra det löftet jag gav om att aldrig mer sätta min fot där.
Efter fyra fina år irad '03, '04, '05, '06 avslutade jag min sejour med översvämningsåret '07 som var spiken i kistan för min del. Jag är numera alldeles för bekväm och för gammal för att bo i tält och vistas endast på festivaler där jag kan bo i min eller någon annans säng.
Pet Shop Boys har nu släppt sitt album Yes som flera kallar deras bästa sen 1993-års Very, detta firar de med att på deras webbsajt visa en bild på Stockholm du kan se ovan. Trevligt!
Jag själv tycker att nya albumet tyvärr låter lite slött och kommer mest spela singeln Love etc, Pandemonium som ratades av Kylie Minouge och The Way It Used To Be.
/K
Snart kommer listan som ni alla har gått och sucktat efter hela hösten och halva vintern dvs. la vie sportives årslista. Det är ännu ett par finjusteringar kvar men snart så landar den här. Vi har fortfarande inte bestämt oss för vilken form eller format den ska ha, men känner oss ganska så säkra på namnen och titlarna. Håll koll här framöver så dyker den/dom upp.
Som en liten warm up kommer jag idag att lista 2008-års största besvikelser. Sånt som skulle varit bra men bara blev pannkaka istället.
Håkan Hellström - För Sent För Edelweiss
Kanonen För En Lång Tid kommer att stå sig fint tillsammans med Ramlar, Kom Igen Lena och En Midsommarnattsdröm på en ev. framtida singelsamling. Resten utav skivan var mest en jämntjock historia utan den där riktiga Håkan-nerven i låtarna som vi vanligtvis älskar så mycket. En mellanskiva med ovanligt få toppar. Håkan börjar bli ojämn.
Kent - Box 1991-2008
Sveriges största och bästa band visade sig endast leva till det förstnämnda när de släppte sin första box. Med låtar som alla redan hade hört försökte Jocke Berg att salta boxen genom att slänga med ett par undermåliga demos som inte ens den mest inbitne hade någon glädje av. Använd som bokstöd istället.
Hot Chip - Made In The Dark
Minns någon ens att den här skivan kom i år? Nej, tänkte väl det. Den kom alla fall i början av februari och skulle vara uppföljaren till superhippa The Warning. Förväntningarna var höga men resultatet blev bara ett enda stort magplask. Nån fin elektronisk ballad hit och dit men annars en trist uppvisning i evigt studiorunkande.
Oasis - Dig Out Your Soul
Engentligen borde jag inte ha med den här skivan överhuvudtaget. Vilka var oddsen på att Noel Gallagher skulle börja skriva låtar som gick att lyssna på igen? Men, som det heter: hoppet är det sista som lämnar människan. Och jag hoppas verkligen varje gång Oasis släpper nytt att dom ska låta så där underbart jävla självklara som de gjorde under andra halvan av 90-talet. Jag lär mig visst aldig...
Death Cab For Cutie - Narrow Stairs
Svår sa vissa. En platta som växer med tiden sa andra. Dålig säger jag. Death Cab For Cutie valde fel väg att gå efter succèplattan Plans. Istället för att bygga vidare på de smarta arrangemangen från 2005 målade man in sig i ett hörn. Låtarna kändes rent av halvfärdiga. Marching Bands Of Manhattan och Soul Meets Body kanske bara var två tillfälliga lyckoträffar.
/A
Att Zlatan ska få guldbollen är så sällsynt självklart att jag inte ens kommer gå in på varför. Annars kommer det i vanlig ordning att vara samma trista och krampaktiga tillställning som vanligt. Det enda som gör galan värd att ens slå på TV'n för är p.g.a två trevliga artistbokningar i form av Per Gessle och Håkan Hellström. Nu kanske ni tycker att det är lite konstigt att jag blir så uppspelt över två förmodade playback-framträdanden. Men i vilket annat TV-program har man som popälskare chans att se sina artister uppträda? Det finns inget forum för livemusik i Svensk TV längre. Det har inte funnits sen Måndagsbörsen la ner 1984. Det är tråkigt, trist och ovärdigt att behöva sina favoritartister sälja röv i Bingolotto eller Allsång På Skansen.
Hur som helst. Här är lineupen för Team Gessle:
Drums: Jens
Bass: Magnus
Guitar: ChrisKeys: ClarenceVox: Emma ChristensenMoves: PGHåkan Hellströms band har jag tyävrr ingen uppgift på, men det blir nog sedvanligt hångelparty på scen tillsammans med Daniel Gilbert.
/A
Svenska popsnickaren Montt Mardié är bäst när det gäller covers. Hans singel Modesty Blaise är ett bra bevis på detta. Som b-sida finner man ett spår som heter Come On Eileen och man tänker då givetvis direkt att det är en cover på Dexys Midnight Runners brottarhit från 1982. Ack så fel. Det är en cover, men en engelsk tolkning av Håkan Hellströms Kom igen, Lena! som i sin tur var i månt och mycket en försvenskad Come On Eileen. Hänger ni med?
Lyssna på Montt Mardiés - Come On Eileen här!
Dessutom kan ni höra Modesty Blaise och andra låtar på hans MySpace.
Det är inte första gången herr Mardié använder sig av greppet att översätta covers. Han gav förra årets största hit precis samma behandling.
/K
De senaste åren har Sveriges pophuvudstad varit suveräne Göteborg. Det har funnits få kombattanter om den titeln vågar jag påstå. Jag kan dock inte sätta fingret på vad det beror på och har själv en väldigt distanserad relation till staden med få besök från min sida. Jag vill gärna tro att det beror på en längtan av flykt med blicken mot kontinenten, sjömansromantiken och närheten av havet i allmänhet, men det köper jag inte riktigt. Jag har t.o.m. knappt ens vid mina få besök där sett skymten av vatten utom från skyn och avfärdar härmed Göteborg som en riktig kuststad.Är det lillebrorskomplexet och revanschlusta gentemot huvudstaden som driver popmakarna? Eller är det rent av saknaden av den som gör att popklimatet frodas och att människor blir mer avslappnat kreativa och produktiva än någonsin?När jag då funderade på dessa frågeställningar på tunnelbanan hem ikväll slogs jag av en lustig tanke...
Jag såg ett samband mellan fotboll och popmusik nämligen. Slumpartat förmodligen men en ganska svindlande tanke.På 90-talet var det Göteborg och främst då IFK Göteborg som gick i bräschen i svensk fotboll med stora framgångar på hemmaplan och internationellt. Samtidigt i Stockholm fanns en vibrerande popscen med Lollipopfestivalen, Hannas krog där bl.a. tidiga Blur, Oasis och Kent spelade. Weeping Willows, Stefan Sundström och Olle Ljungström slog igenom på bred front med sitt berättande.När sedan kalendern visade 00-tal blev det istället stockholmslagen (DIF) som briljerade på fotbollsplanen och de trendängsliga 08:orna koncentrerar sig numera istället på att finna den senaste bloggtechnon att yppa för sina DJvänner. Så nu är vi alltså här 2008 där Göteborg totalt dominerar popscenen och har i Way Out West-festivalen en otroligt framgångsrik festival med ljus framtid så att t.o.m. Goliat från Hultsfred darrar om knäna.Jag anar en konspiration mellan SvFF (Sveriges fotbollsförbund) och svensk skivindustri och media.Med detta konspiratoriska svammel vill jag ta av mig hatten samt buga och bocka för all pop från västkusten som vi bjuds på. Det blir nu spännande att se vem som bär ledartröjan i nästa årtionde. Vem tror ni?
Balearisk och luftig pop för sommarljumna dansgolv - downloadAir France – No Excuses
Boat Club – All The Time
The Embassy – Time’s Tight
The Honeydrips – (Lack of) Love Will Tear Us Apart
Studio – No Comply
The Tough Alliance – Neo ViolenceGitarrbaserad pop för flyktbenägna - downloadAlmedal – ”A”
Bad Cash Quartet – Searching Is Killing Me
Broder Daniel – Happy People Never Fantasize
Franke – Ställs mot dig
Håkan Hellström – Hurricane Gilbert
Joel Alme – The Queens Corner
(Denna artikel publicerades tidigare men föll bort)/K
Lite i samma tema som mitt tidigare inlägg om covers men här kommer fantastiska originallåtar som dessutom sjungs på originalspråket. Jag pratar alltså om svenska poplåtar med en engelskspråkig föregångare.
Alla som gärna pratar svengelska, räck upp en hand!
(Anita Lindblom - Sånt är livet)
Finstämda och sköra, Big Star - Thirteen
(Håkan Hellström - 13)
Poppiga, Kirsty MacColl - They Don't Know
(Moneybrother/Pengarbrorsan - Dom vet ingenting om oss)
/K
1. Johnny Cash ft. Joe Strummer - Redemption Song (Unearthed '03)
