Topp 25 från 2009

Juletid är listtider för önskan såväl som summering och jag tänker inte vara sämre. Här är därför mina tjugofem favoritlåtar från det gångna året. De första fem kan jag rabbla i sömnen, de andra fick en siffra i frustration. Varsågod!

1. Girls - Hellhole Ratrace (Album)
2. The Sound Of Arrows - M.A.G.I.C. (M.A.G.I.C.)
3. Christopher Sander - Fattig Bonddräng (Hej hå!)
4. Florence Valentin - Mitt allt (Spring Ricco)
5. [ingenting] - Led mig hem (Tomhet, idel tomhet)
6. The Raveonettes - Suicide (In And Out Of Control)
7. Pats - Kyss mig igen (Nevadaflickan)
8. Pet Shop Boys - Pandemonium (Yes)
9. Sergeant - Sunshine (Sergeant)
10. The Pains Of Being Pure At Heart - Everything With You (The Pains Of Being Pure At Heart)
11. Hästpojken - Gitarrer & bas, trummor & hat (Från där jag ropar)
12. jj - Things Will Never Be The Same Again (jj n° 2)
13. Avner - Bed För Mig (Lyssna)
14. Kent - Vals För Satan (Din Vän Pessimisten) (Röd)
15. Lake Heartbeat - Mystery (Trust In Numbers)
16. Camera Obscura - French Navy (My Maudlin Career)
17. Phoenix - Lisztomania (Wolfgang Amadeus Phoenix)
18. Saint Etienne - Like The Swallow (Foxbase Beta)
19. Jamie T - Sticks 'N' Stones (Sticks 'N' Stones)
20. Lily Allen - Not Fair (It's Not Me, It's You)
21. Jarvis Cocker - I Never Said I Was Deep (Further Complications)
22. The Isolation - Dancing Away (EP1)
23. Daniel Johnston - Freedom (Is And Always Was)
24. The Bear Quartet - Halmet (89)
25. Joel Alme - You Will Only Get It Once (Waiting For The Bells)

Inte ens nära: The Xx, Wavves och Animal Collective. Det var inte hajpen som dödade dem, det var deras låtmaterial.

Spotify:
>>Topp 25 från 2009 /K<<

Tack vare det så ofta skrala utbudet på Spotify finns inte låtarna av The Sound of Arrows, Christopher Sander, Sergeant, Saint Etienne och The Isolation representerade.

/K

[ingenting] - Dina händer är fulla av blommor

En av årets absolut vackraste låtar har blivit med video och jag blev genast badsugen. En liten fin historia är det dessutom så titta nedan.

Passa även på att ladda hem albumets bästa spår.

Download:
>>[ingenting] - Led mig hem<<

/K

Framtiden - tips

Varje år när hösten nalkas blir konsert- och klubbschemat späckat i Stockholm, likaså detta år. Så ta fram pennan och kalendern så du inte missar något den närmaste tiden.

Nu har The Sound Of Arrows landat i Stockholm igen efter att rest runt i Europa för att spela in och avsluta sitt debutalbum som kommer att dyka upp någon gång våren '10. Nyheter från det och smällkarameller som Danger!, M.A.G.I.C. och nu senast Into The Clouds är att vänta nu på lördag 19/9.

Debaser Medis / 19-03 / 20år / 100kr

Überhemliga jj från skivbolaget Sincerely Yours gör sig till känna offentligt i Stockholm onsdagen 23/9 och är obligatorisk närvaro för att klättra på hipsterstegen.

Restaurang Landet / 20-00 / 60kr

Om [ingenting] gjort höstens hittills bästa svenskspråkiga album går priset för bästa engelskspråkiga album till Girls. Albumet spelas oavbrutet hemma och bör så göras i alla hushåll. Detta tänker jag inte missa nästa lördag den 26e.

Debaser Medis / 19-03 / 20år / 100kr

Återigen besöker Mani från The Stone Roses och Primal Scream anglofilkällaren Bangers 'n' Mash. Förvänta dig allt från hans egen katalog och några av hans forna vänner från Manchester, även detta nästa lördag den 26e.

Marie Laveau / 22-03 / 20år / 100kr

I dag blev det klart att Jamie T kommer till Stockholm, om han då har med sig sitt kompband får framtiden utvisa. Det som står säkert är att nya skivan Kings & Queens är suverän trots de höga förväntningar jag hade och att jag garanterat kommer att närvara.

Biljetter släpps i morgon på Eventim.se.

Debaser Slussen 26/10

/K

Russinen ur kakan

Den senare tidens albumsläpp av nya och gamla favoriter är omtumlade bra och snudd på ogreppbart att det säkert kommer ta fram till Lucia innan jag lyssnat igenom dem alla. Här är ett axplock att ta del av.

>>The Hidden Cameras - The Little Bit<<
(från kommande albumet Origin: Orphan)

>>Lake Heartbeat - Southbound<<
(från nya albumet Trust In Numbers)

>>[ingenting] - Satans högra hand<<
(från nya albumet Tomhet, idel tomhet)

>>The Pains Of Being Pure At Heart - Higher Than The Stars<<
(från kommande Higher Than The Stars EP)

>>Bye Bye Bicycle - Navigation<<
(från nya debutalbumet Compass)

>>Jamie T - The Man's Machine<<
(från nya albumet Kings & Queens)

>>The Beatles - I'm Looking Through You (Mono Remaster)<<
(från nya monoboxen)

/K

[ingenting] live i kväll

Har du inget bättre för dig i kväll föreslår jag att du går och ser [ingenting] på deras hemliga spelning under Liljeholmsbron, mellan pelarna på Södermalm. Alltså mellan Tantolunden och Strand för att vara exakt.

Klockan 20 är tiden att passa.


Download: >>[ingenting] - Led mig hem<<

/K

Popaganda - en summering

Förra helgens Popaganda hade en line-up som hade varit inspirerande '07 eller Accelerator '08 men det till trots är det alltid gemytligt med en stadsfestival i sin hemstad.

Johnossi slutar aldrig att förvåna mig med sitt rika ljud och passionerade framförande. MGMT var en blöt och spretig tillställning där de ständigt brottas med publikens vurm för de dansanta electrolåtarna och deras egna förkärlek till psykedelisk rockmusik. [ingenting] har blivit ordentligt varma i kläderna på större scener och gör inga misstag. Camera Obscura var de enda jag såg som jag inte tidigare upplevt live och önskar att det ännu vore så. Det var en sömnig dansbandshistoria över hela spektaklet.
Sist såg jag Florence Valentin som skapade ett gott tryck som vanligt men som kanske har blivit alldeles för varma i kläderna? Jag syftar då till mellansnacket som likt Håkan Hellström börjar kännas väldigt repeterat.

/K

Stockholms pärlor

För längesedan svamlade jag fram ett kåseri och homage till Göteborg som popstad med en lättsam och lustig tanke om varför staden gett upphov till så undersköna toner. Priset för årets popstad går dock till våran huvudstad.
De första sex månaderna ägdes oantastligt av Florence Valentin och deras dansanta revolution som blev en perfekt inramning av ett ganska tufft år för gemene man med flyktbehov.
Nu när vi bokstavligen går mot mörkare tider lämnas stafettpinnen över till [ingenting] som en lisa för själen.

Tomhet, idel tomhet har jag spelat oavbrutet den senaste tiden och jag är fullkomligt övertygad om att du kommer göra detsamma. Det är den perfekta höstskivan och deras hittills starkaste album, det vore synd om du skulle spendera hösten utan den.

Download: >>[ingenting] - Medan vi sov<<

/K

Way Out West - en summering

Nyligen hemkommen från Göteborg - jag hade anledning att stanna längre - tänker jag nu summera mina intryck från Way Out West-festivalen. Det ska även nämnas att jag ofta lägger stor vikt på fest i festival och avskyr att stressa från spelning till spelning. Kvalitet över kvantitet är min melodi men med hänsyn till min festivalpartner har jag sett fler band jag vanligtvis skulle undvikit.

Beirut levererade sin Emir Kusturica-muzak på fredagseftermiddagen i ett par alldeles för stora skor och var olidligt tråkigt. De hade passat bättre i en hiss på ett närliggande hotell.

Countryrockarna i Band of Horses förlorade på tidpunkten och den låga ljudvolymen men bjöd ändå på en bra och uppsluppen konsert. Ben Bridwell sjunger alltid lika gudomligt även om det var mer intensivt och känslomässigt på förra årets Accelerator.

Detta var årets hittills största konsertbesvikelse och då syftar jag även till vårens spelning på Cirkus. Här i Slottsskogen kändes Glasvegas oengagerade, slöa och det tände tyvärr inte till förrän i avslutande Daddy's Gone. Med fler skivor och låtar i bagaget och ett mindre hajpat år bakom sig kan de säkert komma att bli lysande.

Den som riffar mest och gör flest taktbyten innan han dör vinner! Så tänkte Arctic Monkeys och jag väntar fortfarande på att de ska skriva sin första låt. Det mest överskattade från en brittisk ö sedan, Tony Blair?

Christopher Sanders soloalbum fick mig att äntligen förstå [ingenting] (obs: ej ordvits) som tidigare gått mig lite förbi. Nu hoppar jag också på hyllningståget när de i höst kommer att slå igenom på allvar.
Denna spelning var finstämd förstärkt av Sibille Attars stämma, rå och dansant då användandet av en rytmsektion är oerhört effektivt. De har även en riktig fin singel i Hallelujah och producenten Jari Haapalainen gästade även han scenen, något onödigt men gulligt.

"Det känns fint att vara tillbaka i Stockholm" sa Olle Ljungström tidigt i konserten och fortsatte sedan att leverera det bästa av mellansnack. Musiken då? På sina ställen lite spretigt men ändock väldigt underhållande och han har trots allt skrivit några svenska klassiker.

Det har blivit några spelningar med Florence Valentin för mig under året och denna var den absolut bästa. Bandet har verkligen vuxit till sig för större scener och gester och Love Antell är stundom en inspirerande och underhållande predikare men som även kostar på sig lite publikfrieri.
Den göteborgska pressen som avfärdade detta som Håkan Hellström-pastischer har blivit skrattretande hemmablinda då den enda gemensamma nämnare de har är hemspråket. För Håkan Hellström är Florence Valentin en liten prick i horisonten.

Jag har avfärdat den mesta av shoegaze tidigare på bloggen och jag avskyr hårdrock. Detta min vän är precis detta i en outhärdlig symbios. Mina tankar gick till kultfilmen Spinal Tap och diskussionen runt volymknappen på deras gitarrförstärkare som går ända upp till 11 i stället för 10.
Käre bandmedlemmar i My Bloody Valentine, det blir inte bättre för att man spelar så högt att varken en enda textrad, ackordbyte eller slinga hörs igenom.
Kommer du ihåg hur det var som trött och grinig tonåring när du låg och sov i pojk- och flickrummet när mamma plötsligt kom in med dammsugaren?

När jag såg Lily Allen på Berns för några år sedan var hon oförskämt fräsch och smått unik i sin blandning av stilar, nu är jag rädd att hon förlorat mycket av det. Denna konsert som drog den största publiken gick tyvärr på autopilot och om man blundade kändes det ibland som att valfri MTV-tjej kunde stått på scenen. Lily har dock fortfarande en förtjusande röst men som får alldeles för lite spelrum.

I övrigt känner jag att Way Out Wests problem är att de fortfarande vill vara en liten indiefestival men lider samtidigt av växtvärk och Hultsfred-komplex att banden sällan är i sina rätta element. Och samspelet med klubbarna hade i år förbättrats något men är fortfarande alldeles för utanför festivalen och bör bakas in i Slottsskogen där utrymmet inte tordes vara något problem. Festivalen är dock ännu ung och kommer förhoppningsvis utvecklas innan den avvecklas.

/K

"I was crawling through a festival way out west"

Rubriken är skriven av min stora hjälte Joe Strummer och är de inledande raderna i den briljanta singeln Coma Girl från hans sista album Street Core. Med det sagt åker jag nu till Göteborg för Way Out West-festivalen.
Några av de jag tänkt se är bl.a. Band of Horses, Antony & the Johnsons, Glasvegas, Echo & the Bunnymen, [ingenting], Olle Ljungström, Florence Valentin, My Bloody Valentine och Lily Allen. Vi ses där!

/K