The Harsh Truth Of The Camera Eye

David Hemmings från Michelangelo Antonionis sextiotalsklassiker; Blow-Up.

Uppföljaren till debuten My Aim Is True ('77) av Elvis Costello & The Attractions var This Year's Model ('78). Den, liksom debuten, samt de efterföljande Armed Forces ('79) och Get Happy! ('80) var alla producerade av Nick Lowe.

Uppdatering: Även übercoole Jarvis Cocker hyllade Costello under nittiotalet.

Theophilus London avhandlades av la vie sportive för över 1,5 år sedan, läs >>här<<. Där kan du även ladda ned ovanstående album alldeles gratis.

Den store Costello-beundraren Per Gessle ville också dra sitt strå till stacken.

/K

Topp 10 från 00-talet

1. Johnny Cash ft. Joe Strummer - Redemption Song (Unearthed '03)
Det är omöjligt att sätta rättvisa ord till den privata känslan denna sång ger mig. Dess bitterljuva magi beror på de olyckliga omständigheterna av deras allt för tidiga bortgång inom loppet av knappt nio månader (Cash gick bort två månader innan Unearthed-boxen släpptes). Låten känns hemsökt av deras ljusa spöken och blir på ett ironiskt sätt en vaggvisa åt de själva med ett patos för vilket de ständigt levde efter.

2. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt (Känn ingen sorg för mig Göteborg '00)
Det fanns ingen fest, klubb eller sällskap där du kunde undgå Håkan, t.o.m. de smaklösa allätarna blev romantiker och jag tycker att denna The Smiths-stöld sammanfattar känslan av den tiden bäst.

3. Outkast - Hey Ya! (Speakerboxxx / The Love Below '03)
Kängpunkare, hiphopare, popsnören, mammor och pappor, alla älskade vi denna crossoverhit. Få har skapat en sådan hit som alla älskar unisont.

4. Morrissey - I Have Forgiven Jesus (You Are The Quarry '04)
Revanschskivan är med facit i hand en av hans starkaste och denna låt är en 3,42 minuters lång curriculum vitae.

5. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull (Svart blogg '07)
Endast två år gammal men med en känsla av att den funnits med sedan Bellman och Taube. Episk alkoholromantik som bör dubbas till nationalsång.

6. Broder Daniel - When We Were Winning (Cruel Town '03)
"Soon I'll grow older but God knows I haven't lived yet. Before tonights a memory, let's go out, I am still young." Denna låt är en av de bästa självbiografier jag har läst.

7. New Order - Crystal (Get Ready '01)
Otroligt vitalt av gubbar som borde ha förlorat sin trendsättarstatus för längesedan.

8. The Libertines - Up The Bracket (Up The Bracket '02)
Varje decennium bör ha sitt slyngelpopband och detta var det bästa. Uppgång och fall kan vara något väldigt vackert.

9. The Killers - All These Things That I've Done (Hot Fuss '04)
Döpta efter fejkbandet i Johan Rencks video till nummer 7 på denna lista. En anthem i klass med Oasis 90-tal innan det blev radiopop för hela slanten.

10. Jarvis Cocker - (Cunts Are Still) Running The World (Jarvis '06)
Att statuera det uppenbara på detta briljanta och självklara sätt är enastående och värd all beundran.

Hedersomnämnande:
Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry (Glasvegas '08)
Weeping Willows - Touch Me (Into The Light '01)
Primal Scream - Kill All Hippies (Xtrmntr '00)
The Ark - Calleth You, Cometh I (In Lust We Trust '02)
Antony & The Johnsons - You Are My Sister (I Am A Bird Now '05)

Spotify:
>>Topp 10 från 00-talet (inkl. hedersomnämnda)<<
(Det blev Redemption Song från Joe Strummers soloalbum Streetcore då den ovannämnda inte fanns)

* På temat från den bästa låten innehåller bilden porträtt av beundransvärda människor som gått bort under 00-talet. Från vänster: Joe Strummer, Johnny Cash, Ingmar Bergman, Marlon Brando, George Harrison, Paul Newman, Astrid Lindgren, Stanley Kubrick, Anna Lindh, Jam-Master Jay, Desmond Dekker, Yves Saint-Laurent, Alec Guinness, Joey Ramone, Ingrid Thulin, George Best, Ian Dury, Michael Jackson, Syd Barrett, Wilson Pickett, Charlton Heston, John Entwistle, Anders Göthberg, James Brown och Nina Simone.

/K

Jarvis Cocker - Further Compilations

Någon som åldras likt ett fint vin är Jarvis Cocker. Han har aldrig varit ocool och har med tiden sprungit ifrån sina britpopjämlikar att Damon Albarn och co. numera ser ut som små prickar i horisonten.

Soloalbum nummer två må inte vara lika bra som det första men den har sina stunder som i avbönen I Never Said I Was Deep och titelspåret som nu fått en video. Och vilken snygg video sedan.

/K

Popstjärnor och barn

Kombinationen popstjärnor och barn kan ha förödande konsekvenser som i fallet ovan men kan vara otroligt roande som i fallen nedan.

Det första klippet är några dagar gammalt och visar Jarvis Cockers framträdande för några barn i Paris. Man kan inte låta bli att älska honom och som nyseparerad verkar detta var ett bra sätt att komma på andra tankar.

Det andra klippet känns än mer bisarrt då det visar när The Smiths åker på utflykt med en skolklass på Charlie's Bus. Med sig har de Sandie Shaw som sjunger deras låt Jeane.

Barn: Where are we going?
Morrissey: We're all going mad.

/K

Four-eyes

För några år sedan fördubblades antalet glasögonormar på bara några få dagar. Det såg ut som en epidemi av synfel men så var självklart inte fallet. Södermalm i Stockholm exploderade i en frenesi av nördbågar med fönsterglas och alla trodde dem såg sådär härligt trendigt intellektuella ut, ack så fel de hade. 

Accessoarer är bland det bästa som finns och kan lyfta en hel look men tyvärr såg de flesta ut som nyhetsuppläsare i teve på sjuttiotalet. Det gick liksom alldeles för långt. Glasögon klär inte alla, särskilt inte extrema sådana, och det är så tydligt när någon är obekväm i dem men trotsar det i syfte att vara rätt.

Själv har jag ett dokumenterat synfel och sportar ett par hornbågade tortoise unisexbågar från Paul Smith som påminner lite om Costellos här nedan.

Jag tänkte visa er exempel på några stiliga bågar på stiliga män som inspiration om ni går i köpartankar. Dessa bågar känns fullständigt logiska ihop med deras övriga stil.

Michael Caine

Jarvis Cocker

Elvis Costello

Peter Sellers

Morrissey

/K