Tävling - vinn signerad Magnus Carlson-skiva

Vi på la vie sportive utlyser en tävling och en chans för dig att vinna ett exemplar av skivan Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet signerad av Magnus Carlson.

Albumet, som är Magnus tredje soloutflykt från Weeping Willows, är en jazzmodsig historia och innehåller en samling covers på bl.a. The Doors, Paul Weller och The Zombies. I bandet ingår bl.a. trumpetaren Goran Kajfeš och trummisen Lars Skoglund (Laakso/Lykke Li) men Magnus gästas även av bl.a. El Perro del Mar och Andy Lewis.

Det du behöver göra är att svara rätt på frågan nedan och sedan mejla svaret samt namn och adress till oss på laviesportive@gmail.com så dras en vinnare senast fredagen 11 juni.

Fråga:
Till 2003 års album Ett kungarike för en kram släppte Magnus Carlson singeln Jag ber dig som även den är en cover; vem gjorde det engelskspråkiga originalet?

1. The Four Tops
X. Timebox
2. The Four Seasons

SL har en kampanj på temat Stockholm - en stad att vara kär i och ska i samband med det anordna festen SL-dagen den 12 juni i Kungsträdgården. Där uppträder bl.a. Magnus Carlson och du har även en chans att vinna en dejt med honom. Läs mer om dagen på slgillarstockholm.se där du även tävlar.

Lycka till!

/la vie sportive

Topp 10 från 00-talet

1. Johnny Cash ft. Joe Strummer - Redemption Song (Unearthed '03)
Det är omöjligt att sätta rättvisa ord till den privata känslan denna sång ger mig. Dess bitterljuva magi beror på de olyckliga omständigheterna av deras allt för tidiga bortgång inom loppet av knappt nio månader (Cash gick bort två månader innan Unearthed-boxen släpptes). Låten känns hemsökt av deras ljusa spöken och blir på ett ironiskt sätt en vaggvisa åt de själva med ett patos för vilket de ständigt levde efter.

2. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt (Känn ingen sorg för mig Göteborg '00)
Det fanns ingen fest, klubb eller sällskap där du kunde undgå Håkan, t.o.m. de smaklösa allätarna blev romantiker och jag tycker att denna The Smiths-stöld sammanfattar känslan av den tiden bäst.

3. Outkast - Hey Ya! (Speakerboxxx / The Love Below '03)
Kängpunkare, hiphopare, popsnören, mammor och pappor, alla älskade vi denna crossoverhit. Få har skapat en sådan hit som alla älskar unisont.

4. Morrissey - I Have Forgiven Jesus (You Are The Quarry '04)
Revanschskivan är med facit i hand en av hans starkaste och denna låt är en 3,42 minuters lång curriculum vitae.

5. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull (Svart blogg '07)
Endast två år gammal men med en känsla av att den funnits med sedan Bellman och Taube. Episk alkoholromantik som bör dubbas till nationalsång.

6. Broder Daniel - When We Were Winning (Cruel Town '03)
"Soon I'll grow older but God knows I haven't lived yet. Before tonights a memory, let's go out, I am still young." Denna låt är en av de bästa självbiografier jag har läst.

7. New Order - Crystal (Get Ready '01)
Otroligt vitalt av gubbar som borde ha förlorat sin trendsättarstatus för längesedan.

8. The Libertines - Up The Bracket (Up The Bracket '02)
Varje decennium bör ha sitt slyngelpopband och detta var det bästa. Uppgång och fall kan vara något väldigt vackert.

9. The Killers - All These Things That I've Done (Hot Fuss '04)
Döpta efter fejkbandet i Johan Rencks video till nummer 7 på denna lista. En anthem i klass med Oasis 90-tal innan det blev radiopop för hela slanten.

10. Jarvis Cocker - (Cunts Are Still) Running The World (Jarvis '06)
Att statuera det uppenbara på detta briljanta och självklara sätt är enastående och värd all beundran.

Hedersomnämnande:
Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry (Glasvegas '08)
Weeping Willows - Touch Me (Into The Light '01)
Primal Scream - Kill All Hippies (Xtrmntr '00)
The Ark - Calleth You, Cometh I (In Lust We Trust '02)
Antony & The Johnsons - You Are My Sister (I Am A Bird Now '05)

Spotify:
>>Topp 10 från 00-talet (inkl. hedersomnämnda)<<
(Det blev Redemption Song från Joe Strummers soloalbum Streetcore då den ovannämnda inte fanns)

* På temat från den bästa låten innehåller bilden porträtt av beundransvärda människor som gått bort under 00-talet. Från vänster: Joe Strummer, Johnny Cash, Ingmar Bergman, Marlon Brando, George Harrison, Paul Newman, Astrid Lindgren, Stanley Kubrick, Anna Lindh, Jam-Master Jay, Desmond Dekker, Yves Saint-Laurent, Alec Guinness, Joey Ramone, Ingrid Thulin, George Best, Ian Dury, Michael Jackson, Syd Barrett, Wilson Pickett, Charlton Heston, John Entwistle, Anders Göthberg, James Brown och Nina Simone.

/K

EXTRA, EXTRA - Nytt med Magnus Carlson

Jag kikade i min glaskula idag och fann att Magnus Carlson från Weeping Willows befinner sig i studion de närmsta två veckorna för att spela in material till en kommande soloskiva. Senast vi hörde något från den karriären var samarbetet med Eggstone på 2003års Ett kungarike för en kram. Magnus har sedan den skivan hunnit med två, enligt mig, tråkiga Weeping Willows-album, ett samlingsalbum och den småtrevliga DVDn Live in Helsinki så jag är nyfiken på hur ett soloalbum skulle låta idag.

Magnus har sedan länge lämnat Morrisseyestetiken bakom sig och hittas nu i sin bästa gå bort-skjorta, Paul Weller-frisyr och med favoritsinglarna från madchester- och britpoperan på egna klubben Bangers 'n' Mash i Stockholm. Om det sedan smittar av sig på musiken återstår att se.

Morrissey

Terrence Stamp på omslaget till What Difference Does It Make?, 1984

Titta på den briljanta videon till hans svenska tagning av Timebox gamla souldänga Beggin'. Lägg även märke till en Morrissey-look-a-like vid 1.48.

/K

Rätt till vård!

Det är en självklarhet att alla människor, svenska medborgare eller ej ska ha rätt till vård på våra sjukhus och detta bör främjas. Det tycker också Robert Höglund som med stöd av Amnesty och Röda Korset bl.a. startat festivalen Rätt till vård-festivalen som går av stapeln på Debaser Medis i Stockholm den 27 november. Inträdet kostar 100kr och på scen för inget gage alls står vår största internationella stjärna just nu; Robyn. Dessutom spelar Weeping Willows, Anna Järvinen, The Sweptaways, Elias & the Whizzkids och Twig. Även de gratis givetvis.

Kom dit och visa ditt stöd!

/K

Leva eller låta dö?

Jack White och Alicia Keys fick den ärofyllda uppgiften att skriva och framföra den nya James Bond-låten Another Way To Die till kommande filmen The Quantum of Solace, två stora namn i sina respektive genrer. Detta tillsammans med att inom ramen för hur en typisk Bond-låt ska låta har de skapat en alldeles unik ljudbild, och inte en positiv sådan. Hade Goldfinger valt att spela den öronbedövande gröten - som närmast kan beskrivas som ljud - för Bond istället för att försöka klyva honom med en guldstråle hade det endast blivit 3 filmer med vår favoritagent. Istället får vi nu när 22a filmen har premiär genomlida detta musikstycke med totalt avsaknad för den röda tråden som funnits i övriga 21 bidrag.

Deras privata musicerande tar stor plats då Whites fascination för Led Zeppelin märks tydligt när han onanerar fram några ljud som Keys - med endast strupen till hjälp - försöker härma, likt Jimmy Page och Robert Plant. När de sen i sina utflykter visat upp sina influenser och grupptillhörigheter har de tillslut med hjälp av en orkester försökt lägga på Bondfiltret som känns oerhört sökt och parodiskt.
Jag önskar därför att jag vore en innehavare av Bonds unika licens och hade kunnat göra stor nytta i vissa musikkretsar.

*Den ursprungliga tanken var att Amy Winehouse och hippa producenten Mark Ronson skulle stå för bidraget men fick avböja p.g.a. Winehouse’s vacklande hälsa.

*Paul McCartney & Wings lyckades så briljant att deras bidrag Live And Let Die är den enda låten som fått ackompanjera alla drama- och actionscener.

Top5 (ej rankade):
Paul McCartney & Wings – Live And Let Die
Gladys Knight – License To Kill
Nancy Sinatra – You Only Live Twice
Shirley Bassey – Diamonds Are Forever
Tina Turner – Golden Eye

Det finns ett band jag alltid önskat skulle få chansen att spela in en officiell Bond-låt, nämligen Weeping Willows. Ladda ner deras Bonddoftande låt här:
Weeping Willows – I’m Falling In Love Again

/K

Stora känslor kräfva stora gester.

Hösten passar mitt lynne och lämpar sig extra bra för en av mina många passioner, nämligen teatraliskt orkestrerade poplåtar. Som en parentes bör det även nämnas att jag tillhör kategorin som tycker att pretentiös är ett positivt adjektiv. Det är en gammal tradition och få musiker har fingertoppskänsla att behärska detta grepp idag där det är lätt att hamna i Christer Sjögren-facket, och det gör ingen människa glad.

Ladda ner och njut av dessa pärlor:
Weeping Willows – While I’m Still Strong
Frank Sinatra – Both Sides Now
The Divine Comedy – The Frog Princess
Chris Isaak – Wicked Game
The Ark – Calleth You, Cometh I
Richard Hawley – Valentine
Dusty Springfield – You Don’t Have To Say You Love Me

/K