Joel Alme - ny singel och skivbolag

Joel Alme har lämnat pojkarna på Sincerely Yours för att samarbeta med Razzia Records och har med producenten Mattias Glavå (Broder Daniel Forever, Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg, Cruel Town etc) spelat in ett album som väntas komma i början av 2010. Det ryktas om Waiting For The Bells som titel men inget är bekräftat i skrivande stund.

Första singeln You Will Only Get It Once släpps den 2a december och är i mina öron inte lika stark som The Queen's Corner men följer samma recept med stråkar och romantik. Ett plus är att den klockar in på fantastiska 1.56, en utmärkt längd för popsinglar.

Lyssna via videon och ladda ned den nedan.

Download:
>>Joel Alme - You Will Only Get It Once<<

/K

Fotbollshymn

Teddy Sheringham, Ulf Lundberg & Stefan Rehn, Djurgården - 1985

Förra årets kanske vackraste låt var utan tvekan Joel Almes A Young Summer's Youth. Den baserades som bekant på lika vackra Utan personlig insats från Hästpojkens debutalbum Caligula som släpptes några månader tidigare och där Joel även var basist. Nu har den gamle göteborgaren skrivit om den till IFK Göteborg som med sitt mindesvärdeskomplex kände att de behövde en hymn innan matchstart som Stockholmsklubbarna.

Snart skiner Poseidon är den nya titeln och jag hatar det då mitt hjärta klappar för Djurgården och originallåten.

/K

Västkusten

De senaste åren har Sveriges pophuvudstad varit suveräne Göteborg. Det har funnits få kombattanter om den titeln vågar jag påstå. Jag kan dock inte sätta fingret på vad det beror på och har själv en väldigt distanserad relation till staden med få besök från min sida.
Jag vill gärna tro att det beror på en längtan av flykt med blicken mot kontinenten, sjömansromantiken och närheten av havet i allmänhet, men det köper jag inte riktigt. Jag har t.o.m. knappt ens vid mina få besök där sett skymten av vatten utom från skyn och avfärdar härmed Göteborg som en riktig kuststad.

Är det lillebrorskomplexet och revanschlusta gentemot huvudstaden som driver popmakarna? Eller är det rent av saknaden av den som gör att popklimatet frodas och att människor blir mer avslappnat kreativa och produktiva än någonsin?

När jag då funderade på dessa frågeställningar på tunnelbanan hem ikväll slogs jag av en lustig tanke...


Jag såg ett samband mellan fotboll och popmusik nämligen. Slumpartat förmodligen men en ganska svindlande tanke.

På 90-talet var det Göteborg och främst då IFK Göteborg som gick i bräschen i svensk fotboll med stora framgångar på hemmaplan och internationellt. Samtidigt i Stockholm fanns en vibrerande popscen med Lollipopfestivalen, Hannas krog där bl.a. tidiga Blur, Oasis och Kent spelade. Weeping Willows, Stefan Sundström och Olle Ljungström slog igenom på bred front med sitt berättande.

När sedan kalendern visade 00-tal blev det istället stockholmslagen (DIF) som briljerade på fotbollsplanen och de trendängsliga 08:orna koncentrerar sig numera istället på att finna den senaste bloggtechnon att yppa för sina DJvänner.

Så nu är vi alltså här 2008 där Göteborg totalt dominerar popscenen och har i Way Out West-festivalen en otroligt framgångsrik festival med ljus framtid så att t.o.m. Goliat från Hultsfred darrar om knäna.

Jag anar en konspiration mellan SvFF (Sveriges fotbollsförbund) och svensk skivindustri och media.

Med detta konspiratoriska svammel vill jag ta av mig hatten samt buga och bocka för all pop från västkusten som vi bjuds på. Det blir nu spännande att se vem som bär ledartröjan i nästa årtionde. Vem tror ni?

Balearisk och luftig pop för sommarljumna dansgolv - download
Air France – No Excuses
Boat Club – All The Time
The Embassy – Time’s Tight
The Honeydrips – (Lack of) Love Will Tear Us Apart
Studio – No Comply
The Tough Alliance – Neo Violence

Gitarrbaserad pop för flyktbenägna - download
Almedal – ”A”
Bad Cash Quartet – Searching Is Killing Me
Broder Daniel – Happy People Never Fantasize
Franke – Ställs mot dig
Håkan Hellström – Hurricane Gilbert
Joel Alme – The Queens Corner


(Denna artikel publicerades tidigare men föll bort)

/K