Inget Accelerator 2009

Det blir tyvärr inget Accelerator i år rapporterar de på sin websajt. Anledningen uppges vara bristen av tillgängliga artister och rätt lokal till dessa men de ska försöka att återkomma 2010. En stor kulturell förlust säger jag.

Accelerator är en perfekt smal stadsfestival som månt och mycket är bättre än Way Out West som både vill vara en stor parkfestival och liten klubbfestival. Att det dessutom utspelar sig i Stockholm gör det något behändigare för mig.

Festivalen började redan år 2000 och hade festivaler runt om i rikets tre största städer innan de 2007 blev Accelerator i deras nuvarande form och hade sin festival det året på Frescatiområdet vid Universitet i Stockholm och förra året fanns de på Münchenbryggeriet mitt på ett soligt Södermalm.

Band of Horses, 2008

Artister som spelat på festivalen är suveräner som; Elliot Smith, Flaming Lips, The Strokes (innan hypen), Arab Strap, Cat Power, The Embassy, Doves, Daniel Johnston, Wilco, The Tough Alliance, Sonic Youth, Hot Chip, Junior Boys, Jamie T, Studio, Lykke Li, Rufus Wainwright, Band of Horses, Vampire Weekend, The Teenagers och MGMT.

Inga dåliga bokningar det. Enda misstaget som gjordes var att inte förutspå att förra årets Duffy skulle bli storsäljare på landets Statoilmackar.

Däremot anordnar Accelerator en spelning med TV On The Radio på Debaser Medis den 30e juli. De släppte ju ett nytt album förra året och keyboardisten tillika producenten David Sitek producerade ju även en av förra årets med bästa skivor Scarlett Johansson - Anywhere I Lay My Head.

/K

Little Boots

Jag har blivit kär och denna gång är det på riktigt. Little Boots heter hon och råkar dessutom vara den mest förtjusande kreativa discopopstjärnan på himlavalvet. Blackpool kommer hon ifrån så det blir väl där jag firar mina framtida julaftnar. Jag ville gärna dela med mig av henne om någon missat hennes smittade låtar och stämma. Varsågoda.

Hon gör världens mest innovativa och självklara cover av Hot Chips Ready For The Floor endast med hjälp av sin fina röst och en Tenori-On som Yamaha utvecklat.

Little Boots - Ready For The Floor (Hot Chip)

Little Boots - Meddle (Live, Jools Holland)

Jag rekommenderar att bokmärka hennes sida på YouTube för hon publicerar en ny cover varje vecka som något fan önskat. Eller lyssna på egna popkarameller på hennes MySpace eller besök hennes webbsajt för blog och gratis nedladdning.

 

/K

Årets besvikelser

Snart kommer listan som ni alla har gått och sucktat efter hela hösten och halva vintern dvs. la vie sportives årslista. Det är ännu ett par finjusteringar kvar men snart så landar den här. Vi har fortfarande inte bestämt oss för vilken form eller format den ska ha, men känner oss ganska så säkra på namnen och titlarna. Håll koll här framöver så dyker den/dom upp.

Som en liten warm up kommer jag idag att lista 2008-års största besvikelser. Sånt som skulle varit bra men bara blev pannkaka istället.

Håkan Hellström - För Sent För Edelweiss
Kanonen För En Lång Tid kommer att stå sig fint tillsammans med Ramlar, Kom Igen Lena och En Midsommarnattsdröm på en ev. framtida singelsamling. Resten utav skivan var mest en jämntjock historia utan den där riktiga Håkan-nerven i låtarna som vi vanligtvis älskar så mycket. En mellanskiva med ovanligt få toppar. Håkan börjar bli ojämn.

Kent - Box 1991-2008
Sveriges största och bästa band visade sig endast leva till det förstnämnda när de släppte sin första box. Med låtar som alla redan hade hört försökte Jocke Berg att salta boxen genom att slänga med ett par undermåliga demos som inte ens den mest inbitne hade någon glädje av. Använd som bokstöd istället.

Hot Chip - Made In The Dark
Minns någon ens att den här skivan kom i år? Nej, tänkte väl det. Den kom alla fall i början av februari och skulle vara uppföljaren till superhippa The Warning. Förväntningarna var höga men resultatet blev bara ett enda stort magplask. Nån fin elektronisk ballad hit och dit men annars en trist uppvisning i evigt studiorunkande.

Oasis - Dig Out Your Soul
Engentligen borde jag inte ha med den här skivan överhuvudtaget. Vilka var oddsen på att Noel Gallagher skulle börja skriva låtar som gick att lyssna på igen? Men, som det heter: hoppet är det sista som lämnar människan. Och jag hoppas verkligen varje gång Oasis släpper nytt att dom ska låta så där underbart jävla självklara som de gjorde under andra halvan av 90-talet. Jag lär mig visst aldig...

Death Cab For Cutie - Narrow Stairs
Svår sa vissa. En platta som växer med tiden sa andra. Dålig säger jag. Death Cab For Cutie valde fel väg att gå efter succèplattan Plans. Istället för att bygga vidare på de smarta arrangemangen från 2005 målade man in sig i ett hörn. Låtarna kändes rent av halvfärdiga. Marching Bands Of Manhattan och Soul Meets Body kanske bara var två tillfälliga lyckoträffar.

/A