Is This It och tidens tand

År 2001 slog The Strokes ned som en bomb med debutalbumet Is This It (ja, utan frågetecken) och hela världen enades om dess briljans, mig inräknad. Bandet kan även anklagas för Cheap Monday-jeansens framgång samt berömmas för utrotningen av Tv4-slipsen i förmån för smala sådana.

Jag missade deras konsert på Accelerator där alla närvarade men såg dem senare på Cirkus och lämnades med en jahakänsla, något som idag även infinner sig när jag lyssnar på albumet och som infann sig redan när hajpen och dimman lättade.

Skivan förtjänar ingen legendstatus. Den låter trött, har några habila spår och ett par som inte ens är b-sidematerial.

En journalist på NME skräder inte orden i sin krönika om albumet som är läsvärd, alltid retar det någon. Läs den >>här<<.

/K

Popaganda - en summering

Förra helgens Popaganda hade en line-up som hade varit inspirerande '07 eller Accelerator '08 men det till trots är det alltid gemytligt med en stadsfestival i sin hemstad.

Johnossi slutar aldrig att förvåna mig med sitt rika ljud och passionerade framförande. MGMT var en blöt och spretig tillställning där de ständigt brottas med publikens vurm för de dansanta electrolåtarna och deras egna förkärlek till psykedelisk rockmusik. [ingenting] har blivit ordentligt varma i kläderna på större scener och gör inga misstag. Camera Obscura var de enda jag såg som jag inte tidigare upplevt live och önskar att det ännu vore så. Det var en sömnig dansbandshistoria över hela spektaklet.
Sist såg jag Florence Valentin som skapade ett gott tryck som vanligt men som kanske har blivit alldeles för varma i kläderna? Jag syftar då till mellansnacket som likt Håkan Hellström börjar kännas väldigt repeterat.

/K

Way Out West - en summering

Nyligen hemkommen från Göteborg - jag hade anledning att stanna längre - tänker jag nu summera mina intryck från Way Out West-festivalen. Det ska även nämnas att jag ofta lägger stor vikt på fest i festival och avskyr att stressa från spelning till spelning. Kvalitet över kvantitet är min melodi men med hänsyn till min festivalpartner har jag sett fler band jag vanligtvis skulle undvikit.

Beirut levererade sin Emir Kusturica-muzak på fredagseftermiddagen i ett par alldeles för stora skor och var olidligt tråkigt. De hade passat bättre i en hiss på ett närliggande hotell.

Countryrockarna i Band of Horses förlorade på tidpunkten och den låga ljudvolymen men bjöd ändå på en bra och uppsluppen konsert. Ben Bridwell sjunger alltid lika gudomligt även om det var mer intensivt och känslomässigt på förra årets Accelerator.

Detta var årets hittills största konsertbesvikelse och då syftar jag även till vårens spelning på Cirkus. Här i Slottsskogen kändes Glasvegas oengagerade, slöa och det tände tyvärr inte till förrän i avslutande Daddy's Gone. Med fler skivor och låtar i bagaget och ett mindre hajpat år bakom sig kan de säkert komma att bli lysande.

Den som riffar mest och gör flest taktbyten innan han dör vinner! Så tänkte Arctic Monkeys och jag väntar fortfarande på att de ska skriva sin första låt. Det mest överskattade från en brittisk ö sedan, Tony Blair?

Christopher Sanders soloalbum fick mig att äntligen förstå [ingenting] (obs: ej ordvits) som tidigare gått mig lite förbi. Nu hoppar jag också på hyllningståget när de i höst kommer att slå igenom på allvar.
Denna spelning var finstämd förstärkt av Sibille Attars stämma, rå och dansant då användandet av en rytmsektion är oerhört effektivt. De har även en riktig fin singel i Hallelujah och producenten Jari Haapalainen gästade även han scenen, något onödigt men gulligt.

"Det känns fint att vara tillbaka i Stockholm" sa Olle Ljungström tidigt i konserten och fortsatte sedan att leverera det bästa av mellansnack. Musiken då? På sina ställen lite spretigt men ändock väldigt underhållande och han har trots allt skrivit några svenska klassiker.

Det har blivit några spelningar med Florence Valentin för mig under året och denna var den absolut bästa. Bandet har verkligen vuxit till sig för större scener och gester och Love Antell är stundom en inspirerande och underhållande predikare men som även kostar på sig lite publikfrieri.
Den göteborgska pressen som avfärdade detta som Håkan Hellström-pastischer har blivit skrattretande hemmablinda då den enda gemensamma nämnare de har är hemspråket. För Håkan Hellström är Florence Valentin en liten prick i horisonten.

Jag har avfärdat den mesta av shoegaze tidigare på bloggen och jag avskyr hårdrock. Detta min vän är precis detta i en outhärdlig symbios. Mina tankar gick till kultfilmen Spinal Tap och diskussionen runt volymknappen på deras gitarrförstärkare som går ända upp till 11 i stället för 10.
Käre bandmedlemmar i My Bloody Valentine, det blir inte bättre för att man spelar så högt att varken en enda textrad, ackordbyte eller slinga hörs igenom.
Kommer du ihåg hur det var som trött och grinig tonåring när du låg och sov i pojk- och flickrummet när mamma plötsligt kom in med dammsugaren?

När jag såg Lily Allen på Berns för några år sedan var hon oförskämt fräsch och smått unik i sin blandning av stilar, nu är jag rädd att hon förlorat mycket av det. Denna konsert som drog den största publiken gick tyvärr på autopilot och om man blundade kändes det ibland som att valfri MTV-tjej kunde stått på scenen. Lily har dock fortfarande en förtjusande röst men som får alldeles för lite spelrum.

I övrigt känner jag att Way Out Wests problem är att de fortfarande vill vara en liten indiefestival men lider samtidigt av växtvärk och Hultsfred-komplex att banden sällan är i sina rätta element. Och samspelet med klubbarna hade i år förbättrats något men är fortfarande alldeles för utanför festivalen och bör bakas in i Slottsskogen där utrymmet inte tordes vara något problem. Festivalen är dock ännu ung och kommer förhoppningsvis utvecklas innan den avvecklas.

/K

Vol. 4

Vol. 4 är namnet på en ny klubb på Hornstull Strand som drivs av personerna bakom bl.a. Accelerator, Slow Blow, Go Bang! och Trädgården. Som man kan misstänka har klubben inga musikaliska ramar vilket känns härligt opretentiöst i en stad som översvämmas av trendig tech-house.
Premiären är nästa fredag den 15e maj och live spelar min vinterfavorit; Jonathan Johansson. De har även lyckats boka mina höstfavoriter i The Pains Of Being Pure At Heart som spelar den 31a juli.

21-02 / 18år / Priset varierar pga gäst

Mer information hittar du >>här<<.

/K

The Twelves - Remix

Electroduon The Twelves gör inte bara egen fin musik, de är dessutom remixexperter. Resultatet blir ofta åttiotalsdoftande discorökare och några av dessa kan du ladda ner här.

De har nyligen vågat sig på den heliga kon och kanske en av världens bästa poplåtar genom tiderna, nämligen A-Ha's Take On Me. Den laddar du ner >>här<<.

Även den brittiska hypen och 2009-års gonnabe La Roux och hennes singel In For The Kill har passerat deras remixfilter, den laddar du ner >>här<<.

En av förra årets största snackisar var amerikanska Black Kids som dessutom besökte Acceleratorfestivalen. Deras hit I'm Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance With You ekade på otaliga dansgolv hela våren och sommaren och hemma hos mig var det obligatoriskt att spela The Twelves remixen på denna låt vid varje fest, den pärlan laddar du ner >>här<<.

Mera lyssning på respektives MySpace:
The Twelves
A-Ha
La Roux
Black Kids

/K

Inget Accelerator 2009

Det blir tyvärr inget Accelerator i år rapporterar de på sin websajt. Anledningen uppges vara bristen av tillgängliga artister och rätt lokal till dessa men de ska försöka att återkomma 2010. En stor kulturell förlust säger jag.

Accelerator är en perfekt smal stadsfestival som månt och mycket är bättre än Way Out West som både vill vara en stor parkfestival och liten klubbfestival. Att det dessutom utspelar sig i Stockholm gör det något behändigare för mig.

Festivalen började redan år 2000 och hade festivaler runt om i rikets tre största städer innan de 2007 blev Accelerator i deras nuvarande form och hade sin festival det året på Frescatiområdet vid Universitet i Stockholm och förra året fanns de på Münchenbryggeriet mitt på ett soligt Södermalm.

Band of Horses, 2008

Artister som spelat på festivalen är suveräner som; Elliot Smith, Flaming Lips, The Strokes (innan hypen), Arab Strap, Cat Power, The Embassy, Doves, Daniel Johnston, Wilco, The Tough Alliance, Sonic Youth, Hot Chip, Junior Boys, Jamie T, Studio, Lykke Li, Rufus Wainwright, Band of Horses, Vampire Weekend, The Teenagers och MGMT.

Inga dåliga bokningar det. Enda misstaget som gjordes var att inte förutspå att förra årets Duffy skulle bli storsäljare på landets Statoilmackar.

Däremot anordnar Accelerator en spelning med TV On The Radio på Debaser Medis den 30e juli. De släppte ju ett nytt album förra året och keyboardisten tillika producenten David Sitek producerade ju även en av förra årets med bästa skivor Scarlett Johansson - Anywhere I Lay My Head.

/K

Festivalkoll

Nu börjar sommarens rockfestivaler spänna sina muskler. Idag står det klart att Roskildefestivalen kommer att ha anglofiltema då Oasis är klara och får samsas om stjärnglansen tillsammans med Coldplay och Madness. Vår svenska stolthet Dungen får blygsamt flumma på en mindre scen.

Arvikafestivalen som redan sitter på triumfkortet i Depeche Mode presenterade idag popjournalisters stora våta dröm, nämligen Fleet Foxes. Favoriter hos mig som Parken och Thåström kommer att sällskapa.

Vid sjön Hulingen i Hultsfred kan man i sommar beskåda arenapopparna The Killers, skapopparna Madness men även fina svenska akter som Hello Saferide, Peter, Björn & John och Frida Hyvönen.

Peace & Love i Borlänge har som traditionen råder en heldel rock på schemat som t.ex. Mötley Crüe men även namnkunniga popakter som Håkan Hellström, Lykke Li, Jonathan Johansson, Parken och Pete Doherty kommer att dyka upp.

Från Göteborg och Way Out West hörs det fortfarande ingenting men det är säkert bara en tidsfråga innan de serverar oss med godsaker.

Jag själv har gjort mitt på tältande festivaler med åtskilliga år i småländska skogar och på Roskilde. Om jag inte gör ett gästinhopp på Arvika blir det nog av att jag blickar västerut eller stannar i huvudstaden för Accelerator. Vi får se.

/K