









/P
I dag är det 30 år sedan John Lennon mördades och minnet av honom hedrar jag med bilder. Jag skulle kunna skriva en blödig text om varför han är den störste för mig men jag låter bli. Titta i stället på bilderna, noggrant, och lyssna på låten, det blir inte mycket vackrare än så.



Lennon signerar albumet Double Fantasy åt sin mördare Mark David Chapman, endast timmar före dådet.
David Hemmings från Michelangelo Antonionis sextiotalsklassiker; Blow-Up.
Uppföljaren till debuten My Aim Is True ('77) av Elvis Costello & The Attractions var This Year's Model ('78). Den, liksom debuten, samt de efterföljande Armed Forces ('79) och Get Happy! ('80) var alla producerade av Nick Lowe.
Uppdatering: Även übercoole Jarvis Cocker hyllade Costello under nittiotalet.
Theophilus London avhandlades av la vie sportive för över 1,5 år sedan, läs >>här<<. Där kan du även ladda ned ovanstående album alldeles gratis.
Den store Costello-beundraren Per Gessle ville också dra sitt strå till stacken.









På min topp-10 finner du The Jam, och det baserar jag endast på deras singlar, albumen nådde aldrig ända fram. Stilmässigt var de däremot ofelbara trots Bruce Foxtons Bowie-inspirerade hockeyfrisyr, detta tack vare the modfather; Paul Weller.


