Jag ansåg mig själv som en sträng ateist men funderar nu på om jag kan ha mjuknat och numera klassas som agnostiker efter det här./K
Jag ansåg mig själv som en sträng ateist men funderar nu på om jag kan ha mjuknat och numera klassas som agnostiker efter det här.
Medan den ena av oss är på - vad jag har förstått - Morrissey-karneval i Manchester har jag som ensam skrivare fått fria händer här på bloggen. Känns ganska bra faktiskt. Nu kan vi gemensamt sparka ut all nyindie som endast har som unisont mål att göra bästa covern på The Smiths eller ovan nämnda Morrissey. Skämt åsido. Det jag ville ha sagt är att det kommer att dyka upp lite nya och annorlunda saker här på bloggen än vad ni har varit vana med under de senaste veckorna. Vi börjar redan idag.
...där de påbörjat inspelningarna av sitt åttonde album och ska nu stänga in sig i Bunkern för att fortsätta det som enligt Jocke Berg kommer bli det bästa de gjort. Allt detta och ännu mera skriver Herr Berg om i deras egna forum som du kan läsa >>här<<.
Pacific - Reveries. Bra skiva. Spelade den ganska mycket förra våren när den släpptes och den låter fortfarande oväntat bra (drog igenom hela plattan senast idag faktiskt). Pacific arbetar för övrigt med nytt album och det är så klart trevliga nyheter.
Jag kikade i min glaskula idag och fann att Magnus Carlson från Weeping Willows befinner sig i studion de närmsta två veckorna för att spela in material till en kommande soloskiva. Senast vi hörde något från den karriären var samarbetet med Eggstone på 2003års Ett kungarike för en kram. Magnus har sedan den skivan hunnit med två, enligt mig, tråkiga Weeping Willows-album, ett samlingsalbum och den småtrevliga DVDn Live in Helsinki så jag är nyfiken på hur ett soloalbum skulle låta idag.
Sssch...skvallra inte för någon, det här är mellan dig och mig. Festivalen Where The Action Is ska snart presentera delar av sin line-up för sommaren men vi har redan tre namn, nämligen Neil Young, Nick Cave och Duffy. En hyfsat spännande line-up måste jag ändå säga då festivalen annars vurmar för övertrötta garagerockband som The Hellacopters, Sahara Hotnights och The Hives.
Jacob Frössén har följt Olle Ljungström med kamera sedan 2006 och det hela har resulterat i en film som nu äntligen ska visas för publik. Regissören Jacob Frössén och Olle Ljungström hade inga som helst band eller kopplingar med varandra innan själva filmandet startade. Deras vänskap växte istället fram under resans gång, vilket de hoppas återges i porträttet.
Är väl inte så jätteintresserad av såna här grejer engentligen, men lineupen känns ändå lite småkul. Rent spontant blir jag lite sugen på Lily Allens coverval av Straight To Hell, Hot Chips tolkning av Transmission och TV On The Radio med Heroes. Det är sällan covers blir riktigt kul, artister som tolkar sina idoler tenderar ofast att visa för mycket respekt till orginalverket men jag hoppas att ovan nämnda vågar sätta sin egen musikaliska prägel på låtarna.