"I was crawling through a festival way out west"

Rubriken är skriven av min stora hjälte Joe Strummer och är de inledande raderna i den briljanta singeln Coma Girl från hans sista album Street Core. Med det sagt åker jag nu till Göteborg för Way Out West-festivalen.
Några av de jag tänkt se är bl.a. Band of Horses, Antony & the Johnsons, Glasvegas, Echo & the Bunnymen, [ingenting], Olle Ljungström, Florence Valentin, My Bloody Valentine och Lily Allen. Vi ses där!

/K

Echo & the Bunnymen till Way Out West!

Coola Ian McCulloch tar sina bandmedlemmar i Echo & the Bunnymen och besöker Slottskogen i sommar för att bjuda på den bästa av post-punk-pop-shoegaze-indie som bara de kan.
Härmed är det också officiellt att Way Out West är Sveriges bästa festival och har Nordens bästa line-up. Nu behöver jag bara resesällskap. Anyone?

Tidigare klara favoriter hos mig:
Lily Allen
My Bloody Valentine
Band of Horses
Antony & the Johnsons
Fever Ray

/K

The Connells (!)

Usch, vilka förutfattade meningar man har ibland. Det är som Bob Dylan sjöng; "Don't criticize what you can't understand", de orden äter jag upp just nu. Varför? I några månader har jag lyssnat en heldel på The Connells, bandet jag nonchalant trodde bara var trubadurhitten '74-'75. I själva verket släppte de en bländade debut 1986 vid namn Darker Days. Det är drivig indie med janglygitarrer och en smula keltisk folkmusik, tänk The Smiths och Echo & the Bunnymen.

 

Uppföljaren Boylan Heights från 1987 är inte dum den heller. Särskilt antikrigslåten Over There med Forever Young-doftande trumpeter. Börja där!

/K