Stilikon #8 - Anna Karina

Just nu befinner jag mig på en strand vid Medelhavet, precis som Anna Karina gör i Jean-Luc Godards eminenta Pierrot le fou.
Danska Anna Karina är förmodligen bland det snyggaste som någonsin stått på ett par ben. Men hon var inte bara snygg, hon hade talang också; se bara filmer som Une femme est une femme, Vivre sa vie, Alphaville, Bande á part, och redan nämnda Pierrot le fou. Sedan har hon givetvis, som alla andra donnor som betydde något på 60-talet, spelat in musik med Serge Gainsbourg, här på soundtracket till filmen Anna.











Download:
>>Anna Karina - Sous le soleil exactement<<

/P

Tobias Fröberg har blivit med pop

Trots väldokumenterade eksem av mina tidigare försök med singer/songwriter-genren gav jag den en ny chans häromdagen. Gotlänningen Tobias Fröberg har nyligen släppt albumet The Big Up och till min stora förvåning innehåller den pop, riktigt bra sådan dessutom.

Det är alltid lika berusande när något klaffar direkt, jag blir manisk och syftar nu på två låtar. Den ena är I Hope That I Die Before You, 2.0-versionen av Alphavilles evigt unga Forever Young, samt den fåordiga men ack så fina kärleksgospeln Baby! Baby! Baby!. Bitvis låter han faktiskt som det tidiga The Tough Alliance.

Lyssna och dina synder ska förlåtas!

Download:
>>Tobias Fröberg - The Big Up<< (via MU)

>>Lyssna via MySpace<<

/K

The Connells (!)

Usch, vilka förutfattade meningar man har ibland. Det är som Bob Dylan sjöng; "Don't criticize what you can't understand", de orden äter jag upp just nu. Varför? I några månader har jag lyssnat en heldel på The Connells, bandet jag nonchalant trodde bara var trubadurhitten '74-'75. I själva verket släppte de en bländade debut 1986 vid namn Darker Days. Det är drivig indie med janglygitarrer och en smula keltisk folkmusik, tänk The Smiths och Echo & the Bunnymen.

 

Uppföljaren Boylan Heights från 1987 är inte dum den heller. Särskilt antikrigslåten Over There med Forever Young-doftande trumpeter. Börja där!

/K