Idag vaknade jag med en ovanligt positiv känsla för att vara en söndag. Det behövdes ingen Non Je Ne Regrette Rien av Edith Piaf så jag spisade i stället Francoise Hardy på behaglig volym och tittade på mina favoritfotografier från mitt bibliotek, samt bildgooglade nya.
Tänkte dela dessa med dig som inspiration. Man blir ju så glad.
Okänd sjöman tillika backdrop på nya Morrissey-turnén.
Natalie Portman ur Leon.
Kyss.
Okänd italiensk gubbe som är utomordentligt stilig.
Jean-Paul Belmondo och Jean Seberg ur Godards À Bout De Souffle.
Jane Birkin.
En ung Ingmar Bergman i gräset.
Francoise Hardy och The Vogue Years är dagens soundtrack.
France Gall vet hur tennis ska spelas.
Världens vackraste Anna Karina.
/K
Anna Karina
Man förstår varför My Favorite inte längre finns när man läser låtskrivaren Michael Grace Jrs ord om saknaden efter avhoppade vokalisten Andrea Vaughn. Jag tror inte ens att man behöver vara särskilt bevandrad i den franska nya vågen för att förstå hur viktig hon var för bandets fortlevnad. "She was the Anna Karina to my Jean-Luc Godard, the poetry in my Alphaville."
Det blev bara två album, Love At Absolute Zero och The Happiest Days Of Our Lives, innan My Favorite hastigt tog farväl en dag i september 2005. Om saknaden känns för stor har resterande My Favorite-medlemmar ur askan av bandet startat The Secret History. Det som till en början var ett imaginärt projekt som tog sin början i marginalerna till en morgontidning och skulle bli "a resurrection of the record, a search for a new Nico, a crime to end all crimes. The last battle."
Michael Caine
Jane Birkin
Bibi Andersson och Liv Ullman
Anna Karina
Alain Delon
Agnetha Fältskog
