skip to main |
skip to sidebar
Man förstår varför My Favorite inte längre finns när man läser låtskrivaren Michael Grace Jrs ord om saknaden efter avhoppade vokalisten Andrea Vaughn. Jag tror inte ens att man behöver vara särskilt bevandrad i den franska nya vågen för att förstå hur viktig hon var för bandets fortlevnad. "She was the Anna Karina to my Jean-Luc Godard, the poetry in my Alphaville."Jag har alltid hyst en fäbless för band med förmågan att drapera allvarsamma texter över romantiskt sprudlande popmelodier. My Favorite var inget undantag; de skrev ständigt om utanförskap och ouppfyllda drömmar. Texter som sedan framfördes av Michael Grace Jr och den bedårande, klara stämman tillhörande Andrea Vaugn - "The kind of popstar Jane Austen would have created". Deras röster svävade i någon sorts perfekt harmoni som fick en att stanna till.
Det blev bara två album, Love At Absolute Zero och The Happiest Days Of Our Lives, innan My Favorite hastigt tog farväl en dag i september 2005. Om saknaden känns för stor har resterande My Favorite-medlemmar ur askan av bandet startat The Secret History. Det som till en början var ett imaginärt projekt som tog sin början i marginalerna till en morgontidning och skulle bli "a resurrection of the record, a search for a new Nico, a crime to end all crimes. The last battle."Om de hittade en ny Nico vet jag inte, men de fann Lisa Ronson (dotter till Mick Ronson, David Bowies gitarrist tillika producent av Morrisseys Your Arsenal) och Erin Dermody, sedan blev The Secret History verklighet. För mig kommer tomrummet aldrig fyllas, då The Secret History faktiskt i mångt och mycket låter som ett sämre, tämligen magilöst My Favorite.Om du lyckats missa Long Island-bandet eller bara behöver påminnas presenterar jag härmed My Favorite.Download:>>la vie sportive presenterar: my favorite<<1. Let's Stay Alive2. Cult Hero, Come Home3. Absolute Beginners Again4. Badge (Grace Under Pressure)5. Homeless Club Kids6. Absolute Zero7. The Informers8. 17 Berlin9. Burning Hearts10. The Suburbs Are Killing Us11. The Black Cassette12. The Happiest Days Of My Life13. Working Class Jacket>>The Secret History - It's Not The End of The World, Jonah<<(Spår från Desolation Town EP '08)/K2 (gästinlägg)
Jag drabbas allt oftare av musiktorka, med det menat att trots ett digert bibliotek finner jag inget att lyssna på. Anledningen till detta är att den flesta av musiken släppt på 00-talet har en livslängd jämförbart med lättmjölk, särskilt de senare åren.
Jag är även sagolikt trött på livemusik då jag ständigt blir besviken när mina nya favoritartister aldrig lyckas överföra sin musik från hemmet till scenen. Laptopsyndromet?Detta har lett till att jag den senaste tiden blickat tillbaka och nu senast till sjuttiotalets rock och pop.Jag har till kvällens förfest sammanställt en samling av riviga, melodiösa och dansanta låtar på Spotify som du kan ta del av >>här<<.1. Edison Lighthouse - Love Grows (Where My Rosemary Goes)2. Steve Harley & The Cockney Rebel - Make Me Smile3. T. Rex - Children Of The Revolution4. Roxy Music - Street Life5. David Bowie - Sufragette City6. Mott The Hoople - All The Young Dudes7. Elvis Costello & the Attractions - Oliver's Army8. Slade - Cum On Feel The Noize9. The 101ers - Keys To Your Heart10. Rod Stewart - Sweet Little Rock 'N' Roller11. The Rolling Stones - Happy12. Sex Pistols - Silly Thing13. The Who - The Seeker14. Iggy Pop - The Passenger15. The Knack - My Sharona16. New York Dolls - Trash17. Patti Smith Group - Redondo BeachTrevlig kväll!/K
Idag har jag spatserat söders gator och blivit ett par byxor, en skjorta och en CD-skiva rikare. Dessutom blev jag blöt av ett ljuvligt sommarregn. När jag nu lagar en trevlig middag här hemma spisas denna blandning jag knåpade ihop på Spotify, ladda ner den >>här<<.SommarregnJamie T - Sticks N' StonesDavid Bowie - Modern LoveCockney Rebel - Make Me Smile (Come Up And See Me)Bruce Springsteen - Bobby JeanAvner - BesattThe Field Mice - SensitiveJonas Game - Kids N' DreamersGipsy Kings - Hotel CaliforniaThe Kinks - This Time TomorrowEmpire Of The Sun - We Are The PeopleFever Ray - When I Grow Up (Dan Lissvik remix)Arcade Fire - Rebellion (Lies)Trevlig lyssning!/K
”Jag tänker bli en legend, en David Bowie. Jag vill inte bara ha radiohits utan även låtar som blir klassiker” - Johan Palm./A
Idag fyller en viss David Bowie år. Elvis Presley skulle också ha firat sin födelsedag just idag om han fortfarande hade varit vid liv. Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i Bowies allra glammigaste period men jag älskar Berlin-trilogin. Framför allt Low och Heroes. Odödlig musik som fortfarande lyckas låta modern och utmanande trots att den har över trettio år på nacken.
David Bowie för mig:
Station To Station (1976)
Low (1977)
Heroes (1977)
Lodger (1978)
Scary Monsters (1980)
/A
I den brittiska författaren Thomas Jerome Seabrooks bok Bowie in Berlin: A new career in a new town handlar det om - som titeln avslöjar - Bowies produktiva tid i staden med albumen Low och Heroes som bägge släpptes 1977. Med sig hade han även en produktiv Iggy Pop. Jan Gradvall använde boken som en guidebok när han besökte staden. Läs om hans resa här!
Man förstår varför My Favorite inte längre finns när man läser låtskrivaren Michael Grace Jrs ord om saknaden efter avhoppade vokalisten Andrea Vaughn. Jag tror inte ens att man behöver vara särskilt bevandrad i den franska nya vågen för att förstå hur viktig hon var för bandets fortlevnad. "She was the Anna Karina to my Jean-Luc Godard, the poetry in my Alphaville."
Det blev bara två album, Love At Absolute Zero och The Happiest Days Of Our Lives, innan My Favorite hastigt tog farväl en dag i september 2005. Om saknaden känns för stor har resterande My Favorite-medlemmar ur askan av bandet startat The Secret History. Det som till en början var ett imaginärt projekt som tog sin början i marginalerna till en morgontidning och skulle bli "a resurrection of the record, a search for a new Nico, a crime to end all crimes. The last battle."
