la vie sportive presenterar: my favorite

Man förstår varför My Favorite inte längre finns när man läser låtskrivaren Michael Grace Jrs ord om saknaden efter avhoppade vokalisten Andrea Vaughn. Jag tror inte ens att man behöver vara särskilt bevandrad i den franska nya vågen för att förstå hur viktig hon var för bandets fortlevnad. "She was the Anna Karina to my Jean-Luc Godard, the poetry in my Alphaville."

Jag har alltid hyst en fäbless för band med förmågan att drapera allvarsamma texter över romantiskt sprudlande popmelodier. My Favorite var inget undantag; de skrev ständigt om utanförskap och ouppfyllda drömmar. Texter som sedan framfördes av Michael Grace Jr och den bedårande, klara stämman tillhörande Andrea Vaugn - "The kind of popstar Jane Austen would have created". Deras röster svävade i någon sorts perfekt harmoni som fick en att stanna till.

Det blev bara två album, Love At Absolute Zero och The Happiest Days Of Our Lives, innan My Favorite hastigt tog farväl en dag i september 2005. Om saknaden känns för stor har resterande My Favorite-medlemmar ur askan av bandet startat The Secret History. Det som till en början var ett imaginärt projekt som tog sin början i marginalerna till en morgontidning och skulle bli "a resurrection of the record, a search for a new Nico, a crime to end all crimes. The last battle."
Om de hittade en ny Nico vet jag inte, men de fann Lisa Ronson (dotter till Mick Ronson, David Bowies gitarrist tillika producent av Morrisseys Your Arsenal) och Erin Dermody, sedan blev The Secret History verklighet. För mig kommer tomrummet aldrig fyllas, då The Secret History faktiskt i mångt och mycket låter som ett sämre, tämligen magilöst My Favorite.

Om du lyckats missa Long Island-bandet eller bara behöver påminnas presenterar jag härmed My Favorite.

Download:
>>la vie sportive presenterar: my favorite<<
1. Let's Stay Alive
2. Cult Hero, Come Home
3. Absolute Beginners Again
4. Badge (Grace Under Pressure)
5. Homeless Club Kids
6. Absolute Zero
7. The Informers
8. 17 Berlin
9. Burning Hearts
10. The Suburbs Are Killing Us
11. The Black Cassette
12. The Happiest Days Of My Life
13. Working Class Jacket

>>The Secret History - It's Not The End of The World, Jonah<<
(Spår från Desolation Town EP '08)

/K2 (gästinlägg)

Stilikon #5 - Alain Delon

Idag hyllar jag franska skådespelaren Alain Delon som med sitt goda yttre fick filmroller efter ett besök på filmfestivalen i Cannes. Det visade då att han även var en skicklig aktör och något av en motsvarighet till James Dean även om han skämtsamt kallades en kvinnlig Brigitte Bardot.

Hela Delons liv har kantats av problem. Han blev utslängd från flertalet skolor i sin ungdom och tog sedan värvning i franska marinkåren där han tjänstgjorde som fallskärmshoppare i Indokina och fick där spendera 11 månader i fängelse för olydnad.
När han sedan blev skådespelare blev det just gangsterroller som blev hans signum och Delon hade i det verkliga livet kontakter inom den undre världen, något som bara förbättrade hans image.

Föga förvånande var Delon även en kvinnotjusare av rang och var förlovad med aktrisen Romy Schneider, hade en affär med tyska sångerskan Nico som hävdar att han var pappa till hennes barn, gifte sig sedan med skådespelerskan Nathalie Barthélemy, dejtade modellen Mireille Darc för att sedan på äldre dar inleda ett långt förhållande med den unga holländska modellen Rosalie van Breemen.

Som skådespelare har Delon arbetat med några av vår tids största och bästa regissörer som; Luchino Visconti (Rocco e i suoi fratelli/Rocco och hans bröder), Jean-Luc Godard (Nouvelle vague/Nya vågen), Jean-Pierre Melville (Le Samouraï/Samuraj killer) och Michelangelo Antonioni (L'eclisse/Feber).

Hatten av för talangfulle och stilige Alain Delon som även fick pryda omslaget till tidernas bästa popalbum.


/K