Uffe har fått nog

Ulf Lundell deklarerade igår mitt under konserten i Gävle att han fått nog.

Det här är en början på ett långt avsked. Det kommer bli ett långt farväl. Kanske ett och ett halvt år. Kanske två. Jag vet inte. Jag gillar egentligen inte långa avsked, men... sen är jag nog klar.

Kanske lika bra det. För den gode Uffe har knappast rosat marknaden de senaste decennierna. Helt frankt har han i mitt tycke inte släppt ett vettigt album sen Den Vassa Eggen från 1985. När han la spriten på hyllan i mitten av 80-talet och till fansens förtret släppte skivan Evangeline tog han också död på hela sitt artistskap. Minns ni Uffes 80-tal innan han blev "frälst?". Han drog fram som en ångvält. Min favoritanekdot om Lundell är när han i början på 1980-talet i samband med succéskivan Öppna Landskap ramlar in stupfull på Grammisgalan och välter hela serveringsbordet mitt framför ögonen på den dåvarande svenska artisteliten. Eller när han iförd full indianmundering och en vinare i båda nävarna träffar Per Gessle i Tylösand och försöker övertala honom att Gyllene Tider skall agera Uffes E-street band på den kommande sommarturnén. Gessle avböjer vänligt och Uffe traskar vilset vidare för att få tag i mer rödvin.

Numera sitter Lundell i sin herrgård på Österlen och surar över betongklumpar. Har karln inget bättre för sig än att vara bitter och bombardera de redan hårt prövade fansen med mediokra dubbelalbum varje år?

Tack för att du äntligen sätter punkt, Uffe. Och tack för ett fantastiskt 80-tal, alla fall fram till 1985.

/A