Visar inlägg med etikett död. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett död. Visa alla inlägg

2009-05-19

Lennart Persson - R.I.P.

En av Sveriges bästa journalister Lennart Persson har gått bort och måste ägnas en tanke. De allra bästa tas och Per Bjurman består, det är en orättvis värld mina damer och herrar.

Ett liv, ett kors, ett datum. Vila i frid!

/K

2008-12-02

Totalt jävla mörker

Hur mår det svenska populärkulturella klimatet idag egentligen? Det går visst parallellt med miljön i övrigt. Damer och herrar, vi närmar oss en ny istid, eller armageddon och ragnarök om ni så vill. Kärt barn har många namn. Och det är mer stor lättnad jag ska lämna jordlivet om sisådär 50 år när planeten imploderar av dålig smak.

Tänk er bilden av framtidens arkeologer som gräver i våra rester och hittar ett urklipp av en känd svensk kvällstidning som 2008 rapporterar med glädje och hela folket i ryggen att nu minsann ska Lili & Susie ställa upp i Melodifestivalen. Dessa utgrävare kommer tro att i deras hand vilar den klassiska tidningen "En ding, ding, värld" man redan genomskådade som femåring.

De kommer kunna läsa att Svenska Filminstitutet nu pumpar ännu mera pengar in i Colin Nutley så att han får göra Änglagård 3 så Helena Bergström kan bjuda barnen på tacos till helgen. Och lagom till sommaren kommer Beach Boys (i form av Mike Love, saxofonist och sångare) till Sverige iklädd Hawaiiskjorta för att förgylla vår annars så gråa vardag med lite pop.

Samtidigt på Lunarstorms fejkval röstas Sverigedemokraterna in i riksdagen och i dessa svenska tonåringars rum händer detta.


"Visst känns det fint att va vid liv, en dag till, visst känns det fint nu, Hurricane?"

/K

2008-09-29

Döden klär mig.

Jag är morbid av naturen och därför oerhört svag för musik med död som tema. Det är kittlande med artister som romantiserar runt döden, eller överhuvudtaget nämner död och begravningar. Det ska dock nämnas att jag givetvis tar avstånd från all emo-skära-i-armarna-kultur.
Många artister har genom åren blivit missförstådda i sitt bruk av detta tema. Det bästa exemplet på det måste vara Morrissey, i mina ögon vår tids vassaste ironiker och ofantligt rolig på alla sätt och vis. Anledningen är att det anses ofta vara fult och miserabelt att ge sig i kast med att behandla ämnet i synnerhet och mörker i allmänhet. Folk, särskilt i västvärlden är fortfarande livrädda för det som så småningom drabbar oss alla och vill inte riktigt kännas vid det. Det är väldigt besynnerligt tycker jag och bjuder därför nu på passande pop som på något sätt berör temat.

Soundtrack att ladda ner:
Belle & Sebastian – Get Me Away From Here, I’m Dying
Markus Krunegård – Den som dör får se/Markus kyrkogård
The Smiths – Cemetry Gates
Antony & the Johnsons – Hope There’s Someone
Band of Horses – The Funeral
Joy Division – Atmosphere
Broder Daniel – I’ll Be Gone

/K