Självklart generaliserar jag nu men talar av egen erfarenhet då jag alltid bär mina känslor på kavajslaget. Något som attraherar mig hos andra människor.
De senaste dagarna har en - för insatta människor - gammal nyhet blossat upp i utländska och svenska medier, nämligen Morrisseys köttförbud i samband med sina egna spelningar.
Alla med drag av anglofili eller popintresse vet att The Smiths första albumetta från 1985 Meat Is Murder har i titelspåret hans egna manifest och ståndpunkt i sin hjärtefråga; vegetarianism.
I kommentatorsfältet blossar känslorna upp rejält hos svensken, analfabeten thobbie80 skriver:
Och jag har bott under en sten-mannen axel99 skriver:
Jag själv är snarare mer bekymrad över att fler av dagens popakter inte har något socialt patos. Att t.ex. förbjuda kött och använda sitt kändisskap åt sina övertygelser är ett friskhetstecken om något, till förmån för mycket speltid hos ointelligenta och ofarliga Melodifestivalen, Allsång på Skansen och Idol eller göra som varannan amerikan och kränga en parfym eller sätta sitt namn på en klädlinje.
Det paranoida i köttätares tro om den vegetariska förföljesen kommer jag aldrig förstå mig på och finner det svårt att tro att författarna till dessa kommentarer någonsin tänkte lösa biljett då de verkar närmast besatta om att äta kött i samband med konserter.
Jag skulle aldrig trycka ner mina åsikter i halsen på någon och det gör inte Morrissey heller då man har valet att stanna hemma. Demokratiskt och modernt.
/K (vegetarian med ett rött hjärta)