Årets bästa: musik

Jag är en modernist som ständigt har en fot i det förflutna, och eftersom att jag saknar simultanförmåga samt har en tendens att snöa in på saker har jag mest lyssnat på äldre musik under 2010, främst soul, beat och r'n'b ifrån 60-talet. Att sortera ut det som imponerade på mig i år var därför svårt och än mer så då jag upplevde 2010 som ett mellanår.

Det är sällan jag lyckas att lyssna igenom ett helt album utan att bli uttråkad men några lyckades fängsla mig. Edwyn Collins' Losing Sleep räknar jag som årets fullträff, även Cee Lo Green med sin The Lady Killer och Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet med deras Echoes, var några som gjorde extra bra ifrån sig. Givetvis släpptes det en hel del bra låtar också, från bl.a. The Pains of Being Pure at Heart, Kanye West, Hurts, Robyn, Wild Nothing, jj, och många fler. Dessa har jag samlat i en spellista som du kan ta del av nedan.

Saknas gör bl.a Blur - Fool's Day och Girls - Heartbreaker.

Download:
>>2010 enligt K<< (via Spotify)

/K

P3 Pop - mån 22/3

På måndag ska P3 Pop undersöka när kärleksaffären mellan indiepop och hiphopen startade, t.ex. jj ♥ Lil' Wayne och Akon, eller Peter, Bjorn and John ♥ Kanye West och The Tough Alliance ♥ Notorious B.I.G. Eller började kärleksaffären kanske tidigare än så?

Som krydda har även la vie sportive-älsklingen Parker Lewis gjort en nyinspelning av sin egen låt Trouble, nu gospel- och R. Kelly-influerad. Den kommer att premiärspelas exklusivt under programmet.

"Jag tänkte att om R Kelly skulle sjunga The Chi-lites låt "Oh Girl" men göra om texten så den handlar om en svensk kille som åker till Italien och träffar kärleken i någon slags rusig dimma, då borde det bli en ganska bra låt. Även om jag var tvungen att sjunga den själv!"
- Parker Lewis

Medverkande i programmet är bl.a. Jenny Wilson, Peter Morén, Noonie Bao och Local Natives, så lyssna i morgon måndag klockan 21:03-23:00 på P3 webbradio som du hittar >>här<<.

Läs den fina programpresentationen >>här<<.

/K

Kanye West - I'm A Gay Fish

Duon i Southpark har gjort sig roliga på Kanye Wests bekostnad med en låt som doftar 808's & Heartbreak med en liten tvist. Det är ganska träffsäkert och kul men reaktionen kanske inte blev vad Trey Parker och Matt Stone ville. Kanye blir i sin respons i stället personlig och börjar reflektera över sitt eget ego.

I just wanna be a doper person which starts with me not always telling people how dope I think I am. I need to just get past myself. Drop the bravado and just make dope product.

Dopecount: 3 st.

Läs hela Kanyes svar >>här<<.

/K

Kanye West ansluter till Roskilde

Jag vill inte, vill inte, vill inte. Men så frestad jag ändå är att packa min trunk och dra till Danmark i sommar. Det var länge sedan en festival i norden hade ett så tilltalande program. I alla fall according to me.

Danskarna ser onekligen ut att få ihop en sällsynt fräsch festival i sommar. Kanye West är senaste namnet ut. Sedan tidigare har de bokade favoriter som Lily Allen, Coldplay, Fever Ray, Håkan Hellström, Lil Wayne, Röyksopp och Pet Shop Boys.

Samtidigt släpper Rockparty och Hultsfred namn som Cyndi Lauper (gäsp), Madcon (dubbel-gäsp), Sahara Hotnights (kan du se på vilken festival som helst) och Mando Diao (samma sak även där). Seriöst, Rockparty. Ryck upp er!

/A

Mando Diao - Give Me Fire

Kanye West gjorde det i fjol på 808s & Heartbreak och U2 gjorde det redan 1991 på albumet Achtung Baby. De fuckade upp sin grundformel. Ja, det kallas så på kritikerspråk när ett band eller en artist väljer att plocka isär sitt eget sound för att hitta nya infallsvinklar in i musiken. Om man ska hårddra det hela så är det exakt vad Mando Diao har gjort med senaste skivan, Give Me Fire.

Istället för att plocka in en traditionell rockproducent, likt Björn Olsson som på den föregående plattan, har bandet anlitat Salla Salazar från The Latin Kings och hans bror Masse som kreativa bollplank. Och det är ett oväntat djärvt men samtidigt befriande drag. Gustaf Norén och Björn Dixgård hoppar vilt mellan disco, funk och rock, och även fast de inte lyckas hålla alla sina nya influenser på rätt plats varje gång prickar de ändå in ett par klockrena poprefränger på vägen.

På singelbekanta, Dance With Somebody, tar Mando Diao över stafettpinnen från Sahara Hotnights - Face to face, cheek to cheek, you hear the pounding beat - och gör vårens bästa rockdisco. I Gloria låter Björn Dixgård som en brunstig ungtjur och sopar samtidigt banan med hela Tom Jones 60-tal. Röjig soulschlager helt komplett med dramatiska stråkar och kvinnliga körsångerskor.

Genom att skiva efter skiva våga utmana den gitarrbasarade rockmusikens egna begränsningar lyckats Mando Diao få sitt sound att låta lika hungrigt och relevant även 2009. Med Give Me Fire kommer gruppen med all säkerhet att spela för utsålda hus och festivaler även detta år. Helt välförtjänt.

Bästa spår: Gloria

/A

Datum

Det händer mycket av kvalitet i Stockholm framöver när det gäller klubbar och konserter så ta fram era kalendrar och anteckna noggrant. Ni utanför staden borde passa på att boka tågbiljetter.

Redan i kväll på anrika Tranan vid Odenplan så bjuder Victoria Bergsman (The Concretes, Taken By Trews) in Anna Järvinen som gör DJdebut och Reine Fiske från Dungen för en helkväll under hennes paroll; Victorias Vidunderliga Värld.

21-01 | Gratis

På lördag den 21/12 får Bangers n Mash på Marie Laveau besök av Bob Stanley från Saint Etienne som gästDJar. De är också skivaktuella med nya singeln Method Of Modern Love.

22-03 | 20år | 100kr

Ace, Ess och Group LocoMotives har en ny månadsklubb som heter Stress i nyrenoverade Kolingsborg. Premiären sker onsdag den 25/2 och live på scen står bl.a. underbara The Sound of Arrows som jag var och tittade på här ganska nyligen. Det blir tre olika dansgolv och bakom skivspelarna står namnkunniga klubbarrangörer och indieprofiler som Gustav Gelin (Bomben, Djungeltrumman, Lyckliga Måndagar) och Daniel Öhrn (Ace).

22-03 | 100kr

Peter, Björn & John - Nothing To Worry About

Samma kväll, alltså onsdag 25/2 spelar Peter, Björn & John på Hornstull Strand. De släppte ganska nyligen sin nya låt Nothing To Worry About exklusivt på Kanye Wests blogg. En riktigt fin bit om ni frågar mig.

20-01 | 150kr, förköp

Den 4e mars på klubben Send In The Clowns på Debaser Slussen är det konsert med Metronomy + Portrait Painters, bägge tidigare omskrivna här på bloggen och dessutom rejält bra.

19-01 | 18år | 100kr

Klubb Popaganda som huserar i Hornstull Strands lokaler bjuder på en rejäl fest fredagen den 6e mars då inga mindre än The Embassy står på scen! Det har varit tyst om dem sen den eminenta singeln State ´08 från förra året så detta blir spännande. På scen står även Name The Pet och bakom skivspelarna finner man ingen mindre än Matt Didemus från Junior Boys.

21-03 | 20år | 90kr

Vi ses i vimlet antar jag!

/K

Att komma hem

Jag tillhör skaran som med vemod åker hem till den stad jag föddes i. Det finns en utpräglad hatkärlek från min sida men det blir lättare ju äldre jag blir. Om det då har med mognad att göra vet jag ej eller det faktum att jag endast spenderar några dagar över jul och några dagar under sommaren här och överdoserar inte dessa gator. Lyckas jag undvika de gamla ansiktena som fortfarande avslutar samma mening de påbörjade när vi gick i gymnasiet för hundra år sedan tror jag det kan bli en riktigt trevlig jul.

Till detta lyssnar jag på en låt som enligt mitt iTunes är en av de mest spelade. En crossover hit när de är som bäst. Håll till godo.

Kanye West ft. Chris Martin - Homecoming

/K

Kanye West - 808s & Heartbreak

Alltså, jag gillar artister som hela tiden vågar utmana sig själva och sina fans. Detta betyder inte i sin tur att man måste gå och göra finsk folkmusik för det. Nej, popmusik handlar hela tiden om att vara på väg framåt. Att våga utveckla sig själv och inte bli för bekväm i sin egen framgångsformel. Därför blir jag också så positivt överraskad över 808s & Heartbreak, för jag trodde att jag var ganska klar med Kanye West vid det här laget. Föregångaren Graduation var dessutom dötrist. Hans superego hade blåst upp i oanade proportioner och låtarna som lät så självklara på debuten föll bara platt.

Nu är han alltså tillbaka igen. Fjärde plattan på lika många år. Bara Per Gessle kan skryta med samma imponerande tempo. Den stora skillnaden mot tidigare skivor är att West den här gången helt har inriktat sig på att göra ett renodlat popalbum istället för hip hop som på tidigare skivor. Han sjunger låtarna. Inte rappar dom. Visserligen ofta med Autotune eller andra röstfilter som hjälpmedel men det funkar förvånandsvärt bra. Haters har förvisso redan varit framme och kritiserat Kanye för att skivan låter skit, men sånt får man räkna med som artist när man gör såna här totala kursändringar. Produktionen är snyggt isblå med en klar blinkning åt 80-talet. Varför han har valt att ta med omotiverade gästartister kan man fråga sig då låtmaterialet genomgående är så pass starkt. Det känns nästan som att han på något sätt ändå vill påminna lyssnarna om att han minsann fortfarande är hip hop trots att han har gjort en regelrätt popskiva.

Kanye West har haft ett tufft år bakom sig och det återspeglar som sagt både musikaliskt och även i texthäftet. Och trots att han är en av världens rikaste artister låter det ändå som att han verkligen menar det han sjunger. Det är mer bakom texterna än bara en snygg pose. Jag skulle inte för den delen kalla det självömkande, snarare ärligt. En missförstådd skiva som jag hoppas kommer bli omvärderad när man väl summerar Kanye Wests kärriär i framtiden.

Bästa spår: Robocop och Coldest Winter.

www.myspace.com/kanyewest

/A

Dagens lunch

Coldplay - Prospekt's March EP

Kanye West - 808's And Heartbreaks

Första intryck: Prospekt's March innehåller mest left overs från Viva La Vida. Musiken känns ganska folkrockigt för att vara Coldplay. Annars kul att äntligen få höra Life In Technicolor i sin fullständiga version. Kanye West fortsätter på samma spår som på första singeln Love Lockdown. Det är isblått, 80-tals blippigt och extermt influerat av T-Pain. Kan inte bestämma mig om jag gillar eller hatar det.

/A

Lykke Li & Kanye West

De senaste årens största svenska hype Lykke Li går det bra för just nu, hon har nämligen spelat in en duett tillsammans med ingen mindre än Kanye West. Låten som är en del av de kommande albumet från N.A.S.A. väntas släppas i mitten av februari.


Jag tillhör en av de som gillade albumet och hon är tydligt talangfull och här för att stanna men tycker nog att hypen var en aningen överdriven. Och ytlig som jag är dog en stor del av mitt intresse efter att hon totalt gjorde bort sig vid ett liveframträdande på en amerikansk talkshow. Klippet är tyvärr borttaget från You Tube men jag kan vittna om en fruktansvärd dans som var otroligt södermalmsalternativ.

/K