Visar inlägg med etikett way out west. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett way out west. Visa alla inlägg

2009-08-21

Way Out West - en summering

Nyligen hemkommen från Göteborg - jag hade anledning att stanna längre - tänker jag nu summera mina intryck från Way Out West-festivalen. Det ska även nämnas att jag ofta lägger stor vikt på fest i festival och avskyr att stressa från spelning till spelning. Kvalitet över kvantitet är min melodi men med hänsyn till min festivalpartner har jag sett fler band jag vanligtvis skulle undvikit.

Beirut levererade sin Emir Kusturica-muzak på fredagseftermiddagen i ett par alldeles för stora skor och var olidligt tråkigt. De hade passat bättre i en hiss på ett närliggande hotell.

Countryrockarna i Band of Horses förlorade på tidpunkten och den låga ljudvolymen men bjöd ändå på en bra och uppsluppen konsert. Ben Bridwell sjunger alltid lika gudomligt även om det var mer intensivt och känslomässigt på förra årets Accelerator.

Detta var årets hittills största konsertbesvikelse och då syftar jag även till vårens spelning på Cirkus. Här i Slottsskogen kändes Glasvegas oengagerade, slöa och det tände tyvärr inte till förrän i avslutande Daddy's Gone. Med fler skivor och låtar i bagaget och ett mindre hajpat år bakom sig kan de säkert komma att bli lysande.

Den som riffar mest och gör flest taktbyten innan han dör vinner! Så tänkte Arctic Monkeys och jag väntar fortfarande på att de ska skriva sin första låt. Det mest överskattade från en brittisk ö sedan, Tony Blair?

Christopher Sanders soloalbum fick mig att äntligen förstå [ingenting] (obs: ej ordvits) som tidigare gått mig lite förbi. Nu hoppar jag också på hyllningståget när de i höst kommer att slå igenom på allvar.
Denna spelning var finstämd förstärkt av Sibille Attars stämma, rå och dansant då användandet av en rytmsektion är oerhört effektivt. De har även en riktig fin singel i Hallelujah och producenten Jari Haapalainen gästade även han scenen, något onödigt men gulligt.

"Det känns fint att vara tillbaka i Stockholm" sa Olle Ljungström tidigt i konserten och fortsatte sedan att leverera det bästa av mellansnack. Musiken då? På sina ställen lite spretigt men ändock väldigt underhållande och han har trots allt skrivit några svenska klassiker.

Det har blivit några spelningar med Florence Valentin för mig under året och denna var den absolut bästa. Bandet har verkligen vuxit till sig för större scener och gester och Love Antell är stundom en inspirerande och underhållande predikare men som även kostar på sig lite publikfrieri.
Den göteborgska pressen som avfärdade detta som Håkan Hellström-pastischer har blivit skrattretande hemmablinda då den enda gemensamma nämnare de har är hemspråket. För Håkan Hellström är Florence Valentin en liten prick i horisonten.

Jag har avfärdat den mesta av shoegaze tidigare på bloggen och jag avskyr hårdrock. Detta min vän är precis detta i en outhärdlig symbios. Mina tankar gick till kultfilmen Spinal Tap och diskussionen runt volymknappen på deras gitarrförstärkare som går ända upp till 11 i stället för 10.
Käre bandmedlemmar i My Bloody Valentine, det blir inte bättre för att man spelar så högt att varken en enda textrad, ackordbyte eller slinga hörs igenom.
Kommer du ihåg hur det var som trött och grinig tonåring när du låg och sov i pojk- och flickrummet när mamma plötsligt kom in med dammsugaren?

När jag såg Lily AllenBerns för några år sedan var hon oförskämt fräsch och smått unik i sin blandning av stilar, nu är jag rädd att hon förlorat mycket av det. Denna konsert som drog den största publiken gick tyvärr på autopilot och om man blundade kändes det ibland som att valfri MTV-tjej kunde stått på scenen. Lily har dock fortfarande en förtjusande röst men som får alldeles för lite spelrum.

I övrigt känner jag att Way Out Wests problem är att de fortfarande vill vara en liten indiefestival men lider samtidigt av växtvärk och Hultsfred-komplex att banden sällan är i sina rätta element. Och samspelet med klubbarna hade i år förbättrats något men är fortfarande alldeles för utanför festivalen och bör bakas in i Slottsskogen där utrymmet inte tordes vara något problem. Festivalen är dock ännu ung och kommer förhoppningsvis utvecklas innan den avvecklas.

/K

2009-08-13

"I was crawling through a festival way out west"

Rubriken är skriven av min stora hjälte Joe Strummer och är de inledande raderna i den briljanta singeln Coma Girl från hans sista album Street Core. Med det sagt åker jag nu till Göteborg för Way Out West-festivalen.
Några av de jag tänkt se är bl.a. Band of Horses, Antony & the Johnsons, Glasvegas, Echo & the Bunnymen, [ingenting], Olle Ljungström, Florence Valentin, My Bloody Valentine och Lily Allen. Vi ses där!



/K

2009-04-21

Echo & the Bunnymen till Way Out West!

Coola Ian McCulloch tar sina bandmedlemmar i Echo & the Bunnymen och besöker Slottskogen i sommar för att bjuda på den bästa av post-punk-pop-shoegaze-indie som bara de kan.
Härmed är det också officiellt att Way Out West är Sveriges bästa festival och har Nordens bästa line-up. Nu behöver jag bara resesällskap. Anyone?

Tidigare klara favoriter hos mig:
Lily Allen
My Bloody Valentine
Band of Horses
Antony & the Johnsons
Fever Ray



/K

2009-03-25

Ännu mer festivalnytt - My Bloody Valentine till Way Out West!

I will eat my own shit on the stage infront of everyone if My Bloody Valentine got booked!! -David, Way Out West forum

Ja, så hängivna fans finns det tydligen om man läser i forumet till Way Out West. Och, varsågod. De irländska shoegazehjältarna kommer nämligen att uppträda på festivalen i augusti.


Way Out West verkar inte ha gått ut med nyheten officiellt än men på deras kommande annonser headlinar de nu med bla. Basement Jaxx, Florence & the Machine och just My Bloody Valentine.


Hade man inte ett giltigt skäl att åka till Göteborg innan så har man det definitivt nu.

/A

2009-03-13

Inget Accelerator 2009

Det blir tyvärr inget Accelerator i år rapporterar de på sin websajt. Anledningen uppges vara bristen av tillgängliga artister och rätt lokal till dessa men de ska försöka att återkomma 2010. En stor kulturell förlust säger jag.
Accelerator är en perfekt smal stadsfestival som månt och mycket är bättre än Way Out West som både vill vara en stor parkfestival och liten klubbfestival. Att det dessutom utspelar sig i Stockholm gör det något behändigare för mig.
Festivalen började redan år 2000 och hade festivaler runt om i rikets tre största städer innan de 2007 blev Accelerator i deras nuvarande form och hade sin festival det året på Frescatiområdet vid Universitet i Stockholm och förra året fanns de på Münchenbryggeriet mitt på ett soligt Södermalm.

Band of Horses, 2008

Artister som spelat på festivalen är suveräner som; Elliot Smith, Flaming Lips, The Strokes (innan hypen), Arab Strap, Cat Power, The Embassy, Doves, Daniel Johnston, Wilco, The Tough Alliance, Sonic Youth, Hot Chip, Junior Boys, Jamie T, Studio, Lykke Li, Rufus Wainwright, Band of Horses, Vampire Weekend, The Teenagers och MGMT.
Inga dåliga bokningar det. Enda misstaget som gjordes var att inte förutspå att förra årets Duffy skulle bli storsäljare på landets Statoilmackar.

Däremot anordnar Accelerator en spelning med TV On The Radio på Debaser Medis den 30e juli. De släppte ju ett nytt album förra året och keyboardisten tillika producenten David Sitek producerade ju även en av förra årets med bästa skivor Scarlett Johansson - Anywhere I Lay My Head.


/K

2009-03-10

Festivalnytt

Nu är det klart att Way Out West ska äras av ett besök från min sida. Jag har nämligen försökt se Antony & the Johnsons vid åtskilliga tillfällen men inte lyckats få biljetter då han spelat på så små ställen som Chinateatern och spelningen i Dalhalla krockade med något annat. Nu kommer ängeln i alla fall till Slottskogen och har med sig Göteborgs Symfoniker. Storslaget!

Även amerikanska Beirut kommer, likaså Fela Kutis son Seun Kuti så räkna med politiskt sväng.

Även Hultsfred presenterar nya idag i form av Thåström och Kings of Leon. Den förre är ett säkert festivalkort som jag sett närmare tio gånger och de senare har jag aldrig fallit för alls faktiskt.

/K

2009-03-04

Way Out West presenterar...

För en vecka sedan skrev jag om de största svenska festivalernas line-ups och då hade Way Out West ännu inte gett sig in i leken, det har de nu.
På sin sajt idag presenterar de sin första omgång av klara artister.

Arctic Monkeys, Lily Allen, Band of Horses, Wilco, Bon Iver, Fever Ray, Vivian Girls, Jenny Wilson, Timo Räisänen och Calexico ska alla spela i festivalområdet vid Slottskogen. Chairlift, Jay Reatard, Crookers, Magnetic Man feat. Skream & Benga, Erol Alkan, The Big Pink, Rise Against och The Bronx gör alla klubbspelningar.

Spontant blir jag mest sugen på Lily Allen och Band of Horses som jag redan har sett. Det kan också vara spännande att se Fever Ray då The Knife har ju som bekant bara spelat live en enda gång, det blir nog det närmaste man kommer. Bon Iver släppte en riktigt skön skiva men känner jag mig rätt är det en spelning som kommer spenderas i öltältet.

/K

2009-02-25

Festivalkoll

Nu börjar sommarens rockfestivaler spänna sina muskler. Idag står det klart att Roskildefestivalen kommer att ha anglofiltema då Oasis är klara och får samsas om stjärnglansen tillsammans med Coldplay och Madness. Vår svenska stolthet Dungen får blygsamt flumma på en mindre scen.

Arvikafestivalen som redan sitter på triumfkortet i Depeche Mode presenterade idag popjournalisters stora våta dröm, nämligen Fleet Foxes. Favoriter hos mig som Parken och Thåström kommer att sällskapa.

Vid sjön Hulingen i Hultsfred kan man i sommar beskåda arenapopparna The Killers, skapopparna Madness men även fina svenska akter som Hello Saferide, Peter, Björn & John och Frida Hyvönen.

Peace & Love i Borlänge har som traditionen råder en heldel rock på schemat som t.ex. Mötley Crüe men även namnkunniga popakter som Håkan Hellström, Lykke Li, Jonathan Johansson, Parken och Pete Doherty kommer att dyka upp.

Från Göteborg och Way Out West hörs det fortfarande ingenting men det är säkert bara en tidsfråga innan de serverar oss med godsaker.

Jag själv har gjort mitt på tältande festivaler med åtskilliga år i småländska skogar och på Roskilde. Om jag inte gör ett gästinhopp på Arvika blir det nog av att jag blickar västerut eller stannar i huvudstaden för Accelerator. Vi får se.

/K

2008-11-28

Festivalnytt


Nu börjar sommarfestivalerna göra väsen av sig. Efter fjolårets succé står det klart att Way Out West ställer upp  för tredje gången den 14 -15 augusti. I dagsläget är inga artister bokade men jag gissar på ytterligare en god festival då ledningen besitter en hyfsad fingertoppskänsla med sina bokningar. Och jag spår en lång framtid för festivalen som huserar i Slottsskogen i centrala Göteborg.

Även Peace & Love har kommit med nyheter i form av 18 klara akter med namn som Thåström, Moneybrother, The Stranglers, Henry Rollins och Frida Hyvönen.

Men från Hultsfred hörs det inget...

/K

2008-11-19

Glasvegas - Please Come Back Home

Här är videon till Glasvegas nya singel från julalbumet A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss). Återigen ett stycke bra pop från James Allan att spela på julafton när man tröttnat på släkten och längtar efter andra älskade.

Glasvegas - Please Come Back Home

Dessutom säger bandet i en intervju innan konserten i Köpenhamn i helgen att det kan dröja ända till sommaren innan de dyker upp i Skandinavien igen och då till någon av våra festivaler. Way Out West ryktas vara en het kandidat.

/K