Topp 10 från 00-talet

1. Johnny Cash ft. Joe Strummer - Redemption Song (Unearthed '03)
Det är omöjligt att sätta rättvisa ord till den privata känslan denna sång ger mig. Dess bitterljuva magi beror på de olyckliga omständigheterna av deras allt för tidiga bortgång inom loppet av knappt nio månader (Cash gick bort två månader innan Unearthed-boxen släpptes). Låten känns hemsökt av deras ljusa spöken och blir på ett ironiskt sätt en vaggvisa åt de själva med ett patos för vilket de ständigt levde efter.

2. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt (Känn ingen sorg för mig Göteborg '00)
Det fanns ingen fest, klubb eller sällskap där du kunde undgå Håkan, t.o.m. de smaklösa allätarna blev romantiker och jag tycker att denna The Smiths-stöld sammanfattar känslan av den tiden bäst.

3. Outkast - Hey Ya! (Speakerboxxx / The Love Below '03)
Kängpunkare, hiphopare, popsnören, mammor och pappor, alla älskade vi denna crossoverhit. Få har skapat en sådan hit som alla älskar unisont.

4. Morrissey - I Have Forgiven Jesus (You Are The Quarry '04)
Revanschskivan är med facit i hand en av hans starkaste och denna låt är en 3,42 minuters lång curriculum vitae.

5. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull (Svart blogg '07)
Endast två år gammal men med en känsla av att den funnits med sedan Bellman och Taube. Episk alkoholromantik som bör dubbas till nationalsång.

6. Broder Daniel - When We Were Winning (Cruel Town '03)
"Soon I'll grow older but God knows I haven't lived yet. Before tonights a memory, let's go out, I am still young." Denna låt är en av de bästa självbiografier jag har läst.

7. New Order - Crystal (Get Ready '01)
Otroligt vitalt av gubbar som borde ha förlorat sin trendsättarstatus för längesedan.

8. The Libertines - Up The Bracket (Up The Bracket '02)
Varje decennium bör ha sitt slyngelpopband och detta var det bästa. Uppgång och fall kan vara något väldigt vackert.

9. The Killers - All These Things That I've Done (Hot Fuss '04)
Döpta efter fejkbandet i Johan Rencks video till nummer 7 på denna lista. En anthem i klass med Oasis 90-tal innan det blev radiopop för hela slanten.

10. Jarvis Cocker - (Cunts Are Still) Running The World (Jarvis '06)
Att statuera det uppenbara på detta briljanta och självklara sätt är enastående och värd all beundran.

Hedersomnämnande:
Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry (Glasvegas '08)
Weeping Willows - Touch Me (Into The Light '01)
Primal Scream - Kill All Hippies (Xtrmntr '00)
The Ark - Calleth You, Cometh I (In Lust We Trust '02)
Antony & The Johnsons - You Are My Sister (I Am A Bird Now '05)

Spotify:
>>Topp 10 från 00-talet (inkl. hedersomnämnda)<<
(Det blev Redemption Song från Joe Strummers soloalbum Streetcore då den ovannämnda inte fanns)

* På temat från den bästa låten innehåller bilden porträtt av beundransvärda människor som gått bort under 00-talet. Från vänster: Joe Strummer, Johnny Cash, Ingmar Bergman, Marlon Brando, George Harrison, Paul Newman, Astrid Lindgren, Stanley Kubrick, Anna Lindh, Jam-Master Jay, Desmond Dekker, Yves Saint-Laurent, Alec Guinness, Joey Ramone, Ingrid Thulin, George Best, Ian Dury, Michael Jackson, Syd Barrett, Wilson Pickett, Charlton Heston, John Entwistle, Anders Göthberg, James Brown och Nina Simone.

/K

Glasvegas - It's Own Cheating Heart That Makes Me Cry (Video)

Förra årets bästa låt har nu presenterats för den amerikanska marknaden i en renare nyinspelad version för de kristna händerna på täcket-själarna i väst. Den är naturligtvis en skymf mot originalet och har dessutom fått en video du ser nedan.

/K

Way Out West - en summering

Nyligen hemkommen från Göteborg - jag hade anledning att stanna längre - tänker jag nu summera mina intryck från Way Out West-festivalen. Det ska även nämnas att jag ofta lägger stor vikt på fest i festival och avskyr att stressa från spelning till spelning. Kvalitet över kvantitet är min melodi men med hänsyn till min festivalpartner har jag sett fler band jag vanligtvis skulle undvikit.

Beirut levererade sin Emir Kusturica-muzak på fredagseftermiddagen i ett par alldeles för stora skor och var olidligt tråkigt. De hade passat bättre i en hiss på ett närliggande hotell.

Countryrockarna i Band of Horses förlorade på tidpunkten och den låga ljudvolymen men bjöd ändå på en bra och uppsluppen konsert. Ben Bridwell sjunger alltid lika gudomligt även om det var mer intensivt och känslomässigt på förra årets Accelerator.

Detta var årets hittills största konsertbesvikelse och då syftar jag även till vårens spelning på Cirkus. Här i Slottsskogen kändes Glasvegas oengagerade, slöa och det tände tyvärr inte till förrän i avslutande Daddy's Gone. Med fler skivor och låtar i bagaget och ett mindre hajpat år bakom sig kan de säkert komma att bli lysande.

Den som riffar mest och gör flest taktbyten innan han dör vinner! Så tänkte Arctic Monkeys och jag väntar fortfarande på att de ska skriva sin första låt. Det mest överskattade från en brittisk ö sedan, Tony Blair?

Christopher Sanders soloalbum fick mig att äntligen förstå [ingenting] (obs: ej ordvits) som tidigare gått mig lite förbi. Nu hoppar jag också på hyllningståget när de i höst kommer att slå igenom på allvar.
Denna spelning var finstämd förstärkt av Sibille Attars stämma, rå och dansant då användandet av en rytmsektion är oerhört effektivt. De har även en riktig fin singel i Hallelujah och producenten Jari Haapalainen gästade även han scenen, något onödigt men gulligt.

"Det känns fint att vara tillbaka i Stockholm" sa Olle Ljungström tidigt i konserten och fortsatte sedan att leverera det bästa av mellansnack. Musiken då? På sina ställen lite spretigt men ändock väldigt underhållande och han har trots allt skrivit några svenska klassiker.

Det har blivit några spelningar med Florence Valentin för mig under året och denna var den absolut bästa. Bandet har verkligen vuxit till sig för större scener och gester och Love Antell är stundom en inspirerande och underhållande predikare men som även kostar på sig lite publikfrieri.
Den göteborgska pressen som avfärdade detta som Håkan Hellström-pastischer har blivit skrattretande hemmablinda då den enda gemensamma nämnare de har är hemspråket. För Håkan Hellström är Florence Valentin en liten prick i horisonten.

Jag har avfärdat den mesta av shoegaze tidigare på bloggen och jag avskyr hårdrock. Detta min vän är precis detta i en outhärdlig symbios. Mina tankar gick till kultfilmen Spinal Tap och diskussionen runt volymknappen på deras gitarrförstärkare som går ända upp till 11 i stället för 10.
Käre bandmedlemmar i My Bloody Valentine, det blir inte bättre för att man spelar så högt att varken en enda textrad, ackordbyte eller slinga hörs igenom.
Kommer du ihåg hur det var som trött och grinig tonåring när du låg och sov i pojk- och flickrummet när mamma plötsligt kom in med dammsugaren?

När jag såg Lily Allen på Berns för några år sedan var hon oförskämt fräsch och smått unik i sin blandning av stilar, nu är jag rädd att hon förlorat mycket av det. Denna konsert som drog den största publiken gick tyvärr på autopilot och om man blundade kändes det ibland som att valfri MTV-tjej kunde stått på scenen. Lily har dock fortfarande en förtjusande röst men som får alldeles för lite spelrum.

I övrigt känner jag att Way Out Wests problem är att de fortfarande vill vara en liten indiefestival men lider samtidigt av växtvärk och Hultsfred-komplex att banden sällan är i sina rätta element. Och samspelet med klubbarna hade i år förbättrats något men är fortfarande alldeles för utanför festivalen och bör bakas in i Slottsskogen där utrymmet inte tordes vara något problem. Festivalen är dock ännu ung och kommer förhoppningsvis utvecklas innan den avvecklas.

/K

"I was crawling through a festival way out west"

Rubriken är skriven av min stora hjälte Joe Strummer och är de inledande raderna i den briljanta singeln Coma Girl från hans sista album Street Core. Med det sagt åker jag nu till Göteborg för Way Out West-festivalen.
Några av de jag tänkt se är bl.a. Band of Horses, Antony & the Johnsons, Glasvegas, Echo & the Bunnymen, [ingenting], Olle Ljungström, Florence Valentin, My Bloody Valentine och Lily Allen. Vi ses där!

/K

Låten i afton

Meeting People Is Easy hävdade Radiohead på nittiotalet, om än smått ironiskt menat är jag beredd att hålla med.
Igår var jag på Glasvegas som gjorde bra ifrån sig, stundtals magiskt, stundtals lite malande men det bästa på kvällen är det som skedde efteråt. Rundpingis med rätt sällskap är ett oslagbart sätt att umgås på så därför blir denna Pink Floyd-klassiker kvällens soundtrack efter ännu en strålande helg.

Tack K!

/K

Glasvegas & Florence Valentin

Nu är det inte många timmar kvar innan jag äntligen ska få se Glasvegas på underbara Cirkus. Att Florence Valentin dessutom är förband är en fin bonus. Får se hur det blir med allsång från min sida då gårdagens karaoke tog kål på mig, dock kan jag intyga att Oasis Some Might Say aldrig låtit bättre, likaså The Verves Bittersweet Symphony.

Som uppladdning för kvällen kan du se Glasvegas framträdande på Nyhetsmorgon i morse.

/K

U2 ♥ Glasvegas

För er som inte fick Glasvegasbiljetter till de nyligen genomförda sverigespelningarna eller den på Cirkus i maj har fortfarande en mikroskopisk chans att se bandet. De ska nämligen agera förband till U2 under den kommande 360°-turnén tillsammans med britpoparna Kaiser Chiefs, JC-rockbandet Snow Patrol och genomruttna Black Eyed Peas. Dock är det i dagsläget inte klart vem som ska spela vart så håll tummarna.

Låtarna jag gillar med U2 kan räknas på en trasig hand ungefär men det kan bli en spektakulär arenashow och får man Glasvegas på köpet så varför inte?

/K

Världens bästa Love

Från Dexys Midnight Runners via The Clash till Glasvegas. Där har ni Love Antell och hans Florence Valentine 2009. Nya låten heter Spring Ricco och fullängdaren med samma namn släpps 25 mars. Den ska enligt initierade källor vara riktigt, riktigt bra.

/A

Glasvegas till Sverige ännu en gång

Alla popluggar och pandor som missade biljett till Glasvegas två spelningar i Sverige i mars får nu en chans till revansch. Redan den 3 maj är skottarna tillbaka på svensk mark igen. Den här gången i den mer passanade lokalen Cirkus i Stockholm. Frågan är om de inte skulle ha bokat Hovet när de ändå var igång, istället för att ge en e.v extrakonsert på Cirkus dagen efter (något som är högst troligt med tanke på biljetttrycket senast). Glasvegas refränger är som gjorda för att framföras på större arenor och inte inne i trånga klubblokaler om ni frågar mig.

Biljetterna släpps 25 februari genom Ticnet.

/A

Glasvegas ♥ Primal Scream

Skottlands finest Glasvegas och Primal Scream verkar vara på gång med ett samarbete. Respektive bands sångare James Allan och Bobby Gillespie diskuterar möjligheten att tillsammans spela in en Suicidecover åt en kommande limiterad EP-samling av Suicidecovers som ska släppas i oktober då originalbandets frontfigur Alan Vega fyller 70år.

Glasvegas är ju knappast främmande för covers då de redan bl.a. gjort The Korgis - Everybody's Got To Learn Sometime, The Ronnettes - Be My Baby, Nirvana - Come As You Are och nu senast den fullkomligt lysande valet av cover; East 17s Stay Another Day.

En annan Sverigeaktuell person, nämligen Bruce Springsteen kommer också medverka i detta projekt. Bossen har ju som bekant redan gjort en briljant cover av Suicides Dream Baby Dream. Om det blir denna eller en helt ny låt återstår att se i höst.

Glasvegas - Stay Another Day

Bruce Springsteen - Dream Baby Dream

Suicide - Dream Baby Dream

/K

Glasvegas till Sverige

Det fattas bara en Gert Fylking som utropar "Äntligen!". Ryktena har florerat fram och tillbaka men nu står det klart att Glasvegas kommer till Sverige i mars för två spelningar. Fredagen 6e mars står de på scen på Debaser Medis i Stockholm och dagen efter på Storan i Göteborg.

Biljetterna släpps nu på mån 12e januari på www.luger.se/biljetter eller på Pet Sounds, Record Hunter och Sound Pollution.

Vi ses där!

/K

Glasvegas - A Snowflake Fell (And It Felt like a Kiss)

Den kom nu äntligen, det man ivrigt väntat på. Helt enkelt ny musik från genierna i skotska Glasvegas. Och ofantligt kul val när de väljer att göra ett julalbum. Kanske den ostigaste genre jag kan komma på.

Glasvegas tog alltså planet till Transylvanien för den rätta känslan, briljant idé! Här stöds deras fotbollsrefränger om mörka bilder av den lokala kören och det har bjudit på ett nytt element i deras ljud, ett piano. Jag älskar verkligen detta grepp och det är en otrolig charmig Silent Night man bjuds på. Nu fick jag julkänslor.

Jag lägger den till samlingen av jullåtar där man tidigare bara kunde finna Phil Spectors megaskiva från 1963. Så en riktig god Glasvegasjul kommer jag ha framöver.

Bästa spår: Fuck you, it's over, Please Come Back Home och A Snowflake Fell (And I Felt Like A Kiss).

/K

Gubbrock & julrock

Glasvegas - A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss) EP

Eldkvarn - Hotell Hunger

Idag ägnar jag mig endast åt dessa nya skivor. Glasvegas och jag har ett långt och väldokumenterat kärleksförhållande medan Eldkvarn har kastats i ansiktet på mig i flera år. Nu tänkte jag ge dem en chans efter deras tjat. 

Gubbrock tillhör inte mina favoriter alls och jag gillar egentligen bara Springsteens sjuttiotal i genren men det kanske blir ändring nu. Det här popsnöret kanske en vacker dag står där längst fram på Lundells avskedsturné med ljummen öl i plastglas. Ve och fasa...

Återkommer om några dagar med lite synpunkter på verken när jag landat.

/K

Glasvegas - Please Come Back Home

Här är videon till Glasvegas nya singel från julalbumet A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss). Återigen ett stycke bra pop från James Allan att spela på julafton när man tröttnat på släkten och längtar efter andra älskade.

Glasvegas - Please Come Back Home

Dessutom säger bandet i en intervju innan konserten i Köpenhamn i helgen att det kan dröja ända till sommaren innan de dyker upp i Skandinavien igen och då till någon av våra festivaler. Way Out West ryktas vara en het kandidat.

/K

Fars dag

Idag är det fars dag och det firar vi med dessa låtar på familjetemat. Ursäkta den något morbida undertonen.

Glasvegas - Daddy's Gone (Live från Jools Holland)

Morrissey - The Father Who Must Be Killed (Live)


Johnossi - Family Values

/K

Geraldine

Den Broder Danieldoftande Glasvegassingeln Geraldine handlar om socialarbetaren som heter just Geraldine. Hon har numera bytt yrke och säljer numera t-shirts åt bandet på deras turné.

Träffa henne här!

Glasvegas - Geraldine (Akustisk)

/K

Stilla natt

Det står nu klart att Glasvegas kommande julskiva A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss) släpps den 1 december. Två av spåren ackompanjeras av en lokal kör från Transylvanien däribland Silent Night. Övriga titlar som Cruel Moon och Careful What You Wish For vittnar om en mörk historia långt ifrån tomtegröt och tindrande ögon på förväntansfulla barn.

Någon mer än jag som tillverkar en chokladkalender för novembermånad?

/K

Glasvegas till Sverige?

I en intervju med basisten Paul Donoghue hintar han att Glasvegas är aktuella för en spelning i Sverige i sommar. Jag tror inte jag orkar vänta så länge men blir givetvis glad för vilket besök som helst även om det känns avlägset. Smid medans järnet är varmt pojkar och flicka! 

Nu håller jag tummarna för att det blir en intim och rökig klubbspelning istället för t.ex Hultsfredsfestivalen eller liknande. Det hade sannerligen varit en besvikelse.

/K

I'm dreaming of a black christmas

Jag vet redan vilken som kommer bli årets julklapp. Jag pratar såklart om världens bästa och mest spännande band idag, Glasvegas och deras julalbum. Det är inget julalbum i Carolasnitt utan det ska endast släppas lagom till Kalle Anka och co. Det svartklädda bandet är just nu i Transylvanien för att spela in detta och vad kan passa bättre än Draculas gamla kvarter som inspiration?

/K

Fotboll

Sångaren James Allan från underbara Glasvegas har ett förflutet som fotbollspelare. Jag är oerhört tacksam att hans karriär i de skotska divisionerna gick åt pipan och att han valde att ägna sig åt popmusik istället. Han är ju trots allt popens svar på George Best.

/K