Markus Krunegård - album x2

Jag har nu i dagarna två lyssnat på Markus Krunegårds nya album och trots min aversion mot just dubbelalbum så låter det häpnadsväckande vitalt rakt igenom.
Prinsen av Peking är ett renodlat popalbum från start till mål med kommande radiohits och en fräsch åttiotalsdoftande producering på rätt sida om nostalgi och parodi. Jag blir återigen imponerad över hur refränglös pop kan vara så medryckande.

Andra skivan Lev som en gris dö som en hund känns spontant som hemvisten för de svagare spåren under inspelningen. Det spretar mellan kvalitet och influenser.
Det som förvånar mig mest är madchesterkänslan som infinner sig i slutet av titelspåret som plötsligt blir The Stone Roses på svenska. Även Fel på hjärnan har ett Happy Mondays-groove och Ge mig ingen vit skit, ge mig afrobeat är en modern Shack Up av A Certain Ratio.
Den sistnämnda har just nu Sveriges samlade remixkår dreglande över sig och kommer att höras på de flesta dansgolv i höst.

I slutändan brukar de svåra albumen hålla längre, detta återstår nu att se.

Lyssna på Prinsen av Peking via Spotify >>här<<, Lev som en gris dö som en hund lyssnar du på >>här<<.

/K

Kasabian

Mitt förhållande till Kasabian är väldigt märkligt. På papperet låter de som en våt dröm för en nostalgiker som jag med sina tydligaste influenser i de brittiska flaggskeppen; Happy Mondays, Primal Scream, Stone Roses och Happy Mondays. Och vid de två tidigare skivsläppen så har jag verkligen gillat låtar som; Club Foot, Processed Beats, L.S.F. och The Doberman men ändå glömmer jag ständigt bort dem och spelar dem aldrig, men jag kanske borde börja nu.

Den 9e juni släpps deras tredje album West Ryder Pauper Lunatic Asylum och från den kan du ladda ner Vlad The Impaler >>här<<, samt titta på videon till Fire nedan.

/K

Nytt från Ian Brown

Gamle gode Ian Brown har gjort en låt åt Adidas på en samling som heter One by One där även bl.a. Happy Mondays medverkar. Låten Just Like You (A.D.I.D.A.S.) laddar du ner >>här<<.

/K

The Stone Roses återförenas?

Ryktena om att Manchesterikonerna The Stone Roses ska återförenas är lika tjatiga som en Beck-film men något i tonen av Daily Mirrors exklusiva avslöjande gör mig konfunderad.

Artikeln säger att 21 englandsspelningar ska vara planerade och eventuellt ett amerikanskt datum på den enorma Coachellafestivalen i Kalifornien. Detta för att fira tjugoårsjubileet med en nyutgåva på deras fenomenala självbetitlade debutalbum med låtar som I Wanna Be Adored, She Bangs The Drum, Waterfall och Made of Stone.

Sångaren Ian Brown har en aktiv och inte alls pjåkig solokarriär och sägs inte ha pratat med gitarristen John Squire sen splittringen i mitten av nittiotalet. Basisten Mani har sedan dess varit medlem av Primal Scream och de andra två har jag ingen susning om vad de gör.

De mest inbitna indietalibanerna hatar givetvis tanken på en återförening men jag kittlas lite av den. Det finns givetvis en risk för totalt magplask när ett gäng gubbar ska spela madchesterpop men jag är beredd att ta den chansen för att få dansa till Fools Gold och Elephant Stone så nu väntar jag bara på en bekräftelse från officiella källor.

Se deras uppträdande på en annan manchesterikons teveprogram Other Side of Midnight, presenterat av Tony Wilson (1950-2007), en av grundarna till legendariska Factory Records som huserade bl.a. Joy Division, New Order och Happy Mondays.

/K