En pessimist i sitt livs form

Jag har varit på ett sådant otroligt gott humör den senaste tiden att det är oförskämt, därför är det nu dags att lätta hjärtat i en terapeutisk session med att piska lite överskattade genrer.

Singer/songwriter:
Att försöka trycka på alla ens knappar samtidigt som du gråter ner i sista ölen och lindar in det i lågt tempo, skralt instrumenterat med viskande röst är så fruktansvärt kontrastlöst och inget jag köper. Gäsp, Cat Power, vilken meningslös diskografi du presenterar.

Shoegaze:
Vad gör man som popband när man saknar det mest väsentliga i pop, nämligen melodier? Man köper gitarrförstärkare med extra mycket allt som dränker ljudbilden och hoppas innerligt att ingen märker något. Det hjälper om du uttråkat kikar ner i golvet, alternativt spelar med ryggen mot publiken, yes alltså!

Punk:
Ytterst få band jag gillar har kategoriserats som punk. The Clash med sin banbrytande och progressiva musik är världens näst bästa band genom tiderna, men det visste du redan. The Ramones var ett popband och ett gäng moderater som bara ville ha en hitsingel, det visste du också redan. Att ligga folkölsfull och kissa ner sig klockan 15 en tisdagseftermiddag i parken utanför Bofills båge i Stockholm är inte punk, visste du det?

/K