Eminem - Relapse Okay, Eminem 2009, hur fräscht känns det egentligen? Senaste skivan Encore från 2004 var dessutom genomrutten. Likväl är han ändå lite utav en gammal hjälte för mig och jag kan liksom inte låta plattan bara passera. Inte i närheten av de tre första albumen från 00-talets början, men Relapse känns ändå som ett gott hälsotecken rent musikaliskt trots att skivans textmässiga innehåll signalerar något helt annat.
Passion Pit - Manners
MGMT-kopior eller nytt pophopp? Gillade man EP:n från i vintras så kommer man definitivt att gilla det här med. Jag har dock lite svårt att komma överens med sångaren, Michael Angelakos, ibland lite enerverande röst. Annars, snygg och dansant produktion. Andas sommar och utomhusklubb.
Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix
Väntade lite med den här skivan tills jag kunde höra den med schysst ljudkvalitet. Behöver nog ett par lyssningar till. Vissa kallar den gubbig medan andra hyllar den. Jag känner mig kluven. Låtmaterialet har varit betydligt starkare på tidigare plattor. Fransk pop brukar dock vinna i längden.
The Field - Yesterday And Today
Uppföljaren till tokhyllade From Here We Go Sublime, stämningen i ljudbilden är densamma och t.o.m omslaget är snudd på identiskt. Skillnaden här är att det faktiskt dyker upp inslag av sång och Everybody's Got To Learn Sometime kan redan nu utses till sommarens kärlekslåt nummer ett.
Roxette - Joyride
Total nostalgitripp för mig. Men, oj vilka låtar Gessle skrev när Roxette var som allra mest formtoppade. Och, oj vilken sångerska han hade i Marie Fredriksson. Pianoslingan i Fading Like A Flower hör fortfarande till bland det snyggaste jag har hört.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar