Mash-ups

Mash-ups växer som ogräs på internet och har gjort så under lång tid. Det är sällan de lyckas att skapa en ny bra låt av två olika, många saknar musiköra och talang för det. Allt som oftast skär sig låtarna med varandra och saknar känslan av enhet, dessa är undantagen enligt mig. Dessa bidrag låter som en originallåt.

Kasabian vs. Blur - L.S.F./There's No Other Way

Jay-Z vs. The Stone Roses - Encore/Fools Gold

/K

Västkusten

De senaste åren har Sveriges pophuvudstad varit suveräne Göteborg. Det har funnits få kombattanter om den titeln vågar jag påstå. Jag kan dock inte sätta fingret på vad det beror på och har själv en väldigt distanserad relation till staden med få besök från min sida.
Jag vill gärna tro att det beror på en längtan av flykt med blicken mot kontinenten, sjömansromantiken och närheten av havet i allmänhet, men det köper jag inte riktigt. Jag har t.o.m. knappt ens vid mina få besök där sett skymten av vatten utom från skyn och avfärdar härmed Göteborg som en riktig kuststad.

Är det lillebrorskomplexet och revanschlusta gentemot huvudstaden som driver popmakarna? Eller är det rent av saknaden av den som gör att popklimatet frodas och att människor blir mer avslappnat kreativa och produktiva än någonsin?

När jag då funderade på dessa frågeställningar på tunnelbanan hem ikväll slogs jag av en lustig tanke...


Jag såg ett samband mellan fotboll och popmusik nämligen. Slumpartat förmodligen men en ganska svindlande tanke.

På 90-talet var det Göteborg och främst då IFK Göteborg som gick i bräschen i svensk fotboll med stora framgångar på hemmaplan och internationellt. Samtidigt i Stockholm fanns en vibrerande popscen med Lollipopfestivalen, Hannas krog där bl.a. tidiga Blur, Oasis och Kent spelade. Weeping Willows, Stefan Sundström och Olle Ljungström slog igenom på bred front med sitt berättande.

När sedan kalendern visade 00-tal blev det istället stockholmslagen (DIF) som briljerade på fotbollsplanen och de trendängsliga 08:orna koncentrerar sig numera istället på att finna den senaste bloggtechnon att yppa för sina DJvänner.

Så nu är vi alltså här 2008 där Göteborg totalt dominerar popscenen och har i Way Out West-festivalen en otroligt framgångsrik festival med ljus framtid så att t.o.m. Goliat från Hultsfred darrar om knäna.

Jag anar en konspiration mellan SvFF (Sveriges fotbollsförbund) och svensk skivindustri och media.

Med detta konspiratoriska svammel vill jag ta av mig hatten samt buga och bocka för all pop från västkusten som vi bjuds på. Det blir nu spännande att se vem som bär ledartröjan i nästa årtionde. Vem tror ni?

Balearisk och luftig pop för sommarljumna dansgolv - download
Air France – No Excuses
Boat Club – All The Time
The Embassy – Time’s Tight
The Honeydrips – (Lack of) Love Will Tear Us Apart
Studio – No Comply
The Tough Alliance – Neo Violence

Gitarrbaserad pop för flyktbenägna - download
Almedal – ”A”
Bad Cash Quartet – Searching Is Killing Me
Broder Daniel – Happy People Never Fantasize
Franke – Ställs mot dig
Håkan Hellström – Hurricane Gilbert
Joel Alme – The Queens Corner


(Denna artikel publicerades tidigare men föll bort)

/K

Klubbtips

Nu på lördag 18/10 måste du närvara på klubben Send in the Clowns som huserar på Debaser Medis i Stockholm. Varför? För att de tre kanske bästa svenska popakterna just nu spelar live. Det är en line-up som skulle få de flesta festivalarrangörer gröna av avund. Jag pratar om They Live By Night, Parken och Nordpolen. Allt detta för det facila priset av 100 kr. Kom i tid!

They Live By Night - Endless Summer

Parken - Jag har varit vilsen, Lisa

Nordpolen - Skimret

/K

Matt Damon

Av någon underlig anledning hade jag svårt för Matt Damon tidigare, han kändes lite pojkband på något bisarrt sätt, kan inte förklaras bättre än så. Min syn på honom har verkligen ändrats de senaste åren. Jag är numera ett oerhört stort Matt Damon-fan efter att ha sett vissa filmer och läst uttalande från honom. Här får ni en snabbguide till Matt Damon.

Om sin avsky och rädsla för Sarah Palin

"It’s a terrifying possibility. I need to know if she thinks dinosaurs were here 4000 years ago. I wanna know that. I really do. Because she’s gonna have the nuclear codes"

Sjunger My Funny Valentine från filmen The Talented Mr. Ripley

Modeikon i utmärkta och snygga dramat The Talented Mr. Ripley

/K

Franke, I miss you

Var tog de vägen? Hård hajp under 2003. En hajp som följdes av en briljant EP plus ett lika briljant album. Skivan Optimismens Hån har blivit lite av en klassiker. Då och då ploppar den upp igen och blir omskriven.

Någon ny skiva verkar inte vara i sikte och Service bolagsdirektör Ola Borgström bara skjuter releasen längre fram i tiden gång på gång. Senast var det sagt att uppföljaren skulle komma under hösten/vintern 2007 och det är som bekant nära ett år sedan.

Franke - Optimismens Hån (2003)

/A

Svengelska

Lite i samma tema som mitt tidigare inlägg om covers men här kommer fantastiska originallåtar som dessutom sjungs på originalspråket. Jag pratar alltså om svenska poplåtar med en engelskspråkig föregångare.

Alla som gärna pratar svengelska, räck upp en hand!

Soulrökiga, Roy Hamilton - You Can Have Her
(Anita Lindblom - Sånt är livet)

Finstämda och sköra, Big Star - Thirteen
(Håkan Hellström - 13)

Poppiga, Kirsty MacColl - They Don't Know
(Moneybrother/Pengarbrorsan - Dom vet ingenting om oss)

/K

Apropå schlager

Johnny The Rucker. Min absoluta favorit när det gäller svensk schlager. Håret! Linnet! Stråkarna! Uggla och hela bandet hade tydligen krökat ganska hårt innan de klev upp på scenen. Han lär ha sagt i efterhand att den enda han minns från själva uppträdandet är att han kom sist. Resten är svart.

EP:n som släpptes kort efter hade ett stort rött klistermärke med texten, "Sist i melodifestivalen!"

2007 gjorde Uggla comeback i schlagersammanhang med låten För Kung Och Fosterland. En till synes höftopererad Uggla strosade runt på scenen och framförde sedvanlig ofräsch marschpop.

Men lägg det åt sidan och passa på och njut av den unga riktiga Uggla, överklasslyngeln om ni så vill.

Magnus Uggla Band - Johnny The Rucker (1979)

Andra avdammade svenska schlagerklassiker hittar ni här.

/A

PSL

Den bästa bloggen - förutom våran givetvis- som behandlar samma ämne som vi är PSL. Det är Per Sidning Larsen och hans redaktion som står för den och kan givetvis med sina anställda, kunnande och budget leverera popkultur med hög nivå. Den rekommenderas varmt.

Jag fick ett tips av en läsare om att se Oasis livekonsert från Wembley på söndag som tydligen sänds på MTV, men jag kommer inte sitta klistrad och titta. Det gjorde jag däremot 1997 när MTV sände live från Be Here Now turnén. Då var Oasis ännu ett potent popband med de starkaste melodierna men tyvärr idag ett minne blott.

För att knyta ihop säcken kan ni här se ett klipp från ovannämda blogg från deras serie Minnen med.

/K

Arvikafestivalen

De som vill få tag i biljetter till Arvikafestivalen för att se Depeche Mode - som jag berättat om tidigare - kanske borde skynda sig. Med endast just Depeche Mode som klar artist har festivalen sålt mer biljetter i sådant tidigt stadium än någonsin. 3000 biljetter de första fem miuterna närmare bestämt.

/K

Covers

Jag har alltid gillat covers. Det är en sådan tydlig indikation på sin inspiration och idoler och sådant attraherar mig. Covers har ju tyvärr ett dåligt rykte tackvare miljoner av after beach-band och andra liknande och inhumana framföranden av musik, men jag tycker det är dags att återta greppet till seriösa utövare.

Ett tips är att se sitt favoritband på festivaler, det brukar nämligen vara upplagt för covers då och en allmän uppsluppen feststämning. På festivaler ska det spelas någon cover tycker jag.

Här nedan är covers som jag tycker är fantastiska och bättre än originalen.

Ladda hem och njut!

Jeff Buckley – Hallelujah (Leonard Cohen)
Morrissey – No One Can Hold A Candle To You (Raymonde)
Oasis – Cum On Feel The Noize (Slade)
Monster – Ex-Factor (Lauryn Hill)

/K