skip to main |
skip to sidebar
Jag mår bra av att Mattias Alkberg har en fullspäckad höst. I september släppte The Bear Quartet sitt album 89 som är den bästa Silverbullit-rocken sedan, tja, Silverbullit (vad hände med dem egentligen?). Nu i onsdags var det återigen dags då Alkberg släppte sitt nya soloalbum Nerverna, som visar att han behärskar ytterligare en genre, nämligen rockabilly. För att slippa att få arga femtiotalsvurmare efter mig vill jag förtydliga att jag syftar på rockabilly i rakt nedstigande led från The Smiths till Franke.Skivan innehåller en glödande loserromantik utan att vara gnällig och är snarare lättsam (nåja), drivig och kommer ägnas en heldel speltid hemma hos mig. Alkberg är också värd ett hedersomnämnande för den vackra tolkningen av Weezers Buddy Holly som i hans händer blir balladen Visst vet du att jag skiter i allt.Den andra singeln att släppas, den brutalt vackra Andra känner har fått en video du kan se nedan.Download:>>Mattias Alkberg - Andra känner<<(från nya albumet Nerverna)>>Mattias Alkberg - Visst vet du att jag skiter i allt<<(från nya albumet Nerverna)>>The Bear Quartet - Halmet<<(från nya albumet 89)>>The Bear Quartet - Put Me Back Together<<(från albumet Angry Brigade '03)Konsertdatum:4/11 Debaser, Malmö5/11 Debaser Slussen, Stockholm7/11 Västmanlands-Dala Nation, Uppsala12/11 Parken, Göteborg13/11 Bongo Bar, Jönköping14/11 Kåren, Örebro20/11 Nocks, Skellefteå21/11 Scharinska, Umeå11/12 Kulturens hus, Luleå (med The Bear Quartet)/K
Har du likt de flesta i popsverige längtat efter Franke? Nu kan du sluta med det. Efter 6 år sen med släppet av Optimismens hån ser vi nu livstecken från de denimklädda grabbarna. Bakom sig har de lämnat Service för att sällskapa med Boat Club, Skansros och Almedal genom att signa till Luxury.
I mitten av december släpps en limiterad 7" för att sedan följas av ett album 14 januari.
Förbeställ singeln geom information du får på Luxury's webbsajt.
/K
De senaste åren har Sveriges pophuvudstad varit suveräne Göteborg. Det har funnits få kombattanter om den titeln vågar jag påstå. Jag kan dock inte sätta fingret på vad det beror på och har själv en väldigt distanserad relation till staden med få besök från min sida. Jag vill gärna tro att det beror på en längtan av flykt med blicken mot kontinenten, sjömansromantiken och närheten av havet i allmänhet, men det köper jag inte riktigt. Jag har t.o.m. knappt ens vid mina få besök där sett skymten av vatten utom från skyn och avfärdar härmed Göteborg som en riktig kuststad.Är det lillebrorskomplexet och revanschlusta gentemot huvudstaden som driver popmakarna? Eller är det rent av saknaden av den som gör att popklimatet frodas och att människor blir mer avslappnat kreativa och produktiva än någonsin?När jag då funderade på dessa frågeställningar på tunnelbanan hem ikväll slogs jag av en lustig tanke...
Jag såg ett samband mellan fotboll och popmusik nämligen. Slumpartat förmodligen men en ganska svindlande tanke.På 90-talet var det Göteborg och främst då IFK Göteborg som gick i bräschen i svensk fotboll med stora framgångar på hemmaplan och internationellt. Samtidigt i Stockholm fanns en vibrerande popscen med Lollipopfestivalen, Hannas krog där bl.a. tidiga Blur, Oasis och Kent spelade. Weeping Willows, Stefan Sundström och Olle Ljungström slog igenom på bred front med sitt berättande.När sedan kalendern visade 00-tal blev det istället stockholmslagen (DIF) som briljerade på fotbollsplanen och de trendängsliga 08:orna koncentrerar sig numera istället på att finna den senaste bloggtechnon att yppa för sina DJvänner. Så nu är vi alltså här 2008 där Göteborg totalt dominerar popscenen och har i Way Out West-festivalen en otroligt framgångsrik festival med ljus framtid så att t.o.m. Goliat från Hultsfred darrar om knäna.Jag anar en konspiration mellan SvFF (Sveriges fotbollsförbund) och svensk skivindustri och media.Med detta konspiratoriska svammel vill jag ta av mig hatten samt buga och bocka för all pop från västkusten som vi bjuds på. Det blir nu spännande att se vem som bär ledartröjan i nästa årtionde. Vem tror ni?
Balearisk och luftig pop för sommarljumna dansgolv - downloadAir France – No Excuses
Boat Club – All The Time
The Embassy – Time’s Tight
The Honeydrips – (Lack of) Love Will Tear Us Apart
Studio – No Comply
The Tough Alliance – Neo ViolenceGitarrbaserad pop för flyktbenägna - downloadAlmedal – ”A”
Bad Cash Quartet – Searching Is Killing Me
Broder Daniel – Happy People Never Fantasize
Franke – Ställs mot dig
Håkan Hellström – Hurricane Gilbert
Joel Alme – The Queens Corner
(Denna artikel publicerades tidigare men föll bort)/K
Var tog de vägen? Hård hajp under 2003. En hajp som följdes av en briljant EP plus ett lika briljant album. Skivan Optimismens Hån har blivit lite av en klassiker. Då och då ploppar den upp igen och blir omskriven.
Någon ny skiva verkar inte vara i sikte och Service bolagsdirektör Ola Borgström bara skjuter releasen längre fram i tiden gång på gång. Senast var det sagt att uppföljaren skulle komma under hösten/vintern 2007 och det är som bekant nära ett år sedan.Franke - Optimismens Hån (2003)
/A
Jag mår bra av att Mattias Alkberg har en fullspäckad höst. I september släppte The Bear Quartet sitt album 89 som är den bästa Silverbullit-rocken sedan, tja, Silverbullit (vad hände med dem egentligen?). Nu i onsdags var det återigen dags då Alkberg släppte sitt nya soloalbum Nerverna, som visar att han behärskar ytterligare en genre, nämligen rockabilly.
