I dag fyller Bossen 60 år och det ska givetvis firas. Jag har därför satt ihop en samling av hans bästa låtar att ta del av.
Då det är min tur att stå i regnrock på mitt favoritlags hemmaarena kan jag omöjligt spela något annat denna dag. 
Ska du inte se Bruce Springsteen som resten av befolkningen finns det en massa andra bra spelningar att se denna helg i Stockholm.
På lördag bjuder Debaser Slussen in till matinéskonserter med Christopher Sander och The Sweptaways. Den förstnämnda har enligt mig släppt årets mest spännande album i Hej hå! och står på scen redan klockan 16. Den studentikosa indiekören spelar timmen senare.
Senare på lördagen när Zlatan har gjort sitt kan du gå till Debaser Medis där skivbolaget Labrador bjuder in till fest och konsert med The Legends och debuterande Little Big Adventure. I DJ-båset återfinns också flera av andra artister ur deras stall.
Lika naturligt som regn så kommer Bruce Springsteen tillbaka igen.
Idag är det alla hjärtans dag. Det är en dag jag avskyr och finner urlöjlig, inte av bitterhet på något sätt, utan helt enkelt av att kalenderlagd romantik är så fruktansvärt oromantiskt. Är inte spontant uttryckta känslor något sannare? Jag är till naturen en romantiker och romantiserar runt alla möjliga saker dagarna i ända och blir oerhört passionerad av föremålen för mitt tycke men tillhör - surgubbe som jag är - kategorin som skulle blivit oerhört förolämpad om min partner gav mig en gåva för att dennes filofax säger så.
Den evigt unge och nyskilde Madonna sålde som bekant ut Ullevi på fyra timmar i måndags, och på sedvanligt manér fick Ticnet smaka en heldel besk kritik för biljettkrånglet. Nu är det dags igen. På tisdag den 17e februari kl:9 släpps nämligen biljetter till ytterligare en konsert på Ullevi till glädje för en del, och retsamt för vissa. Varför, undrar ni? Den extrainsatta konserten ska nämligen gå av stapeln innan den usprungliga konserten. I avundsjukans hemland måste detta sticka i ögonen för de som bara tänkt se henne endast en gång men numera inte får vara först. 
Efter diverse biljettstrul, magsår, panik och total förlösande avslutning sitter jag sen i måndags med en biljett till Bruce Springsteen på Stadion. Jag valde att köpa till fredagen då det är regel snarare än undantag att andra kvällen är bättre. Nu blev det ju till sist en extrainsatt spelning även på söndagen med en - vad jag hoppas för min skadeglädjesskull - nationalsdagsbakfull Bruce. Det ska säkert snapsas och ätas sill med Aftonbladet på mittuppslaget i vanlig ordning.
Skottlands finest Glasvegas och Primal Scream verkar vara på gång med ett samarbete. Respektive bands sångare James Allan och Bobby Gillespie diskuterar möjligheten att tillsammans spela in en Suicidecover åt en kommande limiterad EP-samling av Suicidecovers som ska släppas i oktober då originalbandets frontfigur Alan Vega fyller 70år.
Bruce Springsteen kommer till Sverige. Igen. Och jag frågar mig om det han och inte Bob Dylan som borde kalla sin turné för The Never Ending Tour istället. Springsteen spelar mer i Sverige än vad vissa av våra inhemska artister gör. Det börjar onekligen att kännas väl tjatigt nu. Det finns ingen exklusivitet kvar i hans artistskap längre. Trots det kommer biljetterna med all säkerhet att säljas slut på mindre än ett par minuter ändå. Vi svenskar hamnar alltid, konstigt nog, i något sorts delirium varje gång "Bossen" kommer till stan. Och trots att konserterna innan i våra grannländer - som säkert är minst lika bra - ges svala recensioner så heter det att Springsteen "alltid höjer sig flera snäpp" så fort att han äntrar scen på svensk mark. Det finns en kodex inom svensk rockjournalistik när det gäller Bruce Springsteen som man inte ska bryta. Bryter man den riskerar man att bli utfryst från de innersta kretsarna för all framtid. 
