Sergeant + The Ruling Class (download)

Jag ska erkänna. Hur mycket jag än försöker så återkommer jag ständigt till brittisk gitarrindie från den gyllene åren 1983-1995. Jag blir närmast erotisk av en melodiös jangly poplåt och köper det hur bakåtsträvande det än må vara. Referenser är inget man ska hymla med eller skämmas över anser jag så länge man har materialet för det och kan stå på egna ben. Sergeant jag skrev om häromdagen är ett sådant band.

Ladda ner 10 låtar >>här<<.
1. Swiftly Does It
2. I Love It Here
3. Sue Loves It
4. Sunshine
5. Away With The Fairies
6. Sometimes Sarah (acoustic)
7. Tonight
8. Shy
9. See You When I See You (acoustic)
10. Love Will Be Love

Ett annat nytt band med nästan samma influenser och förkärlek för nostalgi och tankar om att gitarrpopen var bättre för är The Ruling Class som jag skrev om i mars.

Hela EPn Tour de Force + singelsjuan kan du ladda ned >>här<<.
1. Sleeping Beauty
2. Flowers
3. If You Wonder
4. Marian Shrine
5. Umbrella Folds
6. Shame or Pride


/K

Nej, nej och åter nej!

Vaför kan inte människor bara låta vissa saker få vara i fred? Ett nedlagt band är ett nedlagt band. Punkt slut. Låt det vara och visa lite värdighet.

-Det känns rätt igen, säger Damon Albarn till NME. Vad är det som känns rätt? Att försöka krama ur ännu mer pengar från varumärket Blur? Kanske det, men jag får det ändå inte att gå ihop då Damon redan på mitten av 2000-talet hade tjänat mer pengar på Gorillaz än vad han gjorde under hela storhetstiden med Blur.

Det framgår inte vem som har pushat för den här korkade idén mest. Är det rentav Graham Coxon? Var inte 90-talets smartaste låtskrivare smartare än så? För vem vill egentligen veta hur Blur låter 2009?

Kanske, eller rättare sagt, snarare borde medlemmarna i Blur koncentrera sig på vad de gör bäst just nu. D.v.s komponera kinesiska operor, tillverka ost eller vara hobbypolitiker. Den enda som förmodligen glädjs av den här nyheten är Noel Gallagher. Nu får och har han bara ännu mer anledning att pissa på Damon Albarn.

/A

Börja knarka igen, Noel!

Noel Gallagher avslöjade nyligen för musikblaskan Spin Magazine att han skrev alla Oasis låtar under 90-talet påtänd. Supersonic skrev han tex. endast på imponerande tio minuter.

Angående resten utav låtarna på Definitely Maybe uppföljaren (What's The Story) Morning Glory samt de tidiga fantastiska b-sidorna fastslår han följande:

Alla de är albumen och B-sidorna är skrivna på droger. Det är därför de är så bra.

Även i det nya nummret av Café återfinns en intervju av Noel gjord av en viss Andres Lokko. Här pratas det också fritt om droger. Noel kallar bla. sitt band under 90-talet för en enda stor pyramid av kokain. Deras missbruk kulminerades med larger than life-skivan Be Here Now från 1997.

Tja, sen vet ni hur det gick. Oasis blev ett gråtrist band utan varken nerv eller finesss. Bara ett i raden av många band från 90-talet som inte klarade av att ta steget in i 2000-talet.

Noel avslutar intervjun med följande ord:

Jag funderar ibland på att börja knarka igen. Vi skulle vi bli ett jättebra band igen. Men den tanken håller i sig i ungefär en sekund.

Intervjun från Spin Magazine går att läsa i sin helhet här.

5 påtända Oasisfavoriter:

1. Live Forever
2. Acquiesce
3. Stay Young
4. Don't Look Back In Anger
5. Rockin' Chair

/A

Världens sämsta band?

Kids, en gång i tiden skrev Noel några utav popvärldens finaste melodier. Kalendern visade 1996 och Oasis var störst i världen. Det enda som återstår nu är ett näsblodsfyllo till sångare och ljudbild liknande ett bakfullt The Soundtrack Of Our Lives.

Oasis - Dig Out Your Soul (2008)

download [ TPB ]

/A