Årets bästa: återutgivning

1. Joy Division: +- Singles 1978-80

Återutgivnings- och antologiexperterna på Rhino Records har i år remastrat Joy Divisions material tillsammans med bl.a. Stephen Morris, trummis i bandet. Även Factory Records hovdesigner Peter Saville har varit med för att förpacka det på snyggast möjliga sätt. Boxen innehåller tio stycken vinylsjuor och säljs limiterat om 5000 exemplar. Resultatet låter kristallklart så släng därför Substance och alla andra samlingar, det gjorde jag.

Bästa spår: Digital och Atmosphere.

Beställ >>här<<.

2. Orange Juice: Coals to Newcastle

2010 var året då jag lärde känna Edwyn Collins, jag hade tidigare bara lyssnat på Orange Juice's The Glasgow School och på några få av hans soloskivor. P3 Pop sände en special om Postcard Records, som gav intresset mer bränsle, och till sist släpptes Coals to Newcastle i höstas. Boxen på sex CDs och en DVD täcker hela deras karriär, från studioalbum till flexidiscsinglar till BBC-besök. Den ska jag nu hårdstudera för att hitta russinen.

Beställ >>här<<.

3. Morrissey: Bona Drag (20th Anniversary Edition)

För oss Morrissey-samlare blev en handfull hittills osläppta låtar ingen nyhet, de hade redan cirkulerat på diverse bootlegs. Denna samling blev däremot en väckarklocka om hur han faktiskt kan och borde låta om han bara kunde låta bli svulstig produktion och distpedalen för en stund. Tills dess håller jag mig till denna skiva, så vila i frid bäste pophaka, vi ses snart i ett förmodligen lättsammare sammanhang.

Bästa spår: Such a Little Thing Makes Such a Big Difference och Lifeguard on Duty.

Beställ >>här<<.

Lyssna via Spotify >>här<<.

/K

Årets bästa: musik

Jag är en modernist som ständigt har en fot i det förflutna, och eftersom att jag saknar simultanförmåga samt har en tendens att snöa in på saker har jag mest lyssnat på äldre musik under 2010, främst soul, beat och r'n'b ifrån 60-talet. Att sortera ut det som imponerade på mig i år var därför svårt och än mer så då jag upplevde 2010 som ett mellanår.

Det är sällan jag lyckas att lyssna igenom ett helt album utan att bli uttråkad men några lyckades fängsla mig. Edwyn Collins' Losing Sleep räknar jag som årets fullträff, även Cee Lo Green med sin The Lady Killer och Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet med deras Echoes, var några som gjorde extra bra ifrån sig. Givetvis släpptes det en hel del bra låtar också, från bl.a. The Pains of Being Pure at Heart, Kanye West, Hurts, Robyn, Wild Nothing, jj, och många fler. Dessa har jag samlat i en spellista som du kan ta del av nedan.

Saknas gör bl.a Blur - Fool's Day och Girls - Heartbreaker.

Download:
>>2010 enligt K<< (via Spotify)

/K

Julmusik!

Anna Karina

Jag har finslipat på en julspellista sedan november tillsammans med två vänner, nu är det hög tid för redovisning. Den är garanterat Carola-fri, otroligt blandad och innehåller en stor dos soul, som sig bör.

Varsågoda!

Download:
>>Julmusik enligt /K<< (via Spotfiy)

/K

Månadens musiktips: PG Tips

Första gången jag drack PG Tips var för flera år sedan hos min frisör, Kent's, och där bredvid teburken står det än i dag en liten skylt med en text skriven av Jan Gradvall. Förstora bilden nedan och läs den charmiga förklaringen om varför han tyckte detta brittiska te var den månadens musiktips. Vilket årtal den publicerades har jag ingen susning om dessvärre.


Köp PG Tips online på >>The English Shop<<, eller besök deras butiker i Stockholm (Söderhallarna), Göteborg (Plantagegatan 3) och Malmö (Gustav Adolfs Torg 8B).

* Följ @jangradvall på Twitter.

/K

Parker Lewis & Matilda Berggren - All Alone on Christmas

Nu var det längesedan jag nämnde Parker Lewis så detta tänker jag råda bot på.

I går släppte Emil, som han egentligen heter, en jullåt tillsammans med flickvännen Matilda Berggren från det numera nedlagda Mixtapes & Cellmates. All Alone on Christmas heter låten som är skriven av Steve Van Zandt och i originalversion framförd av Darlene Love tillsammans med E Street Band och The Miami Horns.
Originallåten hamnade faktiskt på soundtracket till julfilmsklassikern Home Alone 2: Lost in New York från '92 och i musikvideon nedan kan du se Macaulay Culkin i sitt esse.

Emil och Matildas duettversion låter charmigt sovrums-lo-fi och är väl värd en plats i din alternativa julspellista. Originalet låter däremot härligt Phil Spector-fläskigt vilket är föga förvånande då Darlene bidrog med fyra låtar till alla tiders julskiva; A Christmas Gift for You from Phil Spector från '63.

Download:
>>Parker Lewis & Matilda Berggren - All Alone on Christmas<<

>>Darlene Love - All Alone on Christmas<< (via Spotify)

Detta är inte första gången Parker Lewis gör jullåtar, de tidigare bidragen hittar du >>här<<.

/K

John Lennon ✝ 8/12 1980

I dag är det 30 år sedan John Lennon mördades och minnet av honom hedrar jag med bilder. Jag skulle kunna skriva en blödig text om varför han är den störste för mig men jag låter bli. Titta i stället på bilderna, noggrant, och lyssna på låten, det blir inte mycket vackrare än så.





Lennon signerar albumet Double Fantasy åt sin mördare Mark David Chapman, endast timmar före dådet.

* Klicka på bilderna för högre upplösning.

/K

Årets låtar 2010

POP. Det börjar väl nästan bli lite slentrian att påpeka det år efter år men formatet "album" har synnerligen spelat ut sin roll. Detta märktes mer än tydligt 2010 då fokus mer låg på EP-skivor och dubbla A-sidor än givna fullängdare som höll från början till slut. Visserligen fanns det lysande undantag. Artisterna vars skivor jag hela tiden har burit med mig innanför jackfickan, alltid nära till lurarna och till hjärtat är i år helt utan konkurrens: Kent, Håkan Hellström, Kylie, ceo, Tove Styrke, Uffie, Teenage Fanclub, Robyn, Hurts och de alltid lika noga utvalda samlingarna från Kitsuné. Men som sagt: det var popsingeln som gjorde det i år.

Ovanligt - eller som vanligt - mycket svensk popmusik som dominerade.

Mitt 2010 på blandband:

[Spotify]

/A

Noel och Serge - en framtida klassiker

De är vänner och rockstjärnor men framförallt, fotbollsfans. Serge Pizzorno från Leicester-bandet Kasabian är en trogen Leicester City-supporter och Noel Gallagher följer sitt Manchester City slaviskt. I söndags fick de chansen att i direktsändning dra lagen till FA-cupens tredje omgång och med ett riktigt underhållande resultat.

Tom Meighan (t.v.) och Serge (t.h.)

/K

The Specials - "this is your last chance to dance before the third world war"

Det återförenade skabandet The Specials ska turnera i Europa under hösten 2011. Extra glädjande är att de passerar Cirkus i Stockholm den 18:e september. Biljetterna är ej släppta i dagsläget men håll utkik >>här<<. Det bör även nämnas att den tandlöse keyboardisten Jerry Dammers, som även grundade bandet samt skivbolaget 2 Tone Records, håller sig utanför återföreningen efter en seglivad tvist jag inte är insatt i.

Alla musikintresserade, oavsett föredragen stil, bör ha den Elvis Costello-producerade debuten The Specials från '79 i sin samling. Och avskyr du låtarna kan du alltid sätta den på väggen, LPn liksom bandet är för evigt skitsnygga.


I en tid då Margaret Thatcher styrde England med sin kalla järnhand och rasistorganisationen National Front växte sig stora efter gedigen rekrytering i landets skolor kom det samtidigt en ny våg av skamusik. Dammers 2 Tone var motpolen. Namnet syftade till att svart möter vitt och alla skivsläpp pryddes med den svartvita loggan, schackrutorna och ofta med den animerade Walt Jabsco i samma färger.
Förutom The Specials så släppte de även musik med bl.a. Madness, The Selecter, The Beat, The Bodysnatchers, de flesta med medlemmar av blandad etnicitet.


Som vidare utbildning rekommenderar jag att se en Channel 4-producerad dokumentär om 2 Tone som kan ses via YouTube.

Titta:
>>Prologue<<
>>Part 1<<
>>Part 2<<
>>Part 3<<
>>Part 4<<

Lyssna:
>>The Specials enligt mig<< (via Spotify)

>>The Specials - The Specials<< (via Spotify)

/K

Beady Eye - Bring the Light

Beady Eye är Liam Gallaghers våta 60-talsdröm och ett Oasis utan chefen Noel Gallagher. Med storebror ur bilden får lillebror äntligen styra över de forna bandmedlemmarna och som väntat blir det riffbaserad garagerock, precis som majoriteten av spåren de fick igenom på Oasis-skivorna.
Pressbilderna doftar, lika väntat, The Beatles Rubber Soul i styling samt färgskala och när de väl står på scen är jag säker på att bandet kommer att draperas i Liams egna klädmärke, Pretty Green. Retrocirkeln sluten.

Debutsingeln, Bring the Light, är ett rappt världsrekordförsök i att sjunga "c'mon!" och låter förvånansvärt okej, jag hade mycket lägre ställda förväntningar. Låten finns att ladda ned gratis fr.o.m. i dag via bandets hemsida, följ länken nedan.


Download:
>>Beady Eye - Bring the Light<<

* beadyeyemusic.co.uk

/K

The Cove

I våras skrev vi om SVT:s dokumentärserie, Dox. Sedan dess har det visats några riktigt bra dokumentärer, vissa underhållande, vissa oerhört angelägna.
I morgon kväll visar man en väldigt viktig film, Oscarsbelönade The Cove. Filmen skildrar hur japanska fiskare brutalt slaktar delfiner i den lilla staden Taiji. Föredetta delfintränaren och numera djurrättsaktivisten Ric O'Barry försöker tillsammans med sitt filmteam dokumentera de skrämmande scener som utspelar sig i viken, trots de hot de får utstå från stadens invånare.


Skyddandet av marina däggdjur är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och vi människor behöver ständig påminnelse om hur viktigt havet och dess innevånare är för vår planets fortsatta existens.
The Cove är en riktigt upprörande och hemsk film, men det är fantastiskt att den fått så stort genomslag, den har till och med visats på några få biografer i Japan, trots enorma protester.

Missa inte The Cove, tisdag 2 november, 22.00 i SVT1.

*Uppdatering: Se The Cove på SVT play här.

/P

Brighton Rock - ny film

Graham Greene's roman Brighton Rock från 1938 ska återigen bli till spelfilm. Första gången det gjordes var 1947, då med John Boulting som regissör och Richard Attenborough i huvudrollen. Nu flyttas handlingen från 30-talet till Brighton 1964 i Rowan Joffe's första långfilm. Joffe har tidigare endast regisserat för tv men skrev bl.a. manuset till The American som är sverigeaktuell i dubbel bemärkelse.

Huvudkaraktären och antihjälten Pinkie spelas av Sam Riley (Control) som flankeras av Andrea Riseborough (Happy-Go-Lucky) och Helen Mirren (The Queen). Enkelt berättat så är det en dramatisk kärlekshistoria mellan en mördare och ett vittne, denna gång utspelad mitt ibland de första subkulturella gängkrigen i England, dvs. mods vs. rockers. Med det i åtanke har den möjlighet att bli en ny mörkare Quadrophenia.

Filmen hade premiär på Toronto International Film Festival i september och visas nu på den pågående Tokyo International Film Festival. Jag hoppas innerligt att den får bred distribution då jag tror att den skulle falla en popkulturknarkare som jag i smaken. Faktum är att min första kontakt med originalboken var igenom Morrissey's Now My Heart Is Full där han namnger hela gänget; "Dallow, Spicer, Pinkie, Cubitt, rush to danger, wind up nowhere..."


Titta:
* Klipp 1 från filmen (trailer?)
* Klipp 2 från filmen
* Intervju med Rowan Joffe
* Intervju med Andrea Riseborough
* Rödamattanintervjuer med Helen Mirren, Andrea Riseborough och Rowan Joffe

/K

The Divine Comedy på Kägelbanan

På torsdag spelar Neil Hannon med sitt The Divine Comedy på Kägelbanan här i Stockholm. I våras släppte den flitige nordirländaren sitt tionde studioalbum, Bang goes the Knighthood, vilket enligt mig är hans bästa under hela 00-talet. Om denna estradör och odödliga dandy behagar plocka fram sina poppigare spår är jag övertygad om att det kommer bli en riktigt angenäm afton.

Download:
>> The Divine Comedy enligt /P << (via Spotify)

/P

Vykort från Skottland

Om tre veckor åker jag och /P till Glasgow i några dagar och det kommer bli ett potpurri av godsaker. Ursprungstanken var att lära känna staden men efter lite efterforskningar har vi nu biljetter till Celtic FC mot Aberdeen samt till Edwyn Collins-konserten. Som extra bonus läste jag nyligen att Morrisseys högra hand, Boz Boorer, ingår i Edwyns band. Men det stannar inte där. I går lärde jag mig att Frankie & the Heartstrings kommer att agera förband.

Jag har en samling av deras demos och den officiella kanonsingeln Hunger / Fragile, nyligen släppte de även singeln Ungrateful, lika bra den. Lyssna och titta nedan.

Jag har aldrig varit i Glasgow förut så alla tips är välkomna; klubbar, pubar, butiker etc.

Lyssna:
>>Frankie & the Heartstrings - Ungrateful<< (via Spotify)

* Mer på Myspace.

/K

Johnny Marr - Tendency to be free

Den brittiska välgörenhetsorganisationen Centrepoint har i dagarna givit ut 1969 Key to change. Det är en samling covers av låtar från det fantastiska musikåret 1969 framförda av olika artister och band från de brittiska öarna, bland andra Ian Brown, Johnny Marr, Bad Lieutenant, Chris Difford (Squeeze) och Hard-fi.

Johnny Marr har valt att tolka Rabbit MacKays Tendency to be free och eftersom pengarna går till välgörenhet tycker jag att du kan köpa låten, eller hela samlingen, här.

/P

Edwyn Collins - Losing Sleep

Den senaste tiden har Edwyn Collins nya skiva, Losing Sleep, spelats frekvent här hemma. Parallellt med detta är jag inne i en djup northern soul-period, vilket är fullkomligt logiskt.

Redan vid starten av Postcard Records, hem åt hans förra band Orange Juice, var northern soul-influenserna tydliga. Dem tog han med sig in i sin solokarriär via radiohiten A Girl Like You ('94), till den uppenbara homagen, Keep On Burning ('96).


Videon till titelspåret på den senaste skivan bär samma spår. Jag kan faktiskt skönja en northern soul-revival över huvud taget i populärkulturen; Duffy's video till Mercy, filmen SoulBoy som premieras på brittiska biografer under hösten, filmen Northern Soul som har premiär 2011 och nu detta...

Jag kommer att se honom i hemlandet Skottland den 7 november, och herregud vad det kommer att dansas.

Lyssna:
>>Edwyn Collins - Losing Sleep<< (via Spotify)

* Skivan gästas av bl.a. Alex Kapranos (Franz Ferdinand), Roddy Frame (Aztec Camera) och Johnny Marr (The Smiths).

/K

Stilikon #10 - Jean Shrimpton

Jean Shrimpton var en av 60-talets mest kända modeller med epitet som "The Face of the 60's" och "The It Girl". Hennes smärta figur var en kontrast mot 50-talets yppiga modeller och hon fick smeknamnet "The Shrimp", räkan.

/P

Karl Pilkington - An Idiot Abroad

I går fyllde den underbare Karl Pilkington 38 år, det var också startskottet för hans tevekarriär.

När Ricky Gervais och Stephen Merchant slog igenom med The Office 2001 började de även sända radio på Xfm. Producent för programmet var den då okände Karl som i början inte fick någon airtime alls. När de två programledarna sedan började ställa frågor till honom stötte de på en ådra av komiskt guld. Resten är historia.

Eftersom Karl lätt blir obekväm samt aldrig imponeras av något ("but do we need 'em?"), så sände Ricky och Steve honom jorden runt. Kina, Indien, Jordanien, Mexiko, Egypten, Brasilien och Peru försöker alla imponera med sina byggnader, resultatet ser vi i An Idiot Abroad.

Download:
>>An Idiot Abroad - Episode 1 - China<< (via TPB)

Besök pilkipedia.co.uk för att ladda ned alla Xfm-avsnitt och podcasts de gjort. Du kommer aldrig mer att lyssna på musik i din iPod.

/K

The Hit Parade - ny singel och gamla pärlor

Som janglypopkonnässör och älskare av gitarrindie från åttiotalet är det omöjligt att inte gilla London-bandet The Hit Parade. De har sedan starten, 1984, släppt nio sjutummare på egna bolaget JSH Records och hade även en utflykt på det legendariska Sarah Records i början av nittiotalet. Nu är det dags igen.

I Like Bubblegum och dess b-sida Zennor Mermaid släpptes som sjua nu i september. Den förstnämnda är ett starkt och modernt åttiotalsdoftande popnummer som sätter sig nästan direkt. Följ länkarna nedan.

Jag rekommenderar även singelsamlingen With Love From... från 1990 som samlar deras dittills släppta a- och b-sidor. Mina favoriter från den är: Forever, Huevos Mexicanos och You Didn't Love Me Then.

Download/lyssna:
>>The Hit Parade - I Like Bubblegum / Zennor Mermaid<< (via Soundcloud)

>>The Hit Parade - With Love From...<< (via Spotify)


* the-hit-parade.co.uk

/K

Varje dag är som söndag

Det var en självklarhet för oss på la vie sportive att delta i måndagens stora demonstration mot rasism som hölls på Sergels torg. Lika självklart var det att marschera vidare förbi Riksdagen hela vägen till Medborgarplatsen.

Nu får vi inte glömma att framöver kommer varje dag att vara som i söndags, och vi måste gemensamt bekämpa de mörka krafterna och dess gift på ett demokratiskt sätt, dygnet runt.

Krossa rasismen!

/la vie sportive

The Radio Dept. - The New Improved Hypocrisy

The Radio Dept. tar återigen bladet från munnen för att säga sitt om Alliansen och det Sverige i spillror de lämnar efter sig, förhoppningsvis redan om fem dagar.

Klicka på bilden för omslaget och låttexten i förstoring.

Download:
>>The Radio Dept. - The New Improved Hypocrisy<< (Gratis via Labrador - högerklicka)


Redan på Freddie And The Trojan Horse EP från 2008 kunde vi höra dem sia om framtiden för Fredrik Reinfeldt, jag hoppas den dagen han sjunger om är här nu.

Freddie I know
When your time comes it won't be pretty, no
You reap what you sow
You and your friends
The Trojan horse you came in left a stench
A carcass in the trench

Freddie one day
All the workers you led astray
Will make you pay
Oh Freddie, you should know
Can't punish people 'cause your hair won't grow
It's alright, just let go

Freddie, I know
You waved a banner at our latest show
How so?
And why not the expected slander?
You made me feel like Zara Leander
Just let go

Download:
>>The Radio Dept. - Freddie And The Trojan Horse<< (via Spotify)

/K (Röd)

The Drums - Down By The Water

När The Drums släppte Summertime! EP förra året blev jag föga imponerad, efter en snabb genomlyssning lät de faktiskt som de flesta skuttiga popband med korta jeans och rätt influenser. Detta New York-band hade dock ett triumfkort; Down By The Water.

Keith Richards sa en gång att varje respektabelt rock- och popband ska även behärska ballader, och det är precis det The Drums visar i sin allra bästa låt.

Nya videon är inspirerad av sextiotalets girl-groups-videos och med låtens låga tempo blir resultatet något humoristiskt men samtidigt vackert. Jag får t.o.m. en gnutta Atmosphere-känsla när synthen smyger sig in i slutet, ni vet, den Anton Corbijn-regisserade videon åt Joy Divisions fyraminutersepos.

Njut av videon och lär dig koreografin, den 12 december står de nämligen på scen på Debaser Slussen. Ett fåtal biljetter finns kvar och dessa köper du >>här<<.

/K