Markus Krunegård - album x2

Jag har nu i dagarna två lyssnat på Markus Krunegårds nya album och trots min aversion mot just dubbelalbum så låter det häpnadsväckande vitalt rakt igenom.
Prinsen av Peking är ett renodlat popalbum från start till mål med kommande radiohits och en fräsch åttiotalsdoftande producering på rätt sida om nostalgi och parodi. Jag blir återigen imponerad över hur refränglös pop kan vara så medryckande.

Andra skivan Lev som en gris dö som en hund känns spontant som hemvisten för de svagare spåren under inspelningen. Det spretar mellan kvalitet och influenser.
Det som förvånar mig mest är madchesterkänslan som infinner sig i slutet av titelspåret som plötsligt blir The Stone Roses på svenska. Även Fel på hjärnan har ett Happy Mondays-groove och Ge mig ingen vit skit, ge mig afrobeat är en modern Shack Up av A Certain Ratio.
Den sistnämnda har just nu Sveriges samlade remixkår dreglande över sig och kommer att höras på de flesta dansgolv i höst.

I slutändan brukar de svåra albumen hålla längre, detta återstår nu att se.

Lyssna på Prinsen av Peking via Spotify >>här<<, Lev som en gris dö som en hund lyssnar du på >>här<<.

/K

Robert Svensson - I Was Summer, You Were

Robert Svensson från shoegazerbandet Mixtapes And Cellmates släppte i höstas sin fina och något förbisedda solodebut Young Punks Are On The Never-Never från vilken jag spelat låten 1991 otaliga gånger, likaså med Markus Krunegård-duetten i Young Enough. Nu finns en ny vacker låt att tillgå, den hjärtskärande och sommarljumna låten heter I Was Summer, You Were.

Den laddar du ner >>här<<.

I was architecture and you were a wrecking-ball

/K

Helgtips

Foto: Louis Huch ©

På Hornstull Strand runt knuten från min dörr är det på lördag premiär för nya klubben En För Alla - Alla För En. Laguppställningen som spelar skivor vittnar om en spretig men lovande kväll. Den ser ut som följer: Markus Krunegård, Kleerup, Gustav Ejstes (Dungen), Andreas Tilliander (Familjen), Johan T Karlsson (Familjen), Adam Kammerlind (Pluxus), Dante Kinnunen (The Concretes), Robert Brodén (Daydream Nation/Pet Pounds) och Gustav Bendt (Club Killers).

20-02 / 20år / Fri entré (!)

Càite a bheil oifis a' phuist? Det är gaeliska och betyder vart är postkontoret och kanske kommer till användning nu på lördag. Det är nämligen återigen dags för Postcards from Scotland på Bonden Bar. Klubben som frekventeras av smala indiepopfans, bildligt talat alltså, är en enda lång hyllning till C86-eran, twee och indiepop från just Skottland. Vänta dig The Pastels, Teenage Fanclub, The Jesus And Mary Chain, Primal Screams åttiotal och annat relaterat.

DJs för kvällen är James Graham från Twilight Sad och Noj från Glasgowklubben Pandemic.

20-01 / 20år / 50kr

/K

Nygammalt från Krunegård

Ett bildspel/video som skivbolaget Universal har satt ihop till nyutgåvan utav Markusevangeliet. Dubbelversionen av albumet innehåller en bonusskiva med B-sidor, alternativa mixar och annat som inte platsade på huvudskivan från början. Småtrevlig låt men knappast minnesvärd.

/A

Kleerup ♥ Krunegård

Mannen bakom en av förra årets bästa skivor Markus Krunegård och riksknarkarn som ligger bakom odödliga citat som "Sgt. Pepper gjordes inte på filmjölk", Andreas Kleerup slår sina påsar ihop. De två herrarna ska nämligen göra ett album ihop och låtarna är redan färdiga. Det blir ett hipstermöte av rang. 

Jag tillhör dock kategorin som tycker Kleerup är överskattad. Mustaschprydd reklambyråelectro har inte så långt bäst-före-datum men det ska självklart bli intressant att höra resultatet.

/K

Dagens låt

Markus Krunegård - Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp (2008)

Ny video av Markus Krunegård från finfina skivan Markusevangeliet.

/A

Dagens remix

Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr (Detektivbyrån Remix)

/A

Döden klär mig.

Jag är morbid av naturen och därför oerhört svag för musik med död som tema. Det är kittlande med artister som romantiserar runt döden, eller överhuvudtaget nämner död och begravningar. Det ska dock nämnas att jag givetvis tar avstånd från all emo-skära-i-armarna-kultur.
Många artister har genom åren blivit missförstådda i sitt bruk av detta tema. Det bästa exemplet på det måste vara Morrissey, i mina ögon vår tids vassaste ironiker och ofantligt rolig på alla sätt och vis. Anledningen är att det anses ofta vara fult och miserabelt att ge sig i kast med att behandla ämnet i synnerhet och mörker i allmänhet. Folk, särskilt i västvärlden är fortfarande livrädda för det som så småningom drabbar oss alla och vill inte riktigt kännas vid det. Det är väldigt besynnerligt tycker jag och bjuder därför nu på passande pop som på något sätt berör temat.

Soundtrack att ladda ner:
Belle & Sebastian – Get Me Away From Here, I’m Dying
Markus Krunegård – Den som dör får se/Markus kyrkogård
The Smiths – Cemetry Gates
Antony & the Johnsons – Hope There’s Someone
Band of Horses – The Funeral
Joy Division – Atmosphere
Broder Daniel – I’ll Be Gone

/K