Andy Lewis - "41"

På måndag släpps Andy Lewis' nya minialbum 41 på iTunes (fysiskt på Acid Jazz i mitten av mars) och det glädjer mig. Han är en expert när det kommer till att blanda northern soul med moderna beats och få det att låta fräscht. Are You Trying To Be Lonely? från 2007 med gästvokalisten Paul Weller och Till I Lost You från 2005 med nyligen avlidna The Action-sångaren Reg King, var ett lysande exempel på det.

Andy är annars basist i Wellers band och har även spelat med indiepoparna Pimlico och Spearmint, men för vissa är han kanske mest känd som DJ. Han har bl.a. varit resident på London-klubben Blow Up, spelat skivor under Blurs Parklife-turné och även gästat svenska Bangers 'n' Mash.


Länkar:
* Acid Jazz-butiken
* Blow Up
* Spearmint
* Bangers 'n' Mash

/K

Årets bästa: musik

Jag är en modernist som ständigt har en fot i det förflutna, och eftersom att jag saknar simultanförmåga samt har en tendens att snöa in på saker har jag mest lyssnat på äldre musik under 2010, främst soul, beat och r'n'b ifrån 60-talet. Att sortera ut det som imponerade på mig i år var därför svårt och än mer så då jag upplevde 2010 som ett mellanår.

Det är sällan jag lyckas att lyssna igenom ett helt album utan att bli uttråkad men några lyckades fängsla mig. Edwyn Collins' Losing Sleep räknar jag som årets fullträff, även Cee Lo Green med sin The Lady Killer och Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet med deras Echoes, var några som gjorde extra bra ifrån sig. Givetvis släpptes det en hel del bra låtar också, från bl.a. The Pains of Being Pure at Heart, Kanye West, Hurts, Robyn, Wild Nothing, jj, och många fler. Dessa har jag samlat i en spellista som du kan ta del av nedan.

Saknas gör bl.a Blur - Fool's Day och Girls - Heartbreaker.

Download:
>>2010 enligt K<< (via Spotify)

/K

Fotbollsfeber

Engelska popgruppen Saint Etienne har döpt sig efter det franska Ligue 1-laget med samma namn.

Den gode Morrissey säger sig ha följt Manchester United som barn men har också sagt sig bara vara intresserad om det vore Tony Blairs huvud man spelade med.

Bröderna Liam och Noel Gallagher må inte älska varandra, men bägge älskar de sitt Manchester City.

Liam Gallagher från Oasis och Damon Alban från Blur var rivaler på hitlistorna under britpopens guldår '94-'96, även vid kändismatcher de ställde upp i.

Londonfödda Rod Stewart - vars far var skotte - har ett hjärta som klappar för Skottland och Celtic FC. På den engelska sidan är det Manchester United som gäller.

/K

The Divine Comedy - Bang Goes The Knighthood

Den evigt stilige nordirländaren Neil Hannon som utgör The Divine Comedy fortsätter oförtröttligt att vurma för äldre schlager och kammarpop. På måndag släpps Bang Goes The Knighthood, det första albumet på fyra år, och det låter precis som det alltid gjort; teatraliskt och orkestrerat.

Hans musik är inte för alla och kan helt frankt bli lite för mycket att svälja men när han sysslar med ren pop, som i singeln At The Indie Dicso, då är det magiskt. Med sedvanlig torr humor, sarkasm och med lite allvar namndroppas Morrissey, Tainted Love, Pixies, The Stone Roses, Blue Monday, My Bloody Valentines, Blur, The Cure och The Wannadies (!).

Titta på videon till singeln och ladda sedan ned albumet!

Download:
>>The Divine Comedy - Bang Goes The Knighthood<< (via MU)

/K

Blur - Fool's Day

Ingen kan ha missat att det var Record Store Day igår, inte heller att Blur har spelat in sin första låt på sju år. Fool's Day heter singeln och släpptes, dagen till ära, som sjutummare i tusen exemplar.

Det första som slog mig var att Blur låter mer som Madness än någonsin, det andra var att jag har hört denna melodi förut. Sedan trillade polletten ned. Det är ju Cutting Crews underbara åttiotalsdänga I Just Died In Your Arms rakt av. Den kombinationen är såklart oslagbar så denna fina poppärla kommer garanterat att spelas flitigt hemma hos mig. Välkomna tillbaka!

The studio
And a love of all sweet music
We just can't let go

Fr.o.m. midnatt kan singeln laddas ned gratis via Blurs hemsida, den hittar du >>här<<.

* Jag rekommenderar att ladda ner WAV-filen och sedan komprimera den till MP3 då deras lustigt nog inte är komplett. Faktiskt hela minuten kortare och slutar abrupt.

/K

Slazenger Heritage

Jag skrev nyligen om din chans att bära en Noel Gallagher-jacka, nu har du i stället chansen att bära en likadan track top som en av segrarna i britpopfejden, nämligen Damon Albarn.

Brittiska sportmärket Slazenger ruskar nu liv i sitt legendariska märke med linjen Slazenger Heritage. Där återskapar de bl.a. denna klassiska jacka, liksom ger en ny generation chansen att bära deras cardigans, v-necks, pikétröjor etc.

Jag blev ganska förbryllad av denna nyhet då jag var säker på att det var en Fila Vintage som studsade förbi i Parklife-videon. När jag nu tagit en stillbild ser jag hur fel jag hade.

Med det nuvarande låga pundet blir jackan din för ca 630 SEK, eller hitta något annat ur kollektionen.

Shopping:
>>Not Addicted<<
>>Terrace Couture<<

>>Slazenger Heritage - Official<<

/K

Vecka 3

På fredag är det svensk biopremiär för dokumentären No Distance Left To Run om popbandet Blur. Filmen visas på Bio Rio i Hornstull på fredag kl 20:00 och kostar 100 kr. Boka din biljett >>här<<, kanske ses vi då. Visas även på lördag kl 20:30 och kostar då 90 kr.

Filmen behandlar hela deras karriär där Damon Albarn bl.a. avslöjar sitt personliga och medvetna val om att släppa singeln Country House samma dag som Oasis skulle släppa sin Roll With It. Listkriget blev ett faktum och en hämnd för det onda Noel Gallagher åsamkat Albarn.

Jag hoppas innerligt att fokus inte ligger på deras återförening i Hyde Park sommaren '09. Jag såg dem nämligen på Roskilde vid deras återförening '03 och det var så sömnigt att jag slängde mig över kravallstaketet och gick till de svalkande plastglasölen.

Efter filmvisningen går du sedan de få metrarna till Strand där efterfesten hålls med det självklara britpoptemat. DJs är bl.a. Daniel Eskils (regissör med videos av bl.a. Håkan Hellström, Those Dancing Days och Andreas Tilliander på sitt samvete), Magnus Carlson (Weeping Willows) och Göran Lagerberg (Tages).

22 - 03 / 20 år / Gratis Entré(!)

På lördag står Daniel Gilbert med band på Debaser Medis och underhåller med spår från nya New African Sports, Soul Café Club No #1. En väldigt bra skiva som kryper på en sådär härligt.
Som förband spelar Love & Happiness som delar skivbolaget Bonjour Recordings med bl.a. Pats, Bye Bye Bicycle och Portrait Painter(s) som jag nämnt flitigt i bloggen.
Love & Happines har en ganska trevligt låt i A: Stockholm B: Göteborg så det kan vara värt att komma i tid.

19-03 / 20 år / Fri entré innan kl 22 därefter 100 kr

/K

Jarvis Cocker - Further Compilations

Någon som åldras likt ett fint vin är Jarvis Cocker. Han har aldrig varit ocool och har med tiden sprungit ifrån sina britpopjämlikar att Damon Albarn och co. numera ser ut som små prickar i horisonten.

Soloalbum nummer två må inte vara lika bra som det första men den har sina stunder som i avbönen I Never Said I Was Deep och titelspåret som nu fått en video. Och vilken snygg video sedan.

/K

Blur - Yuko & Hiro

I mitten av nittiotalet var britpop det enda som gällde för mig. Jag brydde mig aldrig om Oasis vs. Blur-kriget och omfamnade bägge även om hjärtat klappade mest för de förstnämnda. Jag har alla Blurs skivor från nittiotalet och den jag älskade mest då, samt är den enda av deras album jag idag tycker är bra rakt igenom, är konceptalbumet The Great Escape från 1995. Låten som avslutar skivan fick alldeles för lite uppmärksamhet och jag håller den som en av det finaste som skrivits om saknaden av någon. Och den japanska refrängen gör den bara ännu vackrare.

Låt mig presentera:


"This is my work place

And these are the people I work with

Yuko and hiro

We work together

We work for the company

That works to the future

We work hard to please me

They will protect us

I never see you

We're never together

I'll love you forever

I drink in the evening

It helps with relaxing

I can't sleep without drinking

We drink together

From monday to saturday

I go to my workplace

But on sunday we are together

Yuko and Hiro

I never see you, I never see you

We're never together, we're never together

I love you forever..."

/K

Nej, nej och åter nej!

Vaför kan inte människor bara låta vissa saker få vara i fred? Ett nedlagt band är ett nedlagt band. Punkt slut. Låt det vara och visa lite värdighet.

-Det känns rätt igen, säger Damon Albarn till NME. Vad är det som känns rätt? Att försöka krama ur ännu mer pengar från varumärket Blur? Kanske det, men jag får det ändå inte att gå ihop då Damon redan på mitten av 2000-talet hade tjänat mer pengar på Gorillaz än vad han gjorde under hela storhetstiden med Blur.

Det framgår inte vem som har pushat för den här korkade idén mest. Är det rentav Graham Coxon? Var inte 90-talets smartaste låtskrivare smartare än så? För vem vill egentligen veta hur Blur låter 2009?

Kanske, eller rättare sagt, snarare borde medlemmarna i Blur koncentrera sig på vad de gör bäst just nu. D.v.s komponera kinesiska operor, tillverka ost eller vara hobbypolitiker. Den enda som förmodligen glädjs av den här nyheten är Noel Gallagher. Nu får och har han bara ännu mer anledning att pissa på Damon Albarn.

/A

Mash-ups

Mash-ups växer som ogräs på internet och har gjort så under lång tid. Det är sällan de lyckas att skapa en ny bra låt av två olika, många saknar musiköra och talang för det. Allt som oftast skär sig låtarna med varandra och saknar känslan av enhet, dessa är undantagen enligt mig. Dessa bidrag låter som en originallåt.

Kasabian vs. Blur - L.S.F./There's No Other Way

Jay-Z vs. The Stone Roses - Encore/Fools Gold

/K