skip to main |
skip to sidebar
Jag skrev om Janice Graham Band för sex månader sen när de fortfarande var ett osignat band som sålde den egenfinansierade CD-singeln, No Money Honey, över nätet. Det var då. Nu har Eddie Piller signat dem till sitt Acid Jazz Records, de har agerat förband åt Madness framför 5000 människor och den 22:a augusti släpps debutsingeln, Murder, med b-sidan, Assassiner, på det modernaste av sätt, dvs. som 7" och download.Singeln är ett ögonblick av dansant socialrealism till den bästa vita reggaeslingan sedan The Specials, Ghost Town, men med större attack. Alldeles fantastisk med andra ord.
Med en medelålder på bara 21 år har Manchester-bandet en imponerande skara influenser, jag hoppas de förvaltar dem väl när debutalbumet sedan släpps i november. Håll utkik!
* Janice Graham Band.com* Acid JazzEDIT: Nya videoklipp på singeln och b-sidan./K
Fyra unga pojkar från Manchester utgör Janice Graham Band, ett band jag hittills bara har hört trettio studioinspelade sekunder av. Den korta snutten av debutsingeln, No Money Honey, räckte för att jag genast skulle beställa mig ett exemplar.Med gitarr, bas, trummor och trumpet hör jag influenser ifrån reggae, dub, hiphop och madchester. Mani från The Stone Roses och Primal Scream beskriver dem såhär: "The history of black music, all in one half hour set. I’m havin’ that!”.
Det finns desto mer att se och höra via YouTube, videon nedan är ett briljant smakprov.Lyssna på singeln och beställ dig ett exemplar >>här<<.* MySpace/K
I dag fyller min husgud, Morrissey, 51 år och det ska naturligtvis firas. För exakt ett år sedan befann jag mig i Manchester där jag såg hans 50-årsdagskonsert på Apollo, men i dag hittar ni mig på Lilla Hotellbaren där Tom Pyl med vänner traditionsenligt arrangerar kalaset för 13 året irad.Hurra, hurra, hurra!Lilla Hotellbaren, Scandic Malmen | 19-02 | 20 år | Fri entré
Som ständig vurmare för den engelska textilstaden så fångade Alf min uppmärksamhet med singeln Manchester man för fem år sedan; där både började och slutade våran relation. Nu i dagarna släpptes singeln Hälften kvar och jag stannade kvar vid den. Den stillar min törst något för en ny gitarrdriven poplåt att spela i sommar och det är tillräckligt. Jag vet inte heller om det är singel- eller alternativversionen som är bäst så därför spelar jag båda, om vartannat. Smart, Alf!Ta del av låtarna nedan.
Download:>>Alf - Hälften kvar<< (RS)>>Alf - Manchester man<< (Spotify)/K
Medan den ena av oss är på - vad jag har förstått - Morrissey-karneval i Manchester har jag som ensam skrivare fått fria händer här på bloggen. Känns ganska bra faktiskt. Nu kan vi gemensamt sparka ut all nyindie som endast har som unisont mål att göra bästa covern på The Smiths eller ovan nämnda Morrissey. Skämt åsido. Det jag ville ha sagt är att det kommer att dyka upp lite nya och annorlunda saker här på bloggen än vad ni har varit vana med under de senaste veckorna. Vi börjar redan idag.
Fortsättning följer...
/A
Idag inleder jag min euforiska Morrisseysemester med att bjuda hem mina närmaste sörjande på middag och förfest innan det vankas det årliga födelsedagskalaset på Södra Bar. Årets roligaste klubbkväll för en insnöad som undertecknad.Tidigt i morgon flyger jag sedan till Manchester för att se honom på hans 50-årsdag nu på fredag den 22a. Det kommer därför bli tomt från skriverier från min sida men på måndag är jag tillbaka.Via Spotify ger jag dig en introduktion till Morrissey om du känner dig nyfiken och grön. Lyssna >>här<<.Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra!
/K