Den evigt stilige nordirländaren Neil Hannon som utgör The Divine Comedy fortsätter oförtröttligt att vurma för äldre schlager och kammarpop. På måndag släpps Bang Goes The Knighthood, det första albumet på fyra år, och det låter precis som det alltid gjort; teatraliskt och orkestrerat.
Hans musik är inte för alla och kan helt frankt bli lite för mycket att svälja men när han sysslar med ren pop, som i singeln At The Indie Dicso, då är det magiskt. Med sedvanlig torr humor, sarkasm och med lite allvar namndroppas Morrissey, Tainted Love, Pixies, The Stone Roses, Blue Monday, My Bloody Valentines, Blur, The Cure och The Wannadies (!).
Titta på videon till singeln och ladda sedan ned albumet!
Som stor Belle and Sebastian-sympatisör och därmed förespråkare för det mesta Stuart Murdoch haft en hand i, följer jag utvecklingen av hans musikalfilmprojekt God Help The Girl med stor nyfikenhet. Förra vårens album följdes upp av en singel och en ep, och igår släpptes nya singeln Baby You're Blind med Linnea Jönsson från Those Dancing Days på sång. Baby You're Blind låter uppfriskande avvikande från det tidigare materialet (albumet har alldeles för få upbeat-spår); den är groovy på ett sätt som får mig att tänka på Belles Stay Loose. Med singeln följer en b-sida som är en inte märkbart annorlunda version av albumspåret A Down And Dusky Blonde och en video som spelades in i Stockholm i vintras.
Efter succéer med Summertime! EP och Best Friend-singeln ska The Drums nu släppa sitt självbetitlade debutalbum. Den 7 juni är datumet och albumet innehåller några av spåren du redan har hört (låtlista nedan).
Albumspåret It Will All End In Tears får du gratis via deras sajt, andrasingeln Forever And Ever Amen har fått en video, men ännu bättre, den har även remixats av Saint Etienne.
Låtlista: 1. Best Friend 2. Me and the Moon 3. Let's Go Surfing 4. Book of Stories 5. Skippin' Town 6. Forever And Ever Amen 7. Down By the Water 8. It Will All End In Tears 9. We Tried 10. I Need Fun In My Life 11. I'll Never Drop My Sword 12. The Future 13. When I Come Home (iTunes Bonus Track)
I dag fyller min husgud, Morrissey, 51 år och det ska naturligtvis firas. För exakt ett år sedan befann jag mig i Manchester där jag såg hans 50-årsdagskonsert på Apollo, men i dag hittar ni mig på Lilla Hotellbaren där Tom Pyl med vänner traditionsenligt arrangerar kalaset för 13 året irad.
Trots väldokumenterade eksem av mina tidigare försök med singer/songwriter-genren gav jag den en ny chans häromdagen. Gotlänningen Tobias Fröberg har nyligen släppt albumet The Big Up och till min stora förvåning innehåller den pop, riktigt bra sådan dessutom.
Det är alltid lika berusande när något klaffar direkt, jag blir manisk och syftar nu på två låtar. Den ena är I Hope That I Die Before You, 2.0-versionen av Alphavilles evigt unga Forever Young, samt den fåordiga men ack så fina kärleksgospeln Baby! Baby! Baby!. Bitvis låter han faktiskt som det tidiga The Tough Alliance.
Som ständig vurmare för den engelska textilstaden så fångade Alf min uppmärksamhet med singeln Manchester man för fem år sedan; där både började och slutade våran relation.
Nu i dagarna släpptes singeln Hälften kvar och jag stannade kvar vid den. Den stillar min törst något för en ny gitarrdriven poplåt att spela i sommar och det är tillräckligt. Jag vet inte heller om det är singel- eller alternativversionen som är bäst så därför spelar jag båda, om vartannat. Smart, Alf!
The links here showed point to files and/or content already present on the internet of character completely foreign to the manager of saying blog. All links posted on this site are for evaluation purposes and result of our research on other web sites. Support the artists buying original material and erasing the files here downloaded within 24 hours!
Den evigt stilige nordirländaren Neil Hannon som utgör The Divine Comedy fortsätter oförtröttligt att vurma för äldre schlager och kammarpop. På måndag släpps Bang Goes The Knighthood, det första albumet på fyra år, och det låter precis som det alltid gjort; teatraliskt och orkestrerat.
Hans musik är inte för alla och kan helt frankt bli lite för mycket att svälja men när han sysslar med ren pop, som i singeln At The Indie Dicso, då är det magiskt. Med sedvanlig torr humor, sarkasm och med lite allvar namndroppas Morrissey, Tainted Love, Pixies, The Stone Roses, Blue Monday, My Bloody Valentines, Blur, The Cure och The Wannadies (!).
