Världens mest missförstådda komiker Morrissey har tagit en sprillans ny bild med sitt band. Det blev rätt bra tycker jag. Denna hittar man i sleeven till singeln I'm Throwing My Arms Around Paris. Frågor; vad kommer den vinylsjuan kosta på Ebay? Dubbelhäftande tejp? Är den månne sju tum?
Efter diverse biljettstrul, magsår, panik och total förlösande avslutning sitter jag sen i måndags med en biljett till Bruce Springsteen på Stadion. Jag valde att köpa till fredagen då det är regel snarare än undantag att andra kvällen är bättre. Nu blev det ju till sist en extrainsatt spelning även på söndagen med en - vad jag hoppas för min skadeglädjesskull - nationalsdagsbakfull Bruce. Det ska säkert snapsas och ätas sill med Aftonbladet på mittuppslaget i vanlig ordning.
Skottlands finest Glasvegas och Primal Scream verkar vara på gång med ett samarbete. Respektive bands sångare James Allan och Bobby Gillespie diskuterar möjligheten att tillsammans spela in en Suicidecover åt en kommande limiterad EP-samling av Suicidecovers som ska släppas i oktober då originalbandets frontfigur Alan Vega fyller 70år.
I love the 90's. Jag ljuger, så klart. 90-talssoundet är fortfarande hopplöst ofräscht, men ändå har jag den senaste veckan gång på gång kommit på mig själv med att spela ohälsosamt mycket Brainpool och Popsicle. Fråga mig inte varför jag återigen är plötsligt drabbad utav just den här typen av popmusik, det är ju mot all logik egentligen. Samtidigt återfinns det ett visst värde i deras musik annars hade jag knappast fortsatt att lyssna. Deras styrka ligger i att lyckas blanda rent tönteri med skickligt utmejslade popmelodier. Lite som Gyllene Tider gjorde i början utav 80-talet fast med denna gång av två band inspirerade genom Oasis och Ride istället för Elvis Costello och T. Rex. Hur som helst, det jag ville ha sagt med det här inlägget förutom att Bandstarter och Hey Princess går repeat hemma hos mig är att en viss Janne Kask har gjort comeback under namnet Lake Heartbeat. Nu tänker ni säkert: "men la vie sportive gillar ju inte comebacker, allra minst när de kommer från avdankade popsnören som hade sina hey-days på 90-talet." Ja, det är helt korrekt, men nu är det så att Kask numera ligger på ett av Sveriges bästa bolag, Service, och har fåt låtarna producerade och mixade utav ena halvan av Studio d.v.s Dan Lissvik. Med andra ord: det är inte vilket skräpgäng som helst som ligger bakom Kasks nya material.
Idag offentliggjordes årets nomineringar till den 81a Oscarsgalan eller The Academy Awards som det heter därborta. Den stora snackisen har ju varit Heath Ledger i sin tolkning av Jokern i Batman - The Dark Knight. Nomineringen kom faktiskt precis på 1årsdagen av hans dödsdag. Ledger vann ju priset för bästa manliga biroll postumt redan på Golden Globe-galan häromsistens och den galan brukar alltid vara en fingervisning åt vilka som ror hem priserna på Oscars.
Det fanns en tid i mitten på nittiotalet när Oasis var det bästa jag visste. Jag kunde allting om dom, t.o.m. vad deras mammas katt hette. Viktigt kunskap när vi i min kompiskrets testade våra kunskaper mot varandra. Och givetvis ägde jag allting de släppte samt en hel uppsjö med bootlegs, rariteter och demos från de tidiga åren innan debutalbumet Definitely Maybe. Dessa saker ligger idag på en vind hos min mamma, som inte äger någon katt.
Som jag väntat. I söndags hade säsong 2 av Flight of the Conchords äntligen premiär vilket innebär att måndagarna framöver kommer bli betydligt ljusare. Jag har säkert sett säsong 1 närmare tio gånger och kan låtarna och replikerna utantill vid det här laget så jag ser fram emot deras nya alster.
Grammis för drygt två veckor sedan, nu alltså dags för Rockbjörnen. Egentligen borde jag inte bry mig. Jag menar, det är folket som röstar och ni vet säkert själva vid det här laget hur det brukar sluta när gemene man får vara och tycka. Men efter mina relativt dåliga förhandstips senast på Grammisgalan så känner jag att det är läge för revansch. Om det kommer bli svårare eller lättare att tippa Rockbjörnen vet jag inte. Det återstår att se. Rockbjörnen arrangeras av Aftonbladet och hålls i år på Cirkus i Stockholm. Det är 30-års jubileum, Melody Club har världspremiär för sin nya singel, bla bla bla... Hur som helst - här är mina tips inför kvällen: 
Bruce Springsteen kommer till Sverige. Igen. Och jag frågar mig om det han och inte Bob Dylan som borde kalla sin turné för The Never Ending Tour istället. Springsteen spelar mer i Sverige än vad vissa av våra inhemska artister gör. Det börjar onekligen att kännas väl tjatigt nu. Det finns ingen exklusivitet kvar i hans artistskap längre. Trots det kommer biljetterna med all säkerhet att säljas slut på mindre än ett par minuter ändå. Vi svenskar hamnar alltid, konstigt nog, i något sorts delirium varje gång "Bossen" kommer till stan. Och trots att konserterna innan i våra grannländer - som säkert är minst lika bra - ges svala recensioner så heter det att Springsteen "alltid höjer sig flera snäpp" så fort att han äntrar scen på svensk mark. Det finns en kodex inom svensk rockjournalistik när det gäller Bruce Springsteen som man inte ska bryta. Bryter man den riskerar man att bli utfryst från de innersta kretsarna för all framtid. 
Grattis Perelli och Duffy. Ni sålde mest i Sverige under 2008. 60% svenskt och 40% utländskt på den totala svenska singellistan top 10 under 2008. Det kunde t.o.m en sifferanalfabet som jag räkna ut. E.M.D har lyckats få med två låtar varav "fjolårets låt", Jennie Let Me Love You, bara återfinns på plats åtta. Annars är det väl inte så mycket att förvånas över. Singellistan sammanfattar väl radioskvalet från 2008.
Är väl inte så jätteintresserad av såna här grejer engentligen, men lineupen känns ändå lite småkul. Rent spontant blir jag lite sugen på Lily Allens coverval av Straight To Hell, Hot Chips tolkning av Transmission och TV On The Radio med Heroes. Det är sällan covers blir riktigt kul, artister som tolkar sina idoler tenderar ofast att visa för mycket respekt till orginalverket men jag hoppas att ovan nämnda vågar sätta sin egen musikaliska prägel på låtarna.
Neil Tennant (t.h.) från Pet Shop Boys återförenas med Johnny Marr på det kommande PSB-albumet Yes som släpps 23e mars. De har som bekant varit i studion tillsammans förut, t.ex. när supergruppen Electronic med Johnny Marr (The Smiths) och Bernard Sumner (Joy Division, New Order) släppte sin otroligt underskattade debut från 1991. Tennant medverkade där på spåren The Patience Of A Saint och Getting Away With It. Så i väntan på albumet är det dessa spår jag spelar.
De har ju varit på gång så länge nu, oljudsmakarna i Animal Collective. För trots att Noah Lennox är en mästare på melodier har bandet alltid gömt sig bakom en stor vägg av diverse exprimentellt oväsen. Ibland har det t.o.m nästan känts som om bandet medvetet har undergrävt sin egen talang bara för att verka arty. Men med nya skivan tar man äntligen steget fullt ut och blir på allvar det digitala svaret på Beach Boys. Kanske har det med Lennox soloframgångar att göra. Hans skiva Person Pitch från 2007 under synonymen Panda Bear visade prov på en mer sammanhållen och solid ljudbild med mer utrymme för melodier än bara rent oljud. Förvänta dig dock inte att skivan sitter direkt. Det tar en ett par varv innan melodierna öpnnar sig för lyssaren, men belöningen är desto större än besväret.
The Pains Of Being Pure At Heart spelar småtrevlig och anspråkslös pop med ett litet stänk av shoegaze. Annars märks tydliga influenser av The Cure och ibland även The Smiths fast med mer riv i gitarrerna. Inledande låten Contender är med all säkerhet redan sönderspelad bland indiekidsen vid det här laget. Överlag bra även om det kanske inte räcker hela vägen fram, samtidigt en skiva väl värd att välkommna popvåren med. Charmigast i klassen.
Fjolårets mest emotsedda återutgivning som aldrig kom ut? Förmodligen. Nu är den alla fall här och det är en fröjd att äntligen kunna spela Loveless med en ordentlig ljudmix. Kevin Shields skeva och svepande arrangemang har nog aldrig låtit bättre. Loveless har samma status för shoegazen som Sgt. Pepper har för rockmusiken. En milstolpe av ett band som aldrig slutar att fascinera. Och som den sanna ljudbög han är har Shields även inkluderat hela albumet en gång till som bonuskiva i remastrad version från de analoga orginalinspelningarna. Allt för för att lyssnaren ska komma så nära kärnan i ljudbilden som möjligt.
Jag har nu spenderat en dryg vecka med Morrisseys nya album Years of Refusal som resulterat i över 20 spelningar. Det är hans nionde soloalbum och det tredje i det som kan räknas som Morrisseys nya era som inkluderar You Are The Quarry från 2004 och Ringleader of the Tormentors från 2006.
Det är torka på ny intressant musik såhär års men då får man passa på att rädda sig från kylan i värmen från en konsert. Ville tipsa om dessa jag har tänkt att besöka. Lustigt nog är det på Debaser, en klubb jag aldrig besöker då de mest spelar garagerock med band som heter som mopeder med medlemmar som har för små skinnjackor med pins på men dessa akter är då undantag.
Mannen bakom en av förra årets bästa skivor Markus Krunegård och riksknarkarn som ligger bakom odödliga citat som "Sgt. Pepper gjordes inte på filmjölk", Andreas Kleerup slår sina påsar ihop. De två herrarna ska nämligen göra ett album ihop och låtarna är redan färdiga. Det blir ett hipstermöte av rang. 
Det var länge sedan jag såg en så obekväm människa bli intervjuad i svensk TV. Pelle Hellström alias Nordpolen blir uppläxad av de näsvisa morgonvärdarna hos TV4. Från förra veckan.
Idag fyller en viss David Bowie år. Elvis Presley skulle också ha firat sin födelsedag just idag om han fortfarande hade varit vid liv. Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i Bowies allra glammigaste period men jag älskar Berlin-trilogin. Framför allt Low och Heroes. Odödlig musik som fortfarande lyckas låta modern och utmanande trots att den har över trettio år på nacken.
Det fattas bara en Gert Fylking som utropar "Äntligen!". Ryktena har florerat fram och tillbaka men nu står det klart att Glasvegas kommer till Sverige i mars för två spelningar. Fredagen 6e mars står de på scen på Debaser Medis i Stockholm och dagen efter på Storan i Göteborg.
