Döden klär mig.

Jag är morbid av naturen och därför oerhört svag för musik med död som tema. Det är kittlande med artister som romantiserar runt döden, eller överhuvudtaget nämner död och begravningar. Det ska dock nämnas att jag givetvis tar avstånd från all emo-skära-i-armarna-kultur.
Många artister har genom åren blivit missförstådda i sitt bruk av detta tema. Det bästa exemplet på det måste vara Morrissey, i mina ögon vår tids vassaste ironiker och ofantligt rolig på alla sätt och vis. Anledningen är att det anses ofta vara fult och miserabelt att ge sig i kast med att behandla ämnet i synnerhet och mörker i allmänhet. Folk, särskilt i västvärlden är fortfarande livrädda för det som så småningom drabbar oss alla och vill inte riktigt kännas vid det. Det är väldigt besynnerligt tycker jag och bjuder därför nu på passande pop som på något sätt berör temat.

Soundtrack att ladda ner:
Belle & Sebastian – Get Me Away From Here, I’m Dying
Markus Krunegård – Den som dör får se/Markus kyrkogård
The Smiths – Cemetry Gates
Antony & the Johnsons – Hope There’s Someone
Band of Horses – The Funeral
Joy Division – Atmosphere
Broder Daniel – I’ll Be Gone

/K

In La Vie Sportive's iPod right now

Glasvegas - It’s My Own Cheating Heart That Makes Me Cry (Höstens soundtrack är desperatpop från Skottland)

Glasvegas - Flowers and football tops (Det vackraste som fastnat på plast på minst 10 år)

Nordpolen – På Nordpolen (Höstens klubbhit. Man kan tydligen göra GBGpop trots att man kommer från Uppsala)

The Tough Alliance - Neo Violence (Windsurf's Neon Violet Dub Remix) (Låten trivs väldigt bra i denna mjuka skrud)

Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa (The Teenagers Remix) (Sommarens hippaste band i fint samarbete)

Coldplay - Death And All His Friends (Modern gospel)

Crystal Castles - Untrust Us (Nintendo 8-bitars revival)

Detektivbyrån - Kärlekens Alla Färjor (Det svenska vemodet har aldrig gestaltats bättre)

Doves - There Goes The Fear (Popbomb som fortfarande håller. Grattis Heavenly!)

Lindstrøm - Where You Go I Go Too (Ett 28 minuter långt opus)

Forever Heavenly

Det utomordentliga skivbolaget Heavenly fyllde i månaden 18 år och det firades rejält i dagarna tre med konserter, filmvisningar och annat popkulturellt godis. För er som inte känner till Heavenly så är det indiebolaget som har gett oss band och artister som Ed Harcourt, Doves, Manic Street Preachers och The Magic Numbers för att nämna några. Heavenly Records grundades i London 1990 av Jeff Barrett och Martin Kelly och räknas som ett av de mest tongivande engelska indiebolgen i modern tid.

De två bästa släppen från Heavenly under 2000-talet:

Ed Harcourt - Maplewood EP (2000) download [ RS ]

Doves - The Last Broadcast (2002) download [ RS ]

/A

Lily Allen

Förutom diverse nakenchocker och offentliga drängfyllor har det varit tyst om Lily Allen. Nu står det dock klart att ett nytt album ska släppas den 9e februari. I väntan på det har hon lagt upp demos till fyra nya låtar på sin välbesökta MySpace sida. I mina öron, fyra väldigt potenta låtar. Ladda ner dom och avgör själva. Ursäkta ljudkvaliteten då dom är rippade från just MySpace.

Lily Allen - Nya låtar

I Could Say

Guess Who Batman

I Don't Know

Who'd of Known?

/K

Kläder

Låt detta bli inspiration för klädvalet när vi välkomnar Oktober.

Byxa från Fred Perry

Ett par brogues från Loake

Skjorta från Aquascutum

Cardigan från A.P.C.

Rock från Mackintosh

/K

Klubbtips

Imorgon lördag 27/9 är ladsen bakom Bangers n Mash, dvs Magnus Carlson och Robert Plaszczyk tillbaka på Marie Laveau (Hornsgatan 66 i STHLM). Deras cocktail består av 50% anglofili och 50 % allsångseufori i en sällan skådad vacker symbios. Som gäst har dom bjudit in Fredrik Liston från The Embassy. Gå dit och dansa dig svettig i källaren, samt passa på att ta Liston i kragen och fråga när nästa album ska komma. Efter underbara livstecknet och sommarklassikern från The Embassy i form av State ’08 vill vi på La Vie Sportive gärna höra mer.

Ladda ner:
The Embassy – State ’08

/K

Leva eller låta dö?

Jack White och Alicia Keys fick den ärofyllda uppgiften att skriva och framföra den nya James Bond-låten Another Way To Die till kommande filmen The Quantum of Solace, två stora namn i sina respektive genrer. Detta tillsammans med att inom ramen för hur en typisk Bond-låt ska låta har de skapat en alldeles unik ljudbild, och inte en positiv sådan. Hade Goldfinger valt att spela den öronbedövande gröten - som närmast kan beskrivas som ljud - för Bond istället för att försöka klyva honom med en guldstråle hade det endast blivit 3 filmer med vår favoritagent. Istället får vi nu när 22a filmen har premiär genomlida detta musikstycke med totalt avsaknad för den röda tråden som funnits i övriga 21 bidrag.

Deras privata musicerande tar stor plats då Whites fascination för Led Zeppelin märks tydligt när han onanerar fram några ljud som Keys - med endast strupen till hjälp - försöker härma, likt Jimmy Page och Robert Plant. När de sen i sina utflykter visat upp sina influenser och grupptillhörigheter har de tillslut med hjälp av en orkester försökt lägga på Bondfiltret som känns oerhört sökt och parodiskt.
Jag önskar därför att jag vore en innehavare av Bonds unika licens och hade kunnat göra stor nytta i vissa musikkretsar.

*Den ursprungliga tanken var att Amy Winehouse och hippa producenten Mark Ronson skulle stå för bidraget men fick avböja p.g.a. Winehouse’s vacklande hälsa.

*Paul McCartney & Wings lyckades så briljant att deras bidrag Live And Let Die är den enda låten som fått ackompanjera alla drama- och actionscener.

Top5 (ej rankade):
Paul McCartney & Wings – Live And Let Die
Gladys Knight – License To Kill
Nancy Sinatra – You Only Live Twice
Shirley Bassey – Diamonds Are Forever
Tina Turner – Golden Eye

Det finns ett band jag alltid önskat skulle få chansen att spela in en officiell Bond-låt, nämligen Weeping Willows. Ladda ner deras Bonddoftande låt här:
Weeping Willows – I’m Falling In Love Again

/K

Uffe har fått nog

Ulf Lundell deklarerade igår mitt under konserten i Gävle att han fått nog.

Det här är en början på ett långt avsked. Det kommer bli ett långt farväl. Kanske ett och ett halvt år. Kanske två. Jag vet inte. Jag gillar egentligen inte långa avsked, men... sen är jag nog klar.

Kanske lika bra det. För den gode Uffe har knappast rosat marknaden de senaste decennierna. Helt frankt har han i mitt tycke inte släppt ett vettigt album sen Den Vassa Eggen från 1985. När han la spriten på hyllan i mitten av 80-talet och till fansens förtret släppte skivan Evangeline tog han också död på hela sitt artistskap. Minns ni Uffes 80-tal innan han blev "frälst?". Han drog fram som en ångvält. Min favoritanekdot om Lundell är när han i början på 1980-talet i samband med succéskivan Öppna Landskap ramlar in stupfull på Grammisgalan och välter hela serveringsbordet mitt framför ögonen på den dåvarande svenska artisteliten. Eller när han iförd full indianmundering och en vinare i båda nävarna träffar Per Gessle i Tylösand och försöker övertala honom att Gyllene Tider skall agera Uffes E-street band på den kommande sommarturnén. Gessle avböjer vänligt och Uffe traskar vilset vidare för att få tag i mer rödvin.

Numera sitter Lundell i sin herrgård på Österlen och surar över betongklumpar. Har karln inget bättre för sig än att vara bitter och bombardera de redan hårt prövade fansen med mediokra dubbelalbum varje år?

Tack för att du äntligen sätter punkt, Uffe. Och tack för ett fantastiskt 80-tal, alla fall fram till 1985.

/A

Pop med lätt hand

Vissa skivor har en sån där lätt och oförskämt avslappnad touch över sig. Ram med Paul McCartney är definitivt en sådan. Det är nog en av de skivor som jag har burit med mig längst genom åren. Jag tror att det har att göra med McCartneys sätt att hela tiden våga utmana sig själv och sina medmusiker på det popkulturella planet. Många håller Band On The Run som Paul McCartneys största stund som soloartist men den saknar den där pojkaktiga nyfikenheten och lekfullheten som gör Maccan till den han är. På Ram hoppar han obehindrat mellan att spela ukulele, vissla eller låta frugan Linda sjunga stämsång. Resultatet borde egentligen ha blivit splittrat men Paul McCartneys exceptionella melodikänsla sammanbider hela skivan från start till mål.

En skiva att bygga bo med.

Paul McCartney - Ram (1971) download [ RS ]

/A

Stilikon #1 - Montgomery Clift

Den amerikanska karaktärsskådespelaren Montgomery Clift var en otroligt stilig herre i ordets rätta bemärkelse. Han hade en lysande karriär och blev bl.a. nominerad till en Oscar som bästa skådespelare för sin roll i dramat The Search från 1948. Karriären tog däremot en vändning efter en bilkrasch 1956. Clift fortsatte att filma men för att klara smärtorna efter olyckan tog han till alkohol och piller och började därmed sakta brytas ner tills han tillslut dog av en hjärtattack vid 45 års ålder 1966.
The Clash som stilmässigt är inspirerade av Clift har tillägnat en låt till honom vid namn The Right Profile.

Everybody say, is he all right?
And everybody say, whats he like?
Everybody say, he sure look funny.
Thats...Montgomery Clift, honey!

Lyssna här:
The Clash - The Right Profile

/K

Nordpolen - På Nordpolen

Sincerely Yours nya fynd tillika en av årets mest emotsedda svenska skivor.

download [ RS ]

/A

Stora känslor kräfva stora gester.

Hösten passar mitt lynne och lämpar sig extra bra för en av mina många passioner, nämligen teatraliskt orkestrerade poplåtar. Som en parentes bör det även nämnas att jag tillhör kategorin som tycker att pretentiös är ett positivt adjektiv. Det är en gammal tradition och få musiker har fingertoppskänsla att behärska detta grepp idag där det är lätt att hamna i Christer Sjögren-facket, och det gör ingen människa glad.

Ladda ner och njut av dessa pärlor:
Weeping Willows – While I’m Still Strong
Frank Sinatra – Both Sides Now
The Divine Comedy – The Frog Princess
Chris Isaak – Wicked Game
The Ark – Calleth You, Cometh I
Richard Hawley – Valentine
Dusty Springfield – You Don’t Have To Say You Love Me

/K

The Killers - Human.

Las Vegas finest är tillbaka med en ny singel från kommande albumet Day & Age. Singeln och albumet är producerat av Stuart Price som jobbat med artister som Madonna, New Order och Coldplay.

Den englandsfödda Price är en Grammybelönad producent som remixat åtskilliga låtar och då under några av sina många alias, t.ex. Jacques Lu Cont och The Thin White Duke.

Ladda ner låten här:

The Killers - Human

/K

Kreativ återvinning

T.I. har lyckats med konststycket att sampla hemska Dragostea din tei och göra om den till en potent hitlåt. Jag applåderar.


T.I. Feat. Rihanna - Live Your Life


Haiduciii - Dragostea din tei

T.I Feat. Rihanna - Live Your Life download [ TPB ]

/A

Heroes

Äntligen. Nu börjar hösten se riktigt trevlig ut. Dubbelavsnitt av Heroes idag.

Episod 1 download [ TPB ]

Episod 2 download [ TPB ]

/A

Världens sämsta band?

Kids, en gång i tiden skrev Noel några utav popvärldens finaste melodier. Kalendern visade 1996 och Oasis var störst i världen. Det enda som återstår nu är ett näsblodsfyllo till sångare och ljudbild liknande ett bakfullt The Soundtrack Of Our Lives.

Oasis - Dig Out Your Soul (2008)

download [ TPB ]

/A

Pornografi.

Morrissey - November Spawned A Monster.

/K

Den enda boxen du behöver i år

Saxat från Kents pressmeddelande:

KENT GER UT SAMLINGSBOX 1991-2008
Den 29 oktober släpps "Box 1991-2008" som innehåller:
Kent (1995)
Verkligen (1996)
Isola (1997)
Hagnesta Hill (1999)
B-sidor 95-00 (2000)
Vapen & ammunition (2002)
Du & jag döden (2005)
The Hjärta & Smärta EP (2005)
Tillbaka till samtiden (2007)

26 bonusspår 1991-2008 varav 15 tidigare outgivna spår inklusive "Håll ditt huvud högt" (live, Eskilstuna, sommaren 08).
Totalt 133 spår + en 96-sidig bok med intervju av Jan Gradvall, privata bilder, turnéhistorik och låttexter.

"Vi är väldigt stolta över att kunna presentera en halvtidssummering av vår så kallade historia i den här boxen. Vår traumatiska ungdom, tveksamma mognad och motvilliga medelålder. 133 låtar, bland dem en massa demos och saker som ingen av oss i bandet hört på många år, eller ens visste att de existerade. För oss är alla de här sångerna framför allt tidsdokument. Ofullständiga fragment av de lögner man en gång byggde ihop till sin självbild. Det finns så otroligt många minnen och historier, roliga, patetiska, bisarra och sorgliga, förknippade med tonerna. Tack till alla er som lyssnat, köpt skivorna och besökt konserterna", hälsar Kent.

Boxen släpps samtidigt i hela Norden.

/A