Återutgivnings- och antologiexperterna på Rhino Records har i år remastrat Joy Divisions material tillsammans med bl.a.Stephen Morris, trummis i bandet. Även Factory Records hovdesigner Peter Saville har varit med för att förpacka det på snyggast möjliga sätt. Boxen innehåller tio stycken vinylsjuor och säljs limiterat om 5000 exemplar. Resultatet låter kristallklart så släng därför Substance och alla andra samlingar, det gjorde jag.
2010 var året då jag lärde känna Edwyn Collins, jag hade tidigare bara lyssnat på Orange Juice's The Glasgow School och på några få av hans soloskivor. P3 Pop sände en special om Postcard Records, som gav intresset mer bränsle, och till sist släpptes Coals to Newcastle i höstas. Boxen på sex CDs och en DVD täcker hela deras karriär, från studioalbum till flexidiscsinglar till BBC-besök. Den ska jag nu hårdstudera för att hitta russinen.
3. Morrissey: Bona Drag (20th Anniversary Edition)
För oss Morrissey-samlare blev en handfull hittills osläppta låtar ingen nyhet, de hade redan cirkulerat på diverse bootlegs. Denna samling blev däremot en väckarklocka om hur han faktiskt kan och borde låta om han bara kunde låta bli svulstig produktion och distpedalen för en stund. Tills dess håller jag mig till denna skiva, så vila i frid bäste pophaka, vi ses snart i ett förmodligen lättsammare sammanhang.
Bästa spår:Such a Little Thing Makes Such a Big Difference och Lifeguard on Duty.
Jag är en modernist som ständigt har en fot i det förflutna, och eftersom att jag saknar simultanförmåga samt har en tendens att snöa in på saker har jag mest lyssnat på äldre musik under 2010, främst soul, beat och r'n'b ifrån 60-talet. Att sortera ut det som imponerade på mig i år var därför svårt och än mer så då jag upplevde 2010 som ett mellanår.
Det är sällan jag lyckas att lyssna igenom ett helt album utan att bli uttråkad men några lyckades fängsla mig. Edwyn Collins' Losing Sleep räknar jag som årets fullträff, även Cee Lo Green med sin The Lady Killer och Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet med deras Echoes, var några som gjorde extra bra ifrån sig. Givetvis släpptes det en hel del bra låtar också, från bl.a. The Pains of Being Pure at Heart, Kanye West, Hurts, Robyn, Wild Nothing, jj, och många fler. Dessa har jag samlat i en spellista som du kan ta del av nedan.
Saknas gör bl.a Blur - Fool's Day och Girls - Heartbreaker.
Jag har finslipat på en julspellista sedan november tillsammans med två vänner, nu är det hög tid för redovisning. Den är garanterat Carola-fri, otroligt blandad och innehåller en stor dos soul, som sig bör.
Första gången jag drack PG Tips var för flera år sedan hos min frisör, Kent's, och där bredvid teburken står det än i dag en liten skylt med en text skriven av Jan Gradvall. Förstora bilden nedan och läs den charmiga förklaringen om varför han tyckte detta brittiska te var den månadens musiktips. Vilket årtal den publicerades har jag ingen susning om dessvärre.
Köp PG Tips online på >>The English Shop<<, eller besök deras butiker i Stockholm (Söderhallarna),Göteborg (Plantagegatan 3) och Malmö (Gustav Adolfs Torg 8B).
Nu var det längesedan jag nämnde Parker Lewis så detta tänker jag råda bot på.
I går släppte Emil, som han egentligen heter, en jullåt tillsammans med flickvännen Matilda Berggren från det numera nedlagda Mixtapes & Cellmates. All Alone on Christmas heter låten som är skriven av Steve Van Zandt och i originalversion framförd av Darlene Love tillsammans med E Street Band och The Miami Horns. Originallåten hamnade faktiskt på soundtracket till julfilmsklassikern Home Alone 2: Lost in New York från '92 och i musikvideon nedan kan du se Macaulay Culkin i sitt esse.
Emil och Matildas duettversion låter charmigt sovrums-lo-fi och är väl värd en plats i din alternativa julspellista. Originalet låter däremot härligt Phil Spector-fläskigt vilket är föga förvånande då Darlene bidrog med fyra låtar till alla tiders julskiva;A Christmas Gift for You from Phil Spector från '63.
I dag är det 30 år sedan John Lennon mördades och minnet av honom hedrar jag med bilder. Jag skulle kunna skriva en blödig text om varför han är den störste för mig men jag låter bli. Titta i stället på bilderna, noggrant, och lyssna på låten, det blir inte mycket vackrare än så.
Lennon signerar albumet Double Fantasy åt sin mördare Mark David Chapman, endast timmar före dådet.
POP. Det börjar väl nästan bli lite slentrian att påpeka det år efter år men formatet "album" har synnerligen spelat ut sin roll. Detta märktes mer än tydligt 2010 då fokus mer låg på EP-skivor och dubbla A-sidor än givna fullängdare som höll från början till slut. Visserligen fanns det lysande undantag. Artisterna vars skivor jag hela tiden har burit med mig innanför jackfickan, alltid nära till lurarna och till hjärtat är i år helt utan konkurrens: Kent, Håkan Hellström, Kylie, ceo, Tove Styrke, Uffie, Teenage Fanclub, Robyn, Hurts och de alltid lika noga utvalda samlingarna från Kitsuné. Men som sagt: det var popsingeln som gjorde det i år.
Ovanligt - eller som vanligt - mycket svensk popmusik som dominerade.
De är vänner och rockstjärnor men framförallt, fotbollsfans. Serge Pizzorno från Leicester-bandet Kasabian är en trogen Leicester City-supporter och Noel Gallagher följer sitt Manchester City slaviskt. I söndags fick de chansen att i direktsändning dra lagen till FA-cupens tredje omgång och med ett riktigt underhållande resultat.
Det återförenade skabandet The Specials ska turnera i Europa under hösten 2011. Extra glädjande är att de passerar Cirkus i Stockholm den 18:e september. Biljetterna är ej släppta i dagsläget men håll utkik >>här<<. Det bör även nämnas att den tandlöse keyboardisten Jerry Dammers, som även grundade bandet samt skivbolaget 2 Tone Records, håller sig utanför återföreningen efter en seglivad tvist jag inte är insatt i.
Alla musikintresserade, oavsett föredragen stil, bör ha den Elvis Costello-producerade debuten The Specials från '79 i sin samling. Och avskyr du låtarna kan du alltid sätta den på väggen, LPn liksom bandet är för evigt skitsnygga.
I en tid då Margaret Thatcher styrde England med sin kalla järnhand och rasistorganisationen National Front växte sig stora efter gedigen rekrytering i landets skolor kom det samtidigt en ny våg av skamusik. Dammers 2 Tone var motpolen. Namnet syftade till att svart möter vitt och alla skivsläpp pryddes med den svartvita loggan, schackrutorna och ofta med den animerade Walt Jabsco i samma färger. Förutom The Specials så släppte de även musik med bl.a. Madness, The Selecter, The Beat, The Bodysnatchers, de flesta med medlemmar av blandad etnicitet.
Som vidare utbildning rekommenderar jag att se en Channel 4-producerad dokumentär om 2 Tone som kan ses via YouTube.
Beady Eye är Liam Gallaghers våta 60-talsdröm och ett Oasis utan chefen Noel Gallagher. Med storebror ur bilden får lillebror äntligen styra över de forna bandmedlemmarna och som väntat blir det riffbaserad garagerock, precis som majoriteten av spåren de fick igenom på Oasis-skivorna. Pressbilderna doftar, lika väntat, The BeatlesRubber Soul i styling samt färgskala och när de väl står på scen är jag säker på att bandet kommer att draperas i Liams egna klädmärke, Pretty Green. Retrocirkeln sluten.
Debutsingeln, Bring the Light, är ett rappt världsrekordförsök i att sjunga "c'mon!" och låter förvånansvärt okej, jag hade mycket lägre ställda förväntningar. Låten finns att ladda ned gratis fr.o.m. i dag via bandets hemsida, följ länken nedan.
The links here showed point to files and/or content already present on the internet of character completely foreign to the manager of saying blog. All links posted on this site are for evaluation purposes and result of our research on other web sites. Support the artists buying original material and erasing the files here downloaded within 24 hours!
1. Joy Division: +- Singles 1978-80
2. Orange Juice: Coals to Newcastle
3. Morrissey: Bona Drag (20th Anniversary Edition)
