Erik Halldén

Den senaste i raden med crooner/Morrisseykomplex är Erik Halldén. Jag har ännu inte bestämt vad jag ska tycka om det här. Det finns ju någon poäng men hans röst låter nästan lite parodisk på alla hans influenser att jag småler och jag börjar dessutom tänka på Jens Lekman. Och mina vänner, jag hatar Jens Lekman!

I vilket fall som helst hittar ni hans album Memories, Oh, the Memories här (kredd till Strangeways, here we come).

Erik Halldén - If I Ever Get Married

/K

Stora känslor kräfva stora gester.

Hösten passar mitt lynne och lämpar sig extra bra för en av mina många passioner, nämligen teatraliskt orkestrerade poplåtar. Som en parentes bör det även nämnas att jag tillhör kategorin som tycker att pretentiös är ett positivt adjektiv. Det är en gammal tradition och få musiker har fingertoppskänsla att behärska detta grepp idag där det är lätt att hamna i Christer Sjögren-facket, och det gör ingen människa glad.

Ladda ner och njut av dessa pärlor:
Weeping Willows – While I’m Still Strong
Frank Sinatra – Both Sides Now
The Divine Comedy – The Frog Princess
Chris Isaak – Wicked Game
The Ark – Calleth You, Cometh I
Richard Hawley – Valentine
Dusty Springfield – You Don’t Have To Say You Love Me

/K