Camera Obscura - My Maudlin Career

Årets hittills bästa utländska skiva är utan tvekan Camera Obscuras My Maudlin Career. Det är perfekt pop, stundom dansant, stundom vackert återhållsam, från varje fras till varje blåsinstrument och stråke. Producent är Jari Haapalainen som återigen fick förtroendet efter succén med deras tre år gamla Let's Get Out of This Country. Haapalainen vet verkligen vad han gör då han tidigare skapat smärre hittar åt bl.a. Ed Harcourt, Peter, Bjorn & John, The Concretes och nu senast några spår på albumaktuelle Moneybrothers nya tomatsoppesoul.

Första singeln French Navy (videon ser du längst ner) släpptes i måndags och albumet kommer den 20e april på deras nya hemvist, det legendariska bolaget 4AD där de är stallkamrater med bl.a. Beirut, The National, Bon Iver och TV on the Radio.

Fina pianodrivna titelspåret kan du ladda ner >>här<<, eller albumet i superb kvalitet >>här<<.

/K

Dagens låt

Alltså, Ed Harcourt var bland de smartaste låtskrivarna i början utav 00-talet. Men vad hände sen? Redan på andra skivan, From Every Sphere, började Harcourt i mitt tycke tappa fokus. Arrangemangen på låtarna blev lite för svulstiga för sitt eget bästa och han började kännas rent av tråkig. Inför planering utav tredje plattan konfronterade Jari Haapalainen honom efter en konsert i Stockholm med att säga precis som det var: From Every Sphere lät skit.

Haapalainen erbjöd sig att producera den nya skivan och även om det sedermera inte resulterade i en lika sprakande melodifest som på debuten så kändes det ändå som ett steg i rätt riktning. Ed Harcourt var tillbaka på banan igen. Jari Haapalainen gjorde även uppföljaren, The Beautiful Lie, men här var ambitionen snarare att försöka sig på att återskapa soundet från debutskivan istället för att bygga vidare på idéerna från Strangers. Det fungerade så klart inte och Harcourt verkade se mer och mer butter och vilsen ut vid sitt piano. Den där pojkaktiga nyfikenheten för pop hade försummats på vägen och det tycktes inte finnas någon inspiration kvar överhuvudtaget.

2007 blev han kickad från skivbolaget och bestämde sig i samma veva för att fälla ner locket på pianot för gott - endast 30 år gammal.

Dagens låt är spår nr nio på plattan Strangers från 2004. Jag hade egentligen kunnat valt Apple Of My Eye eller She Fell Into To My Arms, men det hade varit för uppenbart. Loneliness är loserromantik när den är som allra bäst. Ett anthem för brustna hjärtan. Jag saknar Ed.

/A

Eldkvarn - Hunger Hotell

Vad är det som gör Eldkvarn så unika egentligen? Kan någon vara vänlig att upplysa det för mig för det enda jag hör är ett gäng musiker som låter som en kopia på Lars Winnerbäcks kompband och en sångare som försöker sjunga precis lika dåligt som Ulf Lundell.

Samtidigt som jag lyssnar studerar jag också texthäftet. Plura anses av många besitta en av Sveriges vassate pennor, men jag kan inte hitta några rader som bränner till eller ens lämnar några avtryck. Det är samma gamla alkoholromantik som alltid med en sångare som i sina bästa stunder gör en helt ok pastisch på - jag säger det igen - Ulf Lundell. Bäst låter det faktiskt när Plura lämnar över micken till lillebrorsan Carla. Hans låt Lilla Sofie måste ses som skivans höjdpunkt. En rak, enkel och gullig liten poplåt. Den totala motsatsen mot Eldkvarns pompösa sound som har präglat senaste skivorna.

Jari Haapalainen har återigen fått förtroendet att bygga ljudbilden på Hunger Hotell. Han har en bra förmåga att få sina skivor att låta dyra och påkostade men samtidigt lyckas han aldrig att krama fram de dynamiska partierna i musiken. Med tanke på att han härstammar från Bear Quartet så känns hans egna produktioner förvånandsvärt fega. Det största undantaget är förstås den episka Fulla För Kärlekens Skull från häromsistens. Där vågade Haapalainen och Plura leva ut sina galnaste Phil Spector-drömmar med stora stråkar och trummor. En riktig fullträff som förmodligen är det bästa Plura någonsin har satt sitt namn på.

Fulla För Kärlekens Skull är också enda gången tillsammans med Kärlekens Tunga som jag för en gångs skull förstår essensen av Eldkvarn. Resten av låtarna i bandets katalog inklusive materialet på Hunger Hotell är standardformulär 1 a på hur vit rockmusik gjord i fotspåren på Bruce Springsteen låter.

/A