Bilden föreställer dryga 5 sekunder musikalisk historia. Det är nämligen det kända Amen Break eller egentligen ett kort trumbreak från Amen, Brother, b-sida till soul och funk-gruppen The Winstons Color Him Father från 1969.
Jag har blivit lite småförtjust i den här mannen som heter Per Andersson men kallar sig Per Egland. Hans musik är rätt enkel men ändå lite svårplacerad vilket är ett gott betyg. Bitsk och stundtals humoristisk sanningspop framförd på svenska som är väldigt charmerande är det närmaste jag kommer. Du får helt enkelt lyssna.
Det har börjat röra sig ordentligt hos Sincerely Yours den senaste tiden. För ett tag kunde man höra höra jj's dubbelsingel jj no°1 med låten My Life, My Swag som du kan tjuvlyssna på eller köpa >>här<<. Sedan kom min vårfavorit Avner som du kunnat läsa om här på bloggen och nu kom en ny video med jj.
Vol. 4 är namnet på en ny klubb på Hornstull Strand som drivs av personerna bakom bl.a. Accelerator, Slow Blow, Go Bang! och Trädgården. Som man kan misstänka har klubben inga musikaliska ramar vilket känns härligt opretentiöst i en stad som översvämmas av trendig tech-house.
Skivbolaget Labrador gör som så många andra tidigare; Max Peezay, Timbuktu, Unni Drougge m.fl. De erbjuder sin kultur via The Pirate Bay.
Den 18e maj skulle Fred Perry fyllt 100 år och det tänker hans gamla klädlinje givetvis fira. Det blir i form av limiterade pikétröjor med en förstorad lagerbladkrans i klassiska färgerna vit/grön, ljusblå/marin, svart/champagne och röd/vit.
Kläderna hittar man i utvalda butiker i USA men gissningsvis även online då en jubileumsdel på den officiella sajten öppnar den 18e maj.
Fred Perry är den bästa brittiska tennisspelaren genom tiderna och är fortfarande den senaste britten att vinna Wimbledon på herrsidan. Det gjorde han tre år irad; '34-'36. Rolig kuriosa är att han började väldigt sent med sin tenniskarriär och var först världsmästare i pingis redan '29.
Meeting People Is Easy hävdade Radiohead på nittiotalet, om än smått ironiskt menat är jag beredd att hålla med.
Nu är det inte många timmar kvar innan jag äntligen ska få se Glasvegas på underbara Cirkus. Att Florence Valentin dessutom är förband är en fin bonus. Får se hur det blir med allsång från min sida då gårdagens karaoke tog kål på mig, dock kan jag intyga att Oasis Some Might Say aldrig låtit bättre, likaså The Verves Bittersweet Symphony.
Idag fyller en av världens bästa debutalbum The Stone Roses 20 år och det ska såklart firas. Jag gör det med att grilla med nära vänner för att sedan syssla med den lägsta musikformen; karaoke.
